Anna Balkfors, Malmö
Genom att bygga in både miljömässig och social hållbarhet i stadsmiljön – bostadsområden där människor trivs – kan man skapa levnadsvillkor som förbättrar folkhälsan. ”Fler börjar inse att det också är samhällsekonomiskt lönsamt”, säger Anna Balkfors.

Porträttet: Vill bättre

Arbetsterapeut, folkhälsovetare och kommunikatör. Anna Balkfors har nytta av alla sina tre hattar i arbetet för hållbar utveckling och jämlika levnadsvillkor.

Text: Anki Wenster   Foto: André de Loisted

Anna Balkfors lyser upp när Skenderija Sakirovska – som har hand om kassan och serverar lunch på Yalla Trappan – berättar att det numera är drygt femtio kvinnor som kan försörja sig genom verksamheterna som Yalla Trappan driver. Jobben är inom lokalvård, restaurang och sömnadstjänster och för många är det första arbetet någonsin.

Här mitt i Rosengård i Malmö känner Anna Balkfors att gapet minskar. Det som kan uppstå när hon jobbat med hållbarhet och folkhälsofrågor på Regeringskansliet eller i Malmö stad. Hon har en bakgrund som arbetsterapeut, men är också medie- och kommunikationsvetare och folkhälsovetare. Sedan många år är hållbarhet och folkhälsofrågor hennes fokus.

– När man jobbar strategiskt långt ifrån verksamheterna finns det en risk att man tappar bort hjärtat, och för vem och varför. Därför var det självklart att gå in som styrelseledamot i Yalla Trappan för fem år sedan när jag blev tillfrågad.

Hennes uppgift är att tillsammans med övriga styrelsen stötta och öppna dörrar, fatta strategiska beslut och få till samverkansavtal som Yalla Trappan – som kvinnokooperativ och arbetsintegrerat socialt företag – har nytta av.

Anna Balkfors är något av en arbetsmyra och har jobbat sen hon var 14 år, med det mesta. Båda hennes föräldrar arbetade i sjukvården, men det var inte direkt så att hon blev ”peppad” att utbilda sig inom ett vårdyrke, snarare tvärtom.

Efter gymnasiet jobbade hon som utbildad skidlärare och massör i Australien och Kanada. En period sålde hon dammsugare i Skåne. När hon i efterhand funderar över den korta och intensiva karriären som dörrknackande försäljare konstaterar hon det var en nyttig skola där hon fick utmana sina rädslor. 

– Det var många fantastiska möten och jag är nog den enda dammsugarförsäljaren som har fått julkort från kunder. Jag var alldeles för nyfiken på människor för att bli en bra försäljare.

Innan hon började plugga till arbetsterapeut i Lund i mitten av 1990-talet hade hon kommit en bra bit på väg mot en kandidatexamen i medie- och kommunikationsvetenskap, och skrev sin C-uppsats i Hongkong. Hon läste också en kurs i kinesiska, det var svårt och hon började fundera på vad det skulle leda till och sökte till arbetsterapeutprogrammet på distans från Asien och kom in utan att direkt ha någon koll på utbildningen.

– På arbetsterapeututbildningen fick jag upp ögonen för folkhälsovetenskap. Det var under en föreläsning av arbetsterapeuten Carina Nilsson, som i dag är politiker i Malmö, som intresset för folkhälsofrågor började gro.

Samtidigt som hon var färdig arbetsterapeut blev hon också klar med sin fil.kand. i medie- och kommunikationsvetenskap. Första jobbet som arbetsterapeut var inom vuxenhabiliteringen där hon etablerade kontakter med olika verksamheter och skapade meningsfull vardag.

– Jag trivdes jättebra som arbetsterapeut och att jobba med personer med funktionsvariationer. Det var fantastiska och starka personligheter som fortfarande finns i hjärtat. Men jag tror att det fanns en rastlöshet hos mig och begränsat utrymme för utveckling i verksamheten. Dessutom var jag nyfiken på att utforska den andra delen av min utbildning och jobbade ett tag inom pr-branschen.

Drivkraften att förebygga ojämlika levnadsvillkor gjorde att hon mer och mer valde att söka sig till folkhälsouppdrag. I takt med att hon har sökt sig till nya uppdrag, eller blivit tillfrågad, har hon också vidareutbildat sig. Så småningom blev det också en internationell master i public health, med en uppsats om hiv-aids-prevention i Uganda. Hon har nytta av alla sina tre kompetenser i yrkeslivet och beskriver det som en trestegsraket.

– I allt jag gör eller har gjort ingår kommunikationsbiten och som arbetsterapeut har jag en holistisk människosyn. Folkhälsovetenskapen ligger närmast det jag gör nu kopplat till hållbar utveckling, och även inriktningen med sociala investeringar i mina forskarstudier.

Vi åker genom ett gråmulet östra Malmö till Västra hamnen och innerstaden och Annas nya arbetsplats på Ramboll, ett stiftelseägt bolag med fokus på att skapa hållbara samhällen. Hon har jobbat där ett par månader nu. På vägen passeras det nya området Amiralsstaden som ska öka integrationen genom att man förtätar och bygger bort fysiska och mentala barriärer och skapar arbetstillfällen och mötesplatser.

