Text: Katja Alexanderson Foto: Lina Alriksson
Allt började med en liten studie 2016 som arbetsterapiforskarna Birgitta Gunnarsson och Petra Wagman gjorde tillsammans med Ulrica Hörberg, professor i vårdvetenskap.
– Vi ville fokusera på det som främjar hälsa och hur man kan få in konst, musik, litteratur i vården – för både personal och patienter, säger Birgitta Gunnarsson, som är docent och klinisk lektor vid forskningsenheten i Region Kronoberg.
Petra Wagman fyller på:
– Vi var nyfikna på om det fanns öar av välbefinnande trots att man lever med stressrelaterad ohälsa, säger Petra Wagman, docent i arbetsterapi vid Jönköping University.
Valet föll på att använda sig av foton som ett stöd för att låta personer med stressrelaterad ohälsa prata om sin situation och sitt välbefinnande. Vid en första individuell träff fick deltagaren, totalt 12 personer, veta mer om projektet och fick i uppdrag att ta bilder av saker och situationer som bidrog positivt till välbefinnandet.
Det var ett medvetet val att inte fokusera på personernas utmaningar och svårigheter i vardagen.
– För egen del är jag alltid mer intresserad av det som funkar eller som kan främja hälsa. Av hur man lever så bra som möjligt, trots allt. Människor klarar saker olika bra trots att omständigheterna är desamma. Vad kan vi lära oss av dem där det fungerar så bra som möjligt?
Den andra träffen var en ”fotostödd” intervju. Deltagarens bilder förstorades till A4-format och var utgångspunkten för ett samtal om ljusglimtar i en vardag präglad av stressrelaterad ohälsa.
Det visade sig att fotograferandet satte i gång processer hos deltagarna och gav utrymme till reflektion kring måendet – och väckte inte minst insikter kring vilka förändringar som behövdes i livet.
– Fotograferandet gav ett nytt perspektiv: Vad är det som ger mig någonting? Sen började de titta efter det, fotografera det, prata om det och minnas det, säger Petra Wagman.
Samtalen kring fotografierna upplevdes som hälsofrämjande, men deltagarna tyckte att det behövdes fler tillfällen. De lovande resultaten gjorde att forskarna började utveckla interventionen BeWell. Den bygger på totalt 12 träffar med en behandlare (hittills arbetsterapeuter, men skulle kunna vara andra professioner). De första fyra är längre, 45 minuter till 1 timme, därefter sex korta för att boosta och hålla i gång processen samt två längre avslutande där man tittar både i backspegeln och framåt.
På Arbetsterapiforum presenterades resultaten av en genomförbarhetsstudie av BeWell, som gjordes 2020–2023. Det är en kliniskt kontrollerad studie, där patienterna rekryterades på vårdcentraler i Kronoberg och Region Jönköpings län. Kontrollgruppen fick sedvanlig vård. Deltagarna gjorde självskattningar kring utmattning/psykiska symtom och hälso- och aktivitetsrelaterade aspekter innan, efter och vid 6 månader efter avslut. Med interventionsgruppen gjordes även intervjuer. Till projektet har två doktorander knutits: arbetsterapeuterna Joanna Nordstrand och Maria Segerström.
Birgitta Gunnarsson konstaterar att studien tydligt visar att upplägget för BeWell fungerar i primärvården. Effekten av interventionen är dock inte tydlig utifrån självskattningarna. I båda grupperna förbättrades hälsa och välbefinnande signifikant.
– När det gäller aktivitetsbalans hade interventionsgruppen skattat lite högre poäng med signifikanta förbättringar, men vi ser inga signifikanta skillnader mellan grupperna. Vi kan inte säga att det var bättre i den ena eller den andra gruppen.
Interventionsgruppen var dock sjukskrivna i högre grad och var mindre fysiskt aktiva. En tänkbar förklaring är att de mådde sämre från start än personerna i kontrollgruppen. Petra Wagman konstaterar att en randomiserad kontrollerad studie (RCT) skulle råda bot på problemet med skillnader mellan grupper, eftersom lotten då avgör vem som får interventionen.
Resultaten ligger i linje med andra studier av interventionsmetoder vid stressrelaterad ohälsa; det är helt enkelt svårt att påvisa skillnader mellan intervention och sedvanlig vård med hjälp av självskattningar. Samtidigt visar intervjuerna med patienter att de upplever BeWell som hjälpsam och att den förändrar perspektiv.
– Är det någonting som man inte fångar med självskattningarna? säger Petra Wagman.
Birgitta Gunnarsson tillägger att uppföljning efter sex månader efter avslutad intervention kanske är för kort tid.
Maria Segerström, doktorand vid Jönköping University, har undersökt hur patienterna upplevde BeWell. Resultaten från den kvalitativa studien är inte publicerade ännu, men patienterna var övergripande positiva.
Det är även arbetsterapeuterna som testat BeWell. Joanna Nordstrand, doktorand vid Göteborgs universitet, har visat att arbetsterapeuterna, utöver att tycka att BeWell är verksam också tycker att interventionen ger en guldkant i jobbvardagen. Att det är en möjlighet att få använda hela sin arbetsterapeutiska kompetens. Att leda BeWell bidrar även till arbetsterapeuternas eget välbefinnande. De lyfter också fram att fotografierna har stor betydelse för metoden och att samtalet kring dem gör det lättare att få till förändringar i vardagen. Det blev ett samskapande i vägen till bättre mående, med patienten i förarsätet.
Den nyfikna undrar förstås vad patienterna tar bilder på. Det är mycket naturbilder och en hel del djur, men även saker som en trave hopvikt tvätt. En viktig poäng är att samma motiv kan betyda helt olika saker. En bild på en hund kan handla om en mysig stund, men också om fullt fokus när man tränar agility. Detsamma gäller ett foto på ett träd. Det kan vara just den där björken som man tagit en långpromenad för att fota eller bara en vacker björk som gör en glad.
Birgitta Gunnarsson och Petra Wagman tycker att resultaten från genomförbarhetsstudien är så intressanta att de hoppas på finansiering för att kunna gör en RCT av BeWell. Men fram till dess har de stora mängder av data att analysera som kan ge ytterligare insikter kring hur interventionen fungerar.
– Vi har fotografierna, intervjuer, självskattningsformulär, säger Birgitta.
Petra fyller på:
– Och det är över tid också … vi har data om vardagen innan interventionen och efter.