Text: Katja Alexanderson Foto: Krister Kallin
I början av januari 2020 fick Eva-Lena Kallin sitt drömjobb som förändringsledare i Örebro kommun med uppdraget att införa ett rehabiliterande arbetssätt. I nummer 3/20 av Arbetsterapeuten berättade hon om målet att lyfta människors förmågor och stärka medborgarna att bli mer självständiga – och i förlängningen behöva mindre stödinsatser från kommunen. Men vad hände sen?
– Vi var laddade för att dra i gång test- och utvecklingsfasen, men sen kom pandemin och stökade till det. Vi tänkte om, tänkte nytt och tänkte annorlunda. Vi var på plan A, sedan blev det plan B, C, D, E – ja nästan hela alfabetet eftersom restriktionerna hela tiden ändrades.
Det blev svårt att få med sig sjuksköterskorna på tåget eftersom de fick ta ett stort ansvar för att hantera pandemin, även hemtjänsten hade av förklarliga skäl svårt att delta. Men det blev ändå en del digitala träffar med verksamheterna. Inspirerade av Eslövs kommun (se Arbetsterapeuten nr 7/19) testade man också att låta handläggare och arbetsterapeuter samarbeta inför biståndsbeslut, både för äldre och boendestöd. På äldresidan visade det sig att handläggarna kunde bevilja mindre hemtjänst när personerna fick arbetsterapeutiska insatser. Eva-Lena Kallin betonar att det är viktigt att kommunen inte går in och tar över för då riskerar människor att bli inlåsta i ett kontinuerligt behov av stöd.
– Vi måste låta människor använda sina förmågor. Redan i dag har vi svårt att rekrytera personal – det är brist över allt. Då kan vi inte fortsätta göra sådant som invånarna kan göra själva, säger hon och lyfter fram att det också handlar om att involvera civilsamhället.
Trots att pandemin satte käppar i hjulet slutrapporterade man testfasen i december 2021.
– Vi fick en hel del resultat, men vi fick inte till något arbetssätt i praktiken. Däremot har vi lyckats fånga upp många saker som vi jobbar med nu.
Test- och utvecklingsfasen visade på vikten av tvärprofessionellt samarbete, chefernas roll som förändringsledare och satte ljuset på att styr- och ersättningssystem måste belöna ett rehabiliterande arbetssätt och skapa incitament för utförarna att minska stödbehovet.
Under 2021 började också omställningen till nära vård ta form i Örebro.
– Vi märkte att det var precis samma sak som vi jobbat med sedan 2016. Fokusförflyttningarna som nära vård pratar om är precis det vi pratar om i rehabiliterande arbetssätt, fast vi använder olika ord.
I december 2021 fattade Örebro beslut om att införa rehabiliterande arbetssätt i hela kommunen, kopplat till omställningsarbetet för nära vård. Den 1 januari 2022 bytte Eva-Lena Kallin titel till processledare nära vård och rehabiliterande arbetssätt. Tillsammans med sex andra processledare har hon tagit sig an kommunens förändringsresa. Temat för det första året har varit att få till tvärprofessionellt samarbete i alla olika sammanhang och på alla nivåer i organisationen. Allt för att börja jobba tillsammans och inte i olika spår.
– Det senaste året har handlat mycket om att få ihop olika processer, säger Eva-Lena Kallin och berättar att det lossnade när processledarna bjöd in till ett stort gemensamt forum för alla chefer inom de berörda förvaltningarna.
Hon har också diskuterat utformningen av ersättningssystemen med kommunens ekonomer. Redan i dag har Örebro kommun en premie för hemtjänstutförare om insatserna leder till att en person behöver mindre stöd, men Eva-Lena Kallin tycker tyvärr inte att modellen har satt sig och fungerar optimalt. Hon ser ett stort behov av vidareutveckling och är övertygad om att det är en avgörande faktor för att lyckas med förflyttningen mot ett mer rehabiliterande arbetssätt.
Högt på önskelistan för 2023 står att kommunens arbetsterapeuter ska kliva fram och visa hur betydelsefulla de är för det rehabiliterande arbetssättet.
– Jag hoppas att de sträcker på sig och tar taktpinnen. Att de visar hur bra de är på att fånga upp mål och vad människor vill med sina liv – och bidra till ökad självständighet. Det blir så mycket fokus på sjukvård hela tiden, på läkare och sjuksköterskor. Men i den nära vården är arbetsterapeuter otroligt viktiga.
Och så hoppas hon på mer konkreta förändringar av arbetssätten nu när förankringsprocessen kommit en god bit på väg.
– Jag vill ha verkstad – jag tror verkligen på budskapet med nära vård och att det kommer att kunna lösa flera stora svårigheter som vi i dag har inom vården. Att det både kan bli ett roligare jobb för medarbetarna och ett bättre stöd till de vi är till för.