Text: Pontus Wikholm Foto: Erik Danielsson
Elvakaffet är precis undanplockat på plan 4. Ett par herrar sitter kvar och läser tidningen. Också påsken är undanplockad – tuppar och pynt ligger i en låda på väg till förrådet. En bit ner i korridoren tar Vera Borg, 99 år, emot oss på sitt rum. Ingen reklam, tack, står det på postlådan utanför dörren. Hon fixar håret och kollar att hörapparaten sitter i. Både påskliljor och en höna, som Vera vann på bingo, står på bordet.
– Jag flyttade hit för ett par år sedan och man måste ju trivas. Och jag har bott in mig, men inte är det som mitt hem tidigare.
Vera är en av de boende som arbetsterapeuten Therese Jonson har träffat under sin datainsamling, som är en del i hennes avhandlingsarbete. Hon har fokus på samspelet mellan vård och vardag på tre särskilda boenden i Jönköpings kommun. Datainsamlingen med deltagande observationer och informella intervjuer började senvåren 2024 och är nu avslutad.
– Jag har mängder med fältanteckningar, tre böcker, som jag lagt in i datorn och nu går tillbaka till när jag skriver samman mitt resultat.
Syftet med doktorandprojektet är att förstå hur särskilda boenden kan utformas för att uppfylla kraven på nära vård och samtidigt vara en plats som möjliggör ett gott vardagsliv för de boende. Den första delstudien, som Therese presenterade på Arbetsterapiforum, är att beskriva vad som karaktäriserar nära vård på särskilda boenden. Genom att visa hur det ser ut är förhoppningen att kunna designa hälsa, vård och omsorg utifrån personens liv och vardag med en utgångspunkt i nära vård.
”Vård i stunden” är ett av de övergripande resultaten som Therese hittills kan presentera. Vård ges i vardagen oberoende av vad som pågår, under dygnets alla timmar. Omsorgspersonalen stöttar i aktivitet, är närvarande i vardagen och har koll på vilka insatser som är eller kan bli aktuella.
– Det krävs en otrolig kunskap och fingertoppskänsla av personalen att förstå när behovet av vård och omsorg behöver sättas in. Det är inte bara de som skriker högst utan man behöver förstå alla de små, små signalerna som de boende kan ge, som är ett tecken på att de behöver vård.
Vera Borg ger toppbetyg, båda tummarna upp, för personalen på boendet i Jönköping.
– Jag har inget att klaga på, de stör mig inte i vardagen. Men jag klarar mig själv. Jag åker ner på rehab på bottenvåningen och steppar.
Vård i stunden betyder ändå att pågående aktiviteter kan avbrytas mitt i. Fysioterapeuten kanske knackar på under sittgympan och drar ut någon för att kunna ge en behandling. Eller så tas en vikt i samband med fikat i en miljö där flera vistas.
– Det är mycket som är accepterat som inte skulle vara okej för dig och mig. Det blir en integritetskränkning och det är baksidan av vård i stunden, och det påverkar såklart delaktigheten i aktiviteter i vardagen.
Thereses bihandledare Ulrika Börjesson jobbar som forskningsledare på socialförvaltningen på Jönköpings kommun. Hon hoppas mycket på resultatet.
– Det är synd att jobba med människor inte har högre status. Det är något av det mest komplexa, man kan göra, oavsett profession. Thereses studie bidrar med något väldigt konkret – både komplexiteten i yrket och vad som kan känneteckna god och nära vård på särskilda boenden.
Ulrika tror att materialet i Thereses forskningsstudie kommer att kunna användas internt i utbildnings- och diskussionssyfte.
– Vi kan ha policyn och olika riktlinjer kring väldigt mycket och känna oss trygga. Men om de inte används så betyder de inte så mycket. Jag skulle snarare vilja se det här som ett underlag för diskussioner och workshops framöver – både på chefsnivå och för personal på särskilda boenden. Med en ny socialtjänstlag behöver vi arbeta ännu mer med forskningsanknytning.
Therese Jonson har jobbat med äldre personer i 15 år, främst inom geriatriken. De senaste åren har hon arbetat som lärare på arbetsterapeutprogrammet. Doktorandstudier lockade och då professor Lena Rosenberg utlyste doktorandtjänsten nappade hon och sökte. Att hon är arbetsterapeut speglar naturligtvis analysen.
– Jag använder en etnografisk metod som passar utmärkt för att förstå vardagen i en kontext genom en längre tid av fältstudier. Man tolkar sedan sitt material och hittar berättelser som tydliggör exemplen med vård i stunden och vad som händer bakom kulisserna. Det blir väldigt målande, små sagor i resultatet som ger en bra bild av kontexten. Och det tilltalar mig supermycket att skriva fram ett resultat på det sättet.
Hon fortsätter:
– Jag frågar mig hela tiden i mina fältanteckningar vad det är som gör att jag tolkat på ett visst sätt. Är det min förförståelse? Är det min professionella bakgrund? Då är mitt handledarteam ett jättebra stöd för den typen av reflektioner.
Ulrika Börjesson, som själv kommer från en socialt arbete-kontext, är inte så van vid att läsa om aktivitet. Men att Therese reflekterar kring sin förförståelse ser hon som en styrka.
– En annan styrka är att vara på plats och observera när det händer, och inte bara ställa frågor efteråt om vad som hänt.
Ute i samlingsrummet rullar personal i väg med boende efter fikat. Vera Borg kommer ut och läser dagens matsedel: Gratinerad falukorv och konserverad frukt som dessert.
– Ja, det var ingen höjdare …
Men kanske blir det nåt smarrigare till hundraårsdagen i oktober, och det tror Therese Jonson att personalen kommer att fixa.
– De gör ett otroligt arbete, de som jobbar på särskilda boenden. Det är det som poppar ut. Det är vård och vardag. Det är integrerat. Och det kan ske direkt i stunden, på grund av deras fingertoppskänsla.
Läs mer om forskningsprojektet på ju.se.