Det är en sträcka på några kilometer, men skillnaderna är stora när det gäller de flesta av de kriterier som mäter ojämlikheter i hälsa: medellivslängd, trångboddhet, utbildning och sysselsättning. Och nu även vaccinationstäckning och därmed risk för att bli svårt sjuk i covid-19.

Hon jobbade i många år i Malmö stad med folkhälsofrågor och hållbarhet, bland annat som projektledare för Malmökommissionen. Uppdraget var att ta fram ett vetenskapligt underlag för att minska ojämlikheten i Malmö. Anna Balkfors hade under den tiden stöd av den brittiske epidemiologen Michael Marmot, som var senior rådgivare för Malmökommissionen, och hon framhåller hans förmåga att skapa broar mellan akademin och politiken. 

– Det handlar om att förstå vad som driver skillnaderna och att det handlar om olika tillgång till resurser och att jobba långsiktigt med strukturerna på alla nivåer.

Malmökommissionen föreslog bland annat olika sätt att minska segregation, och det som händer nu i Amiralsstaden går att läsa om i Malmökommissionens slutrapport 2013. Men det är långa processer och förändringar som förutsätter politiska beslut och uthållighet.

Anna Balkfors är född i Dalarna på ”Falu lasarett” och kan fortfarande plocka fram dalmålet. Där bodde hon de första fem åren. Senare hade hennes föräldrar en läkarmottagning i Lindvallen på vintrarna, där hon alltid var på loven. Den kopplingen gjorde också att hon några år i slutet på nittiotalet hamnade som den första folkhälsoplaneraren i en dalakommun. Det ledde i sin tur till jobb som hälso- och sjukvårdschef i Borlänge-Gagnef-Säter.

Hon har fått frågan förr: hur hon hamnat där hon är i dag? Det handlar bland annat om envishet och en drivkraft att förändra och det ena har gett det andra. Det har lett till tunga uppdrag inom nationell folkhälsopolitik – som sekreterare i den nationella kommissionen för jämlik hälsa på Regeringskansliet och som kommissionär i den statliga utredningen Jämlikhetskommissionen.

– Jag är nyfiken och drivs av utmaningar att lära mig. Det är möten med människor som har påverkat mina val – Michael Marmot är en och Hans Rosling en annan – där det har gått upp ett ljus för mig hur saker och ting fungerar och gett mig stöd för att fortsätta driva de här frågorna.

Folkhälsan förbättras, men ojämlikheten ökar. Vi har kunskap om att tidiga förebyggande insatser är bra för individen och samhällsekonomiskt lönsamt – men förmår inte göra mer? Hon pratar fort och engagerat och rösten avslöjar en otålighet.

– Jag kan känna en frustration över att det finns ett så stort gap mellan den politiska retoriken och forskning och kunskap.

Anna Balkfors ser sig som en intraprenör. Många gånger finns lösningar och nytänkande mycket närmre än vad man tror genom att koppla ihop personer och organisationer med varandra, säger hon. Där någonstans i det mellanrummet trivs hon bäst och ser också möjligheter att förändra.

För att förändra arbetssättet måste man involvera personerna det berör, och för att få upp folkhälsofrågor på den politiska dagordningen handlar det mycket om att synliggöra vinsterna med förebyggande insatser och få till ett aktivt ägarskap.

Det finns inga enkla lösningar, men inte heller frågor som inte går att lösa och det kan irritera henne när någon hävdar att frågorna är för komplexa. Nej, att ge upp finns inte på kartan. Men hon har landat i insikten att vissa frågor ibland hör hemma i en annan kontext och att det kan ta tid innan dörrar öppnas. 

Från kontorsfönstret på Ramboll syns ett snabbt växande västra Malmö med nya bostäder, här väljer många företag att lägga sina huvudkontor, och här finns universitetet.

– Nu jobbar jag som senior konsult med ansvar för frågor om social hållbarhet. Jag stöttar offentliga och privata aktörer i alltifrån rådgivning, kartläggningar, jämlikhetsutredningar till hur man kan integrera hållbarhet i styrning och ledning.

Återigen var det nyfikenheten som gjorde att hon lämnade jobbet som hållbarhetsstrateg i Malmö stad för nya utmaningar. Företagets etiska kompass och tvärkompetens lockade henne. Uppdragen är avgränsade i tid, och hon är för tillfället involverad i fem olika projekt och har några till i pipeline.

Just nu är det total avsaknad av frustration, säger hon och tycker att det är ljuvligt att vara ny på jobbet. Hon känner att hon verkligen har nytta av sina tidigare erfarenheter.

– Jag kan logiken i kommuner, regioner och myndigheter. Det som är roligast är att förstå vad det är som efterfrågas, och tillsammans med kunderna och den stora kompetens som finns på Ramboll kunna bistå i ett förändringsarbete. Och att få göra mer för fler.

Anna Balkfors

Bakgrund: Arbetsterapeut, medie- och kommunikationsvetare, folkhälsovetare.

Gör: Seniorkonsult på Ramboll Management Consulting. Doktorand vid Malmö universitet.

Familj: Gift. Tre barn: 13, 16 och 17 år. Blandrasvovve – ”en bra joggarkompis”.

Fritid: Aktiviteter med barnen. Tränar.

Kopplar av med: Egentid och att vara ute i naturen med hunden. Walk-and-talks med nära vänner.