Text: Katja Alexanderson Foto: Johan Gunseus
Alla får låna. Allt är gratis. Återanvänd utrustning. Grunden för Fritidsbanken är att alla har rätt till en aktiv fritid. Oavsett plånbok. Det började 2013 och i dag finns det fritidsbanker på 130 platser runt om i landet. Men eftersom verksamheten bygger på skänkt utrustning har det varit ont om parasportutrustning och fritidshjälpmedel att låna. För att råda bot på det sökte och fick Fritidsbanken Sverige pengar från Allmänna Arvsfonden för ett treårigt projekt som de genomfört tillsammans med Parasport Sverige mellan 2021 och 2024.
– Från början hette projektet Parateket, men vi bestämde oss tidigt för att inte prata om Parateket eller att det är ett projekt. Då blir det inte inkluderande. Redan från start har det här varit en satsning som är tänkt att bli permanent, säger Erika Olkerud som ansvarar för parasportsatsningen på Fritidsbanken Sverige.
Tidigare jobbade hon på Myndigheten för delaktighet, bland annat med ett regeringsuppdrag om aktiv fritid. Under utredningen kom hon i kontakt med Fritidsbanken och tyckte att verksamheten var som klippt och skuren för att även låna ut fritidshjälpmedel.
– Det är en nationell verksamhet som redan då jobbade med utlån av sport- och friluftsutrustning. Att inkludera parasportutrustning och fritidshjälpmedel i konceptet kändes väldigt attraktivt. Det blir verkligen inkludering på riktigt.
Så när Arvsfondsprojektet blev verklighet sökte hon jobbet som projektledare. Utmaningarna för att öka utlåningen av parasportutrustning och fritidshjälpmedel är flera. Det handlar bland annat om att öka tillgången på utrustning, utbilda medarbetare i såväl bemötande som handhavande, öka kännedomen om att fritidsbankerna har den här typen av utrustning samt att se till att parasport och fritidshjälpmedel på riktigt är inkluderade i verksamheten och inte en sidogrej.
Det är svårt att hitta begagnad parasportutrustning och fritidshjälpmedel som står oanvänd. Därför har vissa kommuner gjort undantag från att allt ska vara återbruk och i stället köpt in anpassad utrustning.
– Men i och med att Fritidsbanken blir mer känd är det fler och fler som skänker utrustning. Det kan vara föreningar, men också privatpersoner. Och en barnhabilitering har skänkt trehjuliga cyklar.
I andra fall handlar det om att Fritidsbanken lånar ut andras utrustning. Ett exempel är att idrottsföreningar väljer att fortsätta äga utrustningen även om Fritidsbanken sköter utlåningen. Så fungerar det sedan tidigare i Umeå. Det kan också handla om att hitta samarbeten med regioner.
– I till exempel Skåne lånar fritidsbankerna ut fritidshjälpmedel som regionen köpt in och äger. Hjälpmedelscentralen har dessutom tagit på sig ansvaret för att regelbundet serva och underhålla utrustningen. Enklare reparationer gör fritidsbankerna själva.
Och just eftersom det ofta krävs speciell kompetens både för att ta hand om utrustningen och kring hur den ska användas har Fritidsbanken centralt byggt en digital utbildningsportal som alla medarbetare har tillgång till. Där finns faktablad för den vanligaste parasportutrustningen och även utbildningar i tillgänglighet och inkluderande bemötande.
Man har också tagit fram bildstöd för populära idrotter, till exempel innebandy. Där har man samarbetat med Mora Folkhögskola (se Arbetsterapeuten nr 3/2022).
Från centralt håll stöttar man både nuvarande fritidsbanker och arbetar för att det ska etableras nya runt om i landet. Befintliga fritidsbanker ges stöd i hur de kan öka tillgängligheten genom att fixa enkelt avhjälpta hinder. När det gäller fritidsbanker som byter lokal eller nya fritidsbanker handlar det om att lokalerna behöver vara tillräckligt stora (och självfallet tillgängliga) för att även rymma parasportutrustning och fritidshjälpmedel, så att all utlåning kan ske på samma plats. En familj där ett barn eller en förälder har en funktionsnedsättning ska inte behöva besöka olika ställen.
Ytterligare en del är att underlätta för fritidsbankerna att samarbeta kring parasportutrustningen, bland annat har man skapat en nationell sökfunktion. Den är värdefull för användarna också eftersom du inte behöver bo i kommunen där du lånar – det gör det möjligt att testa utrustning även på semestern.
Nu lider projektet mot sitt slut, men Erika blir kvar på Fritidsbanken Sverige för att jobba med tillgänglighetsfrågor och inkludering. Det blir också den kommunikatör som arbetat i Arvsfondsprojektet. Så parasportarbetet fortsätter, men grundtanken är att fritidsbankerna själva ska driva arbetet framåt.
– Alla insatser från projektets håll är tänkta som stöd för att fritidsbankerna sedan på egen hand ska kunna göra jobbet självständigt. Vi har hela tiden försökt få fritidsbankerna att få ett eget ägandeskap i frågan. I stället för att köpa in massa prylar och kabla ut dem vill vi få fritidsbankerna att undersöka vad som kanske står och dammar i olika förråd i kommunerna. Och även uppmuntra till att göra uppsökande, prova-på-aktiviteter för målgruppen.