I början av maj genomfördes Arbetsterapiforum i Stockholm. Under två heldagar gavs möjlighet att ta del av och diskutera den senaste forskningen och utvecklingen inom arbetsterapi. Mångfalden bland de projekt som presenterades var stor, men en övervägande del berörde frågor som utanförskap och inskränkningar, men också personcentrering, delaktighet och aktivitetsrättvisa. Sammanfattningsvis - en blandning av perspektiv som är viktiga för vår profession.
Den akademiska friheten – rätten för forskare, lärare och studenter att fritt undersöka, ifrågasätta och kritisera – är en grundförutsättning för vetenskaplig utveckling och för demokrati. I vår omvärld ser vi nu tyvärr exempel på hur denna frihet är under kraftigt hot, inte minst i Trump-administrationens USA. Attacker mot vetenskap, läroplaner och universitetens självständighet får just nu djupgående effekter. Vetenskap som inte passar den ideologiska linjen, särskilt forskning kopplad till social rättvisa och olika mångfaldskategorier, riskerar att marginaliseras eller helt förbises.
Arbetsterapi – ett tvärvetenskapligt kunskapsfält som rör sig i skärningspunkten mellan medicin, psykologi, samhällsvetenskap och pedagogik – påverkas direkt av detta. Forskning om tillgång till rehabilitering och habilitering för marginaliserade grupper, stöd för psykisk hälsa i segregerade områden eller hur strukturell rasism påverkar människors vardagsliv, är ju avgörande för utvecklingen av jämlika och evidensbaserade arbetsterapeutiska insatser. När politisk styrning lägger lock på denna typ av teman, tystas viktiga perspektiv, perspektiv som vi behöver för att kunna bedriva arbetsterapi i enlighet med vår etiska kod.
Ett exempel är de lagar i flera amerikanska delstater som förbjuder eller begränsar undervisning om systematisk rasism och könsidentitet. Denna typ av politik ger direkta konsekvenser för utbildningen av framtidens medarbetare. Hur ska yrkesverksamma arbetsterapeuter kunna förstå och möta människor från olika livsvillkor, om forskningen om deras behov censureras?
Arbetsterapi är ett förhållandevis litet ämnesområde som i stor utsträckning kräver internationella samarbeten när det gäller såväl ny litteratur som forskning. Vad blir nästa steg? Kommer arbetsterapeutisk litteratur att censureras? Kommer det lagar och riktlinjer som styr vilken typ av studier som får publiceras i vetenskapliga tidskrifter som har sina säten i vissa länder? Kommer forskande arbetsterapeuter att uppmanas att endast samverka med kollegor från vissa länder? Kommer den politiska styrningen av forskningsmedel skapa en snedvridning där ”neutrala” eller biomedicinskt inriktade studier prioriteras och humanistiska och samhällsorienterade studier pressas undan. Vad händer då med den helhetssyn som är så central för vår profession?
Att försvara akademisk frihet är inte en fråga enbart för våra universitet och lärosäten. Det handlar om vår professions utveckling och framtid. Vi i Sveriges Arbetsterapeuter står upp för varje patients rätt till god vård, för varje student som vill förstå världens komplexitet, och för varje arbetsterapeut som vill göra skillnad i människors liv. Vi står upp för den akademiska friheten. Det är vår plikt och förbannade skyldighet.
Ida Kåhlin, ordförande