Text: Katja Alexanderson Foto: Arbetsterapeuten 3/2019
Lämna. Hämta. Hinna jobba däremellan. Fixa middag. Trösta. Tvätta. Leka lite. Läxläsa. Natta. Orka ta en egen dusch. Att vara förälder är givande, men definitivt inte enkelt. Och har du själv adhd blir det ännu tuffare att få vardagen att rulla någorlunda smidigt. Men det finns stöd som fungerar – föräldrastödsprogrammet Ipsa, Improving Parenting Skills Adult ADHD, är framtaget för föräldrar med egen adhd och ger goda resultat. Det består av sex gruppträffar som varvas med åtta individuella möten med arbetsterapeut samt en avslutande uppföljning.
I dag ges Ipsa bara på Adhd-center, Habilitering & Hälsa i Region Stockholm, men teamet bakom programmet vill att det ska nå fler – och senare i vår startar en kurs för gruppledare.
– Det behövs mer forskning för att ta reda på om resultaten från våra programutvärderingar står sig över tid och när Ipsa ges i andra verksamheter. Men vi ser att det verkligen finns potential i att erbjuda föräldrastöd som anpassats specifikt för föräldrar med adhd, säger psykologen och forskaren Therese Lindström som varit med i gruppen som utvecklat Ipsa.
Men vi tar det från början. Ipsa riktar sig till föräldrar med egen adhd och som har barn i åldern 3–11 år, men barnet behöver inte ha en diagnos. Programmet är utvecklat vid KIND, ett kompetenscentrum för forskning, utveckling och utbildning kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar vid Karolinska Institutet, i samarbete med Adhd-center. Där såg man att ”vanliga” föräldrastödsprogram som Komet och ABC var otillräckliga för många föräldrar med egen adhd.
– Vi har träffat föräldrar, som gått exempelvis Komet, som sagt att innehållet och strategierna i programmet i sig var toppen – men att det som andra föräldrar beskrev som sina största problem hade varit en dröm för dem. Och de har tyckt att det varit svårt att få till strategierna hemma. Så det är verkligen helt olika svårigheter, förklarar arbetsterapeuten och metodutvecklaren Sofia Buddgård, som även hon varit med och utvecklat Ipsa.
Hon fortsätter:
– Vi har ett förhållningssätt där vi peppar väldigt mycket. Man ska exempelvis aldrig bli bemött med suckar och stön för att man kommer sent: Hej vad fint att du är här! Kom in.
När Arbetsterapeuten 2019 skrev om Ipsa hade man precis inlett en randomiserad kontrollerad studie. Nu snart sju år senare finns vetenskapligt stöd för att Ipsa fungerar.
– Framför allt såg vi stora behandlingseffekter på deltagarnas tilltro till sin föräldraförmåga. Den var betydligt högre efter Ipsa än före. Men föräldrarna rapporterade även vissa förändringar i hur mycket föräldrastress de upplevde och hur utmanande barnens beteenden upplevdes, säger Therese.
Sofia lyfter fram att föräldrarna över lag har varit nöjda och att de allra flesta fullföljde programmet, vilket är extra positivt med tanke på att den egna adhd-diagnosen kan innebära utmaningar med att exempelvis organisera sitt deltagande eller slutföra saker.
Jämfört med andra föräldrastödsprogram tar Ipsa större hänsyn till föräldrarnas egna utmaningar och förutsättningar, både vad gäller material och upplägg av gruppträffarna. Här möter deltagarna andra föräldrar att spegla sig i. Som man inte behöver skämmas inför. Inte mörka.
– Tipsen från andra föräldrar är relevanta utifrån den egna erfarenheten, säger Therese.
De individuella träffarna med arbetsterapeut är den största skillnaden jämfört med traditionella föräldrastödsprogram. Arbetsterapeuten stöttar föräldern i att omsätta strategierna i sin egen vardag.
– Jag vill framhålla kombinationen av gruppträffar och individuellt stöd. Men skulle jag välja ut bara en del, tror jag att det individuella arbetsterapeutstödet har gjort störst skillnad för flest, säger Therese.
De understryker att Ipsa inte handlar om att förändra barnen utan om att stärka föräldrarna. Det i sin tur kommer att påverka barnen. Läs mer detaljerat hur Ipsa är upplagt på habilitering.se.
Redan från utvecklingsstadiet har KIND samarbetat med Adhd-center och numera är Ipsa en del av centrets ordinarie verksamhet (läs mer om deras erfarenheter här intill). På Adhd-center har alla inskrivna barn en adhd-diagnos, men inte alla föräldrar. Så det händer att de får neka föräldrar från att delta i programmet. Och just att Ipsa är kopplat till föräldern, och inte barnet, är en stor utmaning när man nu vill sprida Ipsa i landet. Det är inte solklart i vilken typ av verksamheter programmet ska ges.
– I dagsläget når vi bara personer i Stockholm som har egen diagnos och som har ett barn med adhd-diagnos, säger Sofia.
Sofia Buddgård och Therese Lindström tänker att Ipsa skulle passa bra inom vuxen- eller barnpsykiatrin, där man träffar föräldrar med adhd respektive barn som har föräldrar med adhd. En annan möjlighet är att ge programmet inom kommunernas familjestödsverksamhet i socialtjänsten, men där finns vanligtvis inte arbetsterapeuter.
– Kommunerna har ett föräldrastödsuppdrag, men kan känna sig osäkra på hur de ska kunna stötta föräldrar med adhd tillräckligt. Inte minst i de fall föräldern har fler psykiatriska diagnoser. Samtidigt har psykiatrin fullt upp med psykiatrisk behandling. Så vi vet att det är klurigt, säger Sofia och tillägger att man kanske skulle kunna samarbeta med arbetsterapeuter i andra verksamheter i kommunen.
De har även funderat över vilka professioner som ska leda grupperna.
– Vi vill att det individuella stödet ges av en arbetsterapeut. Vi tycker inte att någon annan profession ska ge det. Vi jobbar med vardagen. Däremot behöver den andra gruppledaren inte vara psykolog, utan skulle kunna vara en socionom eller en till arbetsterapeut, säger Sofia.
Det viktiga är att båda gruppledarna har hållit i grupper tidigare och har erfarenhet av strukturerat föräldrastöd samt arbete med målgruppen. Som arbetsterapeut behöver du bland annat ha kunskap om olika former av kognitivt stöd.
För att kunna gå kursen för gruppledare, som startar senare i vår, måste mottagningen eller enheten kunna skicka två deltagare, varav en arbetsterapeut. Man behöver också ha möjlighet att ge Ipsa under hösten, under handledning. Men det finns inga krav på vilken typ av verksamhet det ska vara.
– Har man förutsättningar, rätt kompetens och kan ge Ipsa på ett säkert sätt är vi öppna för det mesta. Det viktiga är att det blir bra för föräldrarna, avslutar Therese.