Amanda Malmberg
Förutom filminspelningen gör Amanda Malmberg, bland mycket annat, en podd: Livet med Downs syndrom.

Amanda har blivit filmstjärna

En av huvudrollerna i filmen Sockerexperimentet spelas av Amanda Malmberg. För drygt fyra år sedan då Arbetsterapeuten träffade henne senast var hon redan en ”van medieprofil”, men att vara med på film var: ”Underbart!”

Text & foto: Anki Wenster

Amanda Malmberg spelar Johanna i Sockerexperimentet. Filmen, som hade premiär i februari, handlar om Vipeholmsförsöken i Lund som pågick åren 1946–55. I ett experiment tvingades personer med funktionsvariationer som var intagna på Vipeholmsanstalten äta stora mängder socker för att provocera fram karies, det här ledde till stort lidande.

Hur var det att få en av huvudrollerna?

– Underbart! Jag fick provfilma och träffa de andra skådespelarna för att se hur pass bra jag var med manus och ögonkontakt. Och det var inga problem alls egentligen. Nu drömmer jag ännu större drömmar. Men jag fortsätter skriva och föreläsa ändå.

Vad tänker du om det som gjordes på Vipeholm?  

– Det är omänskligt det man gjorde. Det väckte känslor – och väldigt mycket ångest under filminspelningen. Speciellt isoleringscellen. Men jag taggade till mig lite mer och det var bara att sätta rollen så bra som möjligt. Det är jätteviktigt att visa hur det var, men det är skönt att man är född på 90-talet.

Vad har du fått med dig från filminspelningen?

– Väldigt mycket. Jag har gått utanför boxen och fått en känslohantering på ett annat sätt i och med att det är känslohantering i allt man gör oavsett om det är film eller radio. Och att använda känslor på rätt sätt i rätt situation när jag spelar så det blir så naturligt som möjligt, och all improvisation, det tar jag också med mig.

Vad har mer hänt sen du var med i Arbetsterapeuten 2018?  

– Jag bor i egen lägenhet i Vellinge och har blivit klar med komvux. Och det har varit väldigt intensivt med media sen premiären. Nu medverkar jag också i en podd, Livet med Downs syndrom.

Men du jobbar fortfarande med delaktighetsfrågor?

– Ja, det går alltid att engagera sig mer på så många plan. Det handlar ofta om tillgänglighetsfrågor som på premiären i Stockholm där bion inte var anpassad för rullstolsburna, så då var jag tvungen att engagera mig. Någonstans borde man tänkt på det. Men nu har de bytt biograf.

Vad är ditt nästa projekt?

– Jag vill gärna fortsätta med film. Jag skriver också på en ny bok, En normbrytares resa, och så har jag en praktikplats på gång inom media.  

Läs porträttet av Amanda i nr 6/2018