Text: Anki Wenster Illustration: Helena Lunding Hultqvist
För snart tio år sedan stod Christine Wamsler, professor i hållbarhetsvetenskap vid Lunds universitet, vid ett vägskäl. Hon kände att hon höll på att tappa bort sig själv. Hållbarhetsforskningen som hon jobbat med i många år fokuserade på det yttre: ekosystem, socioekonomiska strukturer och teknologi. Något saknades.
Hon ställde sig frågan: varför fanns det inte utrymme att diskutera existentiella frågor när det handlar om utmaningar som hotar vår och planetens framtid?
När hon ville gå vidare med det i sin forskning fick hon reaktioner från personer både inom och utanför akademin att ett sådant steg skulle leda till att karriären var över. Men hon lät sina insikter leda henne och inriktade sin forskning på det som nu väcker alltmer uppmärksamhet och intresse.
– Det handlar om relationen till oss själva, andra och naturen, och hur det i sin tur hänger ihop med hur vi uppfattar, agerar och förhåller oss till klimatförändringar. Vi lider av en inre relationskris.
De senaste nio åren har hon fördjupat sig i inre och yttre förändring och omställning på ett heltäckande och systematiskt sätt genom forskning, nätverk och att utveckla kurser på Lunds universitet.
– För att förstå de här sambanden – mellan inre omställning och en hållbar värld och hur vi kan agera för klimatet – måste vi börja med oss själva. I vårt moderna samhälle har vi separerat oss från varandra, oss själva och resten av världen.
Självreflektion, medkänsla och perspektivtagande är viktiga egenskaper för en inre omställning.
– Vi har förmågorna men har förlorat kontakten med dem på vägen, bland annat i våra utbildningssystem. Människor väljer att inte engagera sig, de känner sig maktlösa och att frågorna är för stora. Dessutom förenklar våra tankemönster informationen vi ständigt översköljs med och bidrar till polarisering.
Det blir en ond cirkel. Hon exemplifierar med en enkel modell. Klimatkrisen påverkar vår psykiska hälsa vilket leder bland annat till shopping, för att döva (klimat)ångest, som bidrar till ohållbar konsumtion och därmed till klimatförändringar som i sin tur återigen leder till psykisk ohälsa och stress.
– Klimatförändringarna kan förstås som ett uttryck för exploateringen av planeten – en spegling av det moderna samhällets paradigm – som i sin tur har sin grund i en bristande kontakt med oss själva (våra tankar, känslor och kropp), andra och naturen.
Att göra aktiva val för en mer hållbar värld grundar sig i djupa värderingar och förmågor grundade i vår medvetenhet, sammanhang, insikt, syfte och handlingskraft. Omställningen sker inifrån och ut. Det är också nyckeln till att stärka förmågan att hantera klimatförändringar.
– Det är ofta vi själva som står i vägen för förändring. Men våra sinnen är inte bara hinder, de är också en drivkraft och lösning. Det positiva är att om vi inser detta kan vi också åstadkomma förändring.
Det holistiska tänkandet återkommer i hennes resonemang om att vi alla är sammanlänkade och hör ihop, både när det gäller oss själva, naturen och lösningarna för att nå en mer hållbar värld.
Christine Wamslers egen bakgrund är tvärvetenskaplig: arkitektur, stadsplanering, studier i internationellt humanitärt bistånd och doktorandstudier i klimatresiliens och hållbarhetsvetenskap.
En viktig del är att det finns plattformar för att diskutera med andra och reflektera över existentiella frågor, säger hon. Det kan vara skola, eller hälso- och sjukvård men även konst- och kultursammanhang.
Men för att nå ökad hållbarhet behövs åtgärder på olika plan, genom att systematiskt integrera och ta hänsyn till den inre och yttre omställningen i politiska och institutionella system och strukturer. Exempelvis att utveckling och användning av teknik styrs av inlevelseförmåga och omtanke, i motsats till enbart ekonomisk tillväxt.
– Det är avgörande att vi arbetar på olika nivåer för att åstadkomma en förändring mot ökad hållbarhet: på beteendenivå, systemnivå, och när det gäller våra egna tankesätt eller medvetenheten. Det vill säga hur vi, individuellt och kollektivt, skapar mening kring världen omkring oss. Alla nivåer är sammankopplade och lika viktiga för att nå en förändring.
Hon betonar att det är viktigt att man inte ser det som att förändringarna – när det gäller övertygelser, värderingar och världsbilder – tvingas på oss, utan att vi i stället ses som aktiva förändringsaktörer.
– Förändringar kan faktiskt gå snabbt om vi agerar och kopplar ihop beteendeförändringar, systemförändringar och kulturella förändringar och tar tillvara våra inre resurser och värdegrunder.
Om hon blev ifrågasatt tidigare så ser läget kanske annorlunda ut nu 2024.
Är ett paradigmskifte på gång?
Hon skrattar lite:
– Det är väldigt annorlunda nu och samhällsdebatten och forskningsfronten har definitivt förändrats, och det finns mycket mer stöd för de här frågorna. Men det finns också missförstånd och svart-vitt tänkande, vilket är väldigt vanligt i vår kultur. Det finns en rörelse – men de här frågorna är fortfarande inte ”mainstream”.