Text: Pontus Wikholm Foto: Michel Olofsson
Michel Olofsson har åkt fram och tillbaka mellan mammas Moçambique och pappas Östersund hela sitt liv. Kontrasterna är stora och han funderade tidigt på varför det såg så olika ut. För några år sedan bestämde han sig för att göra något åt det och flyttade in i ett tält på halvön Linga Linga på den moçambikiska landsbygden. Han startade en ideell förening, Project Vita, och försöker i dag förbättra levnadsstandarden för människor utanför storstäderna.
– Vi har många projekt på gång och har bland annat byggt en förlossningsklinik här. Nu håller vi på att bygga klart bostäder åt sjuksköterskorna som jobbar där, med stöd från det svenska skoföretaget Tenpoints.
För tillfället bor långväga vårdpersonal, ofta tillsammans med sina barn, i en palmhydda och ett plåtskjul, men ska alltså snart få mer bestående tak över huvudet.
Då Hjälpmedel utan gränser tog kontakt tvekade Michel Olofsson aldrig. De började föra dialog och i december 2021 var ett skepp – lastat med rollatorer, kryckor, käppar, duschstolar, griptänger, några ortoser, en toastol och en rullstol – på väg från hamnen i Göteborg till Moçambiques huvudstad Maputo.
Att få alla papper i ordning och stämplar på rätt ställe tog sin tid. Michel hade hört skräckhistorierna om biståndsmaterial som fastnat i hamnen. Om dokumentationen inte är korrekt får containrarna inte lossas och efter några dagar börjar straffavgifterna ticka. För att sätta i gång processen tog Michel bussen till Maputo, en tio timmars resa, några dagar innan skeppet skulle komma.
– Det kan vara krångligt med byråkratin i Moçambique och vi var lite oroliga. Det visade sig också att vi saknade ett dokument, som vi måste ha i original. Det var ombord på skeppet, inlåst i en container. Men det gick att lösa på elektronisk väg.
Då alla institutioner var nöjda och bolag och banker fått sina pengar gick det rätt snabbt. Michel hyrde en lastbil och körde alla grejer till sin mammas lägenhet i Maputo. Och bar upp dem på hennes balkong.
– Hon bor på nionde våningen, utan hiss. Jag tror det var sju pallar, så vi fick bära lite.
Senare hyrde han en pickup och körde materialet till byn Linga Linga där han bor, numera i ett hus. Och därifrån vidare till mottagarna – sjukhuset Chicuque Rural Hospital några mil söderut och ett äldreboende åt andra hållet. En representant från kommunen tog emot gåvorna på äldreboendet medan chefsläkaren tog emot på sjukhuset.
– De var jätteglada. Vi ställde fram rollatorerna på sjukhusgården och det kom en massa läkare för att kolla och testa – de hade inga sedan tidigare. Jag har aldrig sett en rollator i Moçambique.
Michel berättar att äldreboendet är det enda i provinsen. På landsbygden tar man hand om sina äldre. Kan man inte själv hjälper familjen eller grannar till att göra upp eld och laga mat.
I Project Vita försöker man föra samman företag, universitet och volontärer i Sverige och Moçambique. Ett flertal studenter från Sverige har gjort sina examensarbeten i Linga Linga. Bland annat installerade ett par studenter från KTH i Stockholm solceller på en liten vårdcentral som hade stått utan el i flera år. Nu används den igen.
Michel Olofsson välkomnar också arbetsterapeutstudenter som har en bra idé att ta kontakt. I utbyte mot kunskap lovar han en bungalow på stranden.
– Om du tar din tid för att komma ner och hjälpa till vill vi också att det ska finnas en balans. Det är mycket som är annorlunda, mycket att ta in och du behöver tid att slappna av.