Text: Anki Wenster Foto: André de Loisted
På toalettspegeln på handläggarenheten i Kävlinge kommun, sitter en post-it lapp: ”Du är bra”. Ytterligare en handskriven lapp vid dörren till en handläggares kontor: ”Finis”. Man blir glad.
Rebecca Ekstrand har varit i farten. Det är uppenbart att Årets arbetsterapeut är en glädjespridare. Den 23 oktober firades Årets arbetsterapeut officiellt och Rebecca svävar fortfarande på moln.
– Det känns overkligt. När Ida Kåhlin ringde var första tanken, vad har jag nu gjort? Jag blev jättechockad. Det var så oväntat. Det är så många arbetsterapeuter runtom i landet som gör bra grejer.
Rebecca Ekstrand har utvecklat ett arbetssätt för att jobba förebyggande tillsammans med biståndshandläggare. De gör gemensamma bedömningar utifrån sina olika perspektiv och det är nu en permanent del av verksamheten inom Sektor omsorg i Kävlinge kommun. Hon är också initiativtagare till det nationella nätverket Primo (läs i nr 6/2024). Syftet är att samverka kring arbetssätt där arbets- och fysioterapeut och biståndshandläggare arbetar tillsammans.
Efter reportaget om Primo hörde många av sig. I dag är 47 kommuner med i nätverket. I våras arrangerades ett fysiskt möte i Kävlinge som lockade 28 deltagare från åtta kommuner.
– Det var roligt att så många olika professioner var med. Alla strävar efter att utveckla en hälsofrämjande och nära vård och fördelen med nätverket är att man inte behöver uppfinna hjulet på nytt utan kan inspireras och ta och ge av varandras lösningar.
Rebecca har jobbat som arbetsterapeut i drygt sex år och stortrivs. Att hon valde arbetsterapeutprogrammet handlade från början om allas rätt och möjlighet till aktivitet. Hon fick upp ögonen för de här frågorna när hon jobbade som verksamhetsutvecklare på en gymkedja.
– Miljön och vissa maskiner var inte tillgängliga för många som ville träna. Och jag började fundera på vem, och hur man, jobbar med det här. Jag visste ingenting om arbetsterapi, en läste om programmet på Lunds universitets hemsida – och det kändes helt rätt.
Våren 2019 tog hon sin arbetsterapeutexamen vid Lunds universitet. Hon skrattar när hon berättar att hon genomförde en tredjedel av utbildningen som gravid. Det blev uppehåll en termin när hon fick sitt första barn, och efter examen hann hon bara jobba några veckor i Kävlinge kommun innan det var dags för nästa föräldraledighet.
Efter sin ledighet var hon kvar i kommunen fram till 2022 därefter arbetade hon en period på neurologen på Skånes universitetssjukhus i Lund. Men efter något halvår lockade kommunarbetet igen, och här har hon stannat kvar. Redan första vändan på Kävlinge kommuns korttidsenhet för fyra år sedan dök tankarna upp på att utveckla samarbetet med handläggarna.
– Det kändes viktigt att komma in tidigt i processen med aktivitets- och funktionsbedömningar och rehabinsatser och jobba hälsofrämjande tillsammans.
För drygt tre år sedan fick hon möjlighet och utrymme att utveckla sin idé inom ramen för projektet Självständig vardag, som nu är en permanent verksamhet. Utmärkelsen, Årets arbetsterapeut, har gett en ”extra boost”.
– Det handlar framför allt om att det är ett kvitto på vad arbetsterapi bidrar till och kan bidra med. Och att det gör skillnad för personerna vi vänder oss till och för verksamheten och arbetssättet.
I sin tjänst har hon frihet och utrymme att både göra aktivitets- och funktionsbedömningar och bidra med rehabinsatser när det behövs.
För en tid sedan fick hon ett ärende på sitt bord. Det var en person som kände sig nedstämd och ensam och saknade förmåga att planera in och ta sig i väg till aktiviteter.
– Vi behövde bryta den negativa spiralen. Efter några samtal, och samtycke, vände jag mig till handläggare. Och det blev en ansökan om dagverksamhet samt anhörigstöd som kunde kopplas på utan biståndsbedömning. Personen var väldigt nöjd och det är ett exempel på nära vård där kartläggningen mynnar ut i insatser både med och utan biståndsbedömning.
Efter att den nya socialtjänstlagen trädde i kraft i somras har hon hört av ännu fler kommuner som är på gång att starta samarbeten. Lagen lyfter fram vikten av en helhetssyn med fokus på förebyggande arbete och möjlighet att bevilja insatser utan behovsprövning.
– För oss är skillnaden inte så stor eftersom vi redan jobbar utifrån ett rehabiliterande synsätt. Men för handläggarna har det underlättat att det finns en lag att luta sig mot när de hänvisar till insatser som inte är biståndsbedömda.
Rebecca framhåller att frågan, vad klienterna vill kunna göra, är central.
– Hemtjänstpersonalen är de som först uppmärksammar förändrade behov och om något inte fungerar. Tidigare vände de sig i första hand till biståndshandläggaren. Nu är det rehab först och en bedömning av vad som fungerar och inte, eller om man kan göra på ett annat sätt. Det kan handla om aktivitetsträning, hjälpmedel eller strategier som kan ersätta biståndsbedömda insatser.
Det går inte att missta sig på hennes energi när hon far fram i korridorerna och stannar till för en snabb avstämning med handläggaren Sarah Rehnstrand.
Väckarklockan ringer vid fyratiden på morgonen. Hon skrattar: ”Får man berätta det”. Då blir det en längre löprunda eller en tur till gymmet. Morgonaktiviteten rensar hjärnan, hon kläcker nya idéer eller löser problem. Och planerar framåt.
– Vi fortsätter på samma sätt inom vår enhet, men vill utveckla samarbetet med vår hälsofrämjande enhet som blomstrat i och med den nya lagen. Vi vill också nå kommuninvånare som redan har insatser.
Vad är roligast med utvecklingsarbetet?
– Responsen från personerna som vi möter och att våra insatser gör skillnad. Men också samarbetet inom enheten och att jobba med så många duktiga personer och kunna lösa utmaningar tillsammans.
Den här dagen firas Arbetsterapins dag och det märks att Rebecca har varit i farten igen. I lunchrummet tronar ett fat med godis och frukt jämsides med en blomsterbukett och en handskriven lapp: ”Sveriges bästa handläggarenhet 2025”.