För att kunna erbjuda personcentrerade insatser av hög kvalitet behöver legitimerade arbetsterapeuter få tillgång till och rätt förutsättningar för den fort- och vidareutbildning som professionsutövandet kräver. Ändå visar 2025 års fortbildningsenkät att detta är långt ifrån självklart för Sveriges arbetsterapeuter. Alltför många upplever att vi arbetsterapeuter inte får den fortbildning som krävs för att hålla yrkeskunskaperna aktuella. Så kan vi inte ha det.
Resultaten från förbundets enkätundersökning pekar på fortsatt stora skillnader mellan huvudmän. Regionerna erbjuder generellt bättre förutsättningar för fortbildning än kommuner och privata aktörer – men även där är nivåerna otillräckliga. Endast fyra av tio regionanställda arbetsterapeuter upplever en kultur som uppmuntrar lärande, och i kommuner och privat sektor är siffrorna ännu lägre. För många är möjligheten att systematiskt söka, värdera och använda ny kunskap starkt begränsad, oavsett arbetsgivare. Enkätens resultat visar också att egenfinansiering är vanligt – särskilt vid studier i ämnet arbetsterapi. Det innebär att den som vill fördjupa eller specialisera sin kompetens ofta får betala ur egen ficka. Konsekvensen blir att färre ges reella möjligheter att ta magister- eller specialistexamen, trots att behovet av fördjupad kompetens i verksamheterna är stort.
Jämförelsen med tidigare fortbildningsenkäter är nedslående. Trots ökade krav, mer komplexa uppdrag och en ständig påfyllning av ny kunskap som skulle behöva implementeras i verksamheten har mycket stått still. Andelen arbetsterapeuter som i medarbetarsamtal diskuterar sitt fortbildningsbehov och får en konkret plan är fortsatt låg – bara omkring 30 procent. Möjligheten att studera med bibehållen lön har försämrats tydligt sedan 2019. Skillnaderna mellan huvudmän består, år efter år. Det är svårt att tolka detta som något annat än ett strukturellt misslyckande.
Samtidigt finns ett positivt och stabilt resultat: majoriteten av oss arbetsterapeuter upplever att vi får använda vår kompetens i arbetet. Det visar vilken potential som finns. Men kompetens som inte får utvecklas riskerar att stagnera. Utan långsiktiga strukturer för fort- och vidareutbildning undergrävs både professionsutveckling och verksamheternas kvalitet och patientsäkerhet.
Situationen är allvarlig. Nu krävs ett tydligare ansvarstagande. Fortbildning kan inte fortsätta vara en privatsak eller en fråga som hanteras olika beroende på postnummer, huvudman eller chef. Fortbildning är en förutsättning för god, säker och kunskapsbaserad arbetsterapi – och ett ansvar som ytterst vilar på arbetsgivare och huvudmän.
Sveriges Arbetsterapeuter driver på för att få till en nationell reglering som säkerställer rätten och möjligheter till kontinuerlig fortbildning för arbetsterapeuter och andra legitimerade professioner. Vi verkar också för ökad användning av kompetens- och karriärmodeller som tydliggör progression, ansvar och löneutveckling – från nybörjare till specialist eller forskare. Utbildning ska löna sig, för både individen och verksamheten.
Fortbildning får aldrig betraktas som en bonus. Den är en grundförutsättning för att arbetsterapeuter ska kunna utföra sitt uppdrag i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Den är också en nödvändig investering i utvecklingen av ett jämlikt och hållbart samhälle. Det har Sverige inte råd att avstå.
Ida Kåhlin, ordförande