Den 31 augusti 2023 meddelade regeringen och SD att de ska skicka förslaget om att lagstifta om en anmälningsplikt för ytterligare utredning. Förslaget är tänkt att få anställda inom offentlig sektor att anmäla personer som misstänks vara i landet utan tillåtelse. Tilläggsdirektivet ska vidare utredas och uppdraget ska redovisas senast den 31 maj 2024 (Tilläggsdirektiv till Utredningen om ett ordnat initialt mottagande av asylsökande (Ju 2021:12).
Regeringens utredning om anmälningsplikt
Genom att införa anmälningsplikt inom hälso- och sjukvården urholkas den grundläggande principen om att erbjuda god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen, se 3 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) (HSL). Hälso- och sjukvårdsverksamhet ska bedrivas så att en god vård uppfylls genom att bland annat tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet, bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet, 5 kap. 1 § HSL. Det senare måste ses i ljuset av den faktiska innebörden som regeringens direktiv om anmälningsplikt kommer att innebära. Det finns sedan tidigare möjligheter att bryta tystnadsplikten och sekretessen, men genom att tillämpa regeringens förslag på bland annat anmälningsplikt urholkas inte enbart vårdens grundpelare om att erbjuda god hälsa och en vård på lika villkor, utan även tilliten och trygghet som en som patient garanteras i kontakten med hälso- och sjukvården. Personalen inom hälso- och sjukvård har etiska kompass att förhålla sig till, deras arbetsmiljö är redan i nuläget ansträngande och den ständiga samvetspressen kommer inte att minska i och med regeringens förslag på anmälningsplikt. Regioner och kommuner står inför enorma utmaningar gällande kompetensförsörjningsbehov, vilket inte kommer underlättas av att personal väljer att fly hälso- och sjukvårdsverksamheter med anledningen av regeringens förslag om anmälningsplikt.
Gällande rätt
1.1 Allmänt om tystnadsplikt och sekretess inom hälso- och sjukvårdsverksamhet
Personal som arbetar inom hälso- och sjukvård, både offentlig och privat, arbetar under sekretess och tystnadsplikt, se 6 kap. 12–14 §§ Patientsäkerhetslag (2010:659) (PSL). Tystnadsplikten gäller all personal som man möter i vården, gäller även tolkar och översättare eller andra som arbetar på uppdrag av hälso- och sjukvården.
Grundprincipen är att ingen inom vården får lämna ut uppgifter utan att berörd patient har godkänt det. Det gäller till exempel uppgifter om den sjukdom patienten har, den behandling patienten får eller om patientens privata situation. Tystnadsplikten innebär att alla uppgifter som rör patientens personliga förhållanden skyddas av sekretess och får enbart lämnas ut efter särskild prövning.
Om patienten själv går med på det eller om det står klart att patienten eller någon närstående inte lider men av att uppgifterna lämnas ut kan sekretessen och tystnadsplikten brytas. Därutöver får uppgifter bara röjas med särskilda sekretessbrytande bestämmelser i lag eller förordning. Det kan gälla situationer då uppgifter begärs ut av vissa myndigheter eller situationer där personalen har anmälningsskyldighet, till exempel om ett barn riskerar att fara illa, se 6 kap. 5 § PSL samt med begränsningar i 12–14 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL).
Den som bryter mot tystnadsplikten kan dömas i domstol eller på andra sätt bli föremål för åtgärder av de myndigheter som har tillsyn över vården.
1.2 Undantag från tystnadsplikten
Även om sekretessen och tystnadsplikten är omfattande kan sekretessen brytas under vissa omständigheter, utan att man som patient ger sitt medgivande, se 6 kap. 15 § PSL. Det gäller till exempel om
- En domstol, åklagarmyndighet, polismyndighet, kronofogdemyndighet eller Skatteverket begär att få veta om en viss person vistas på en vårdinrättning.
- Transportstyrelsen behöver uppgifterna för att pröva någons lämplighet att ha körkort, traktorkort eller taxiförarlegitimation.
- Uppgifterna behövs för en rättsmedicinsk undersökning.
När det gäller misstanke om brott som är så allvarligt att det kan ge straff på minst ett års fängelse har vårdpersonal rätt att bryta mot tystnadsplikten genom att göra en polisanmälan om brottet och svara på frågor från polis, åklagare och domstol. Exempel på sådana brott är mord, våldtäkt och grov misshandel. Vårdpersonal har också rätt att göra polisanmälan för att förhindra eller avbryta vissa trafikbrott med lägre straffskala, till exempel rattfylleri.
1.3 Särskilda undantag gäller barn
Vid misstanke om vissa brott mot barn, bland annat vålds- och sexualbrott får polisanmälan göras utan hinder av sekretess/tystnadsplikt även om brottet kan ge lägre straff än ett års fängelse.
Personal inom hälso- och sjukvården och tandvården är skyldiga att genast anmäla till socialtjänsten om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Anmälningsskyldigheten regleras i 14 kapitlet 1 § socialtjänstlagen. Socialtjänsten har även rätt att begära ut sådan information som kan ha betydelse för ett barns behov av stöd och skydd.