Text: Katja Alexanderson Foto: Anna Edlund
Redan som student engagerade Emma Sofia Svenson sig i facket. Först i den lokala studentstyrelsen och sedan i centrala styrelsen.
– Det var ett sätt att få ytterligare ett sammanhang och lära känna folk. Jag fick en annan förståelse för vad en arbetsterapeut faktiskt gör. Det förberedde mig för yrkeslivet.
Efter examen från Göteborgs universitet 2018 började hon jobba på Tre Stiftelser, där hon hade gjort sin slutpraktik under utbildningen. Stiftelserna drev då tre äldreboenden i staden. Med den fackliga erfarenheten från studietiden i bagaget kändes det naturligt för Emma Sofia att bli skyddsombud och arbetsplatsombud.
– Jag tycker att det är en förmån att engagera sig fackligt. Har man möjlighet att göra sin och kollegornas röster hörda, för att bevaka våra intressen, tycker jag att man ska göra det.
Efter ett par år bytte hon jobb till Göteborgs stad i stället, men längtade tillbaka till sin gamla arbetsplats. På Tre Stiftelser satt arbetsterapeuterna direkt på boendena, i stället för att vara centralt placerade och fungera som konsulter. Så hon återvände.
– Här är det ett helt annat fokus på hyresgästen i centrum, en annan personcentrering. Vi jobbar med konceptet: kultur, miljö och måltid. Att man ska leva tills man dör – och all personal, oavsett personalkategori, har det tankesättet.
När Emma Sofia 2021 kom tillbaka till Tre Stiftelser hade det tidigare arbetsplatsombudet för Sveriges Arbetsterapeuter slutat.
– Det var ingen annan som ville ta över, så jag tog den rollen. Jag har nog glidit in lite på ett bananskal, säger Emma Sofia och berättar att hon även blev skyddsombud igen.
Hon berättar att arbetsmiljön för rehabgruppen i stort har varit bra de senaste åren. Som skyddsombud har hon lyft både små frågor, som fläktar sommartid, och lite större, som att rehabgruppen behövde eget kontor även på det minsta av stiftelsens tre äldreboenden.
– Vi har inte haft så mycket tuffa frågor. Verksamheten har fungerat väl.
Samverkan har varit en viktig uppgift som arbetsplatsombud. Där har Emma Sofia suttit för Saco och även representerat de tre fysioterapeuterna och dietisten.
Den absolut största frågan har inte rört den dagliga verksamheten eller arbetsmiljön utan handlat om en rad juridiska omständigheter kring stiftelsernas organisation. Först riskerade man stängning eftersom IVO bedömde att Tre Stiftelser saknade tillstånd för att bedriva äldreomsorg. Därefter hamnade relationen med Göteborgs stad i fokus. Privata utförare ansåg att staden otillbörligt gynnat stiftelserna.
– Det har gått mycket i vågor – och har varit en del osäkerhet och otydlighet i vad som kommer att hända. Det har varit en stående punkt på dagordningen för samverkan i flera års tid.
Efter många turer kom ett besked i slutet av förra året: Tre Stiftelsers boenden ska tas över av Göteborgs stad.
Arbetsrättsligt handlar det om en övergång av verksamhet och all personal får följa med till kommunen. Det är en av förbundets centrala ombudsmän, Michael Sahlin, som har skött förhandlingarna med arbetsgivaren. Emma Sofia har uppskattat att inte behöva ta det ansvaret. Och hon är nöjd med resultatet.
– I och med att det är en liknande verksamhet och liknande anställningsavtal kommer det inte att bli någon skillnad för oss på rehab, förutom eventuellt ny lokalisering och nya riktlinjer för arbetet.
För några veckor sedan tog de klivet över till staden. Det har gått relativt smärtfritt, men Emma Sofia och fysioterapeutkollegorna Anna Holmkvist Prieto och Fredrik Ternblad hade önskat att någon ”på golvet” från rehabprofessionerna hade varit med i mötena mellan Tre Stiftelser och Göteborgs stad för att övergången rent praktiskt skulle ha gått lite smidigare. Till exempel var inte de elektroniska id-korten som gör att de kan logga in i Samsa, ett system för överrapportering med regionen, klara i tid. Och de gamla korten funkade inte, så det blev ett glapp.
Nästa stora puck blir byte av journalsystemet i november och överflyttningen av information till kommunens system.
På ett mer övergripande och långsiktigt plan är det oklart om rehabprofessionerna även i fortsättningen kommer att vara placerade direkt på boendena.
– Jag ska jobba för det och det tänker även min chef göra. Vi har en samsyn och ett bra samarbete kring det. Mina kollegor vill också fortsätta att jobba som vi gör nu. Att man alltid är tillgänglig ute i verksamheten och flexibel med sin tid på ett helt annat sätt.
Frågan är också vad som händer med trädgårdsmästarna, snickarna och annan runtomkringpersonal som bidragit till stiftelsernas salutogena arbetssätt med många olika aktiviteter och satsningar på att skapa en inspirerande miljö.
Emma Sofia hoppas att övergången till Göteborgs stad kommer att leda till en ny arbetsterapeutkollega – på Tre Stiftelser har de varit färre arbetsterapeuter per boende än i kommunen.
Som arbetsplatsombud har Emma Sofia även suttit med i lönerevisionen. Över lag har det varit en positiv erfarenhet och hon har alltid kunnat kontakta förbundet centralt vid frågor.
– Vi har haft tur och fått väldigt bra lönepåslag. Ett år lämnade jag in en skrivelse eftersom det hade varit turbulent i fysioterapeutgruppen och arbetsterapeuterna därför hade fått ta större ansvar. Det var ett ganska tufft år för oss. Det året fick vi inte mer, men året efter fick vi gehör för det.
Emma Sofia tycker att man som arbetsplatsombud inte ska vara rädd för att ta sig an lönerevisionen. I mångt och mycket handlar det om sunt förnuft och du behöver inte kunna allt på sittande möte.
– Är man osäker kan man alltid be att få återkomma. Man börjar alltid med ett uppstartsmöte och då hinner man bolla med andra innan lönerevisionen är färdig.
Mellan tummen och pekfingret har hon lagt tre–fyra timmar i månaden på sitt uppdrag – och det har varit väl värda timmar.
– När man sitter med i samverkan tillsammans med sjuksköterskorna, undersköterskorna och kockarna får man en annan helhetsbild av verksamheten och vad som är på gång. Jag känner mig insatt. Det är roligt. Och jag lär känna kollegor jag annars inte skulle ha haft så mycket kontakt med.
Hur hennes fackliga uppdrag kommer att se ut framöver är oklart. Samverkansgruppen för Tre Stiftelser försvinner och samverkan kommer att skötas på en annan nivå i kommunen.
– Det känns lite tråkigt att hamna längre från samverkan. Men samtidigt blir det en annan tyngd bakom arbetsterapeuterna eftersom man är många fler i Göteborgs stad, säger Emma Sofia och konstaterar att hon i samverkan bara har representerat sju av cirka 400 medarbetare på Tre Stiftelser.
Hur det blir återstår förstås att se, men Emma Sofia känner tillförsikt inför framtiden och tror att det nog ska bli bra. I annat fall är det bara att kavla upp ärmarna och jobba för förändring. På frågan om det är värt det, och om hon rekommenderar andra att engagera sig lokalfackligt, kommer svaret blixtsnabbt:
– JA, absolut.