Mathilda Söderdahl
Att vara med i facket är en självklarhet för arbetsterapeuten Mathilda Söderdahl.

”Man ska inte bara ta ett nej”

Mathilda Söderdahl var engagerad i facket redan som student i Örebro. I dag är hon lokalt ombud och skyddsombud för arbetsterapeuterna i Askersunds kommun.

Text: Katja Alexanderson   Foto: Kicki Nilsson

I slutet av sommaren skrev Mathilda Söderdahl en kommentar på Facebook och talade sig varm för Sveriges Arbetsterapeuter. Och lyfte fram att hon som förtroendevald kan påverka beslut som spelar roll varje dag på jobbet – och att uppdraget är både kul och utmanande.

Till vardags är hon arbetsterapeut i Askersunds kommun i södra Närke, vid Vätterns norra spets. Hon arbetar mot LSS och funktionsstöd och är en av numera nio arbetsterapeuter i kommunen, men det återkommer vi till. Efter examen 2015 från Örebro universitet jobbade hon på sjukhusen i Västerås och Örebro, men har nu flyttat tillbaka till Askersund där hon är sjätte generationen på släktgården. För tre år sedan sommarjobbade hon på kommunen under sin föräldraledighet för att känna efter om det var något för henne. Hon gillade jobbet och började som ordinarie i mars 2020.

Arbetsterapeuten hon tog över efter hade varit ett av två lokala ombud och skyddsombud. Mathilda fick genast frågan om hon ville ta över uppdragen, men kände att hon ville bli varm i kläderna först. Men ett frö såddes nog redan där, eftersom hon gillar att kunna påverka och har svårt att låta bli att engagera sig.

– Jag var fackligt engagerad under studietiden. Då var jag lokal ordförande i FSAstud i två år, och även suppleant i den centrala styrelsen, säger Mathilda och tillägger att hon däremot inte varit fackligt aktiv på sina tidigare arbetsplatser.

Att vara med i facket har alltid känts självklart för henne. När hon jobbade som tågvärd på SJ fanns det inte på kartan att inte vara med. Och hemifrån har hon också med sig tron på facket och möjligheten att påverka, och att kunna prata för sin sak. Hennes pappa är lokalpolitiker, mamma har varit fackligt ombud på sin arbetsplats och med tre äldre bröder fick Mathilda mycket övning på att stå upp för sig själv.

– Jag är inte konflikträdd heller och inte rädd för att ta en diskussion. Jag har lite svårt att bara få ett nej. Men, varför då? Går det att göra på något annat sätt? Hur kan vi komma framåt?

När hon kom tillbaka från sin tredje föräldraledighet tidigt i våras fick hon återigen frågan av sin fackliga kollega Ewa Wängdahl om hon ville ställa upp, och nu kändes det rätt. Efter en omröstning bland kollegorna klev hon på som förtroendevald. Så i dag är både hon och Ewa lokala ombud och skyddsombud. Att vara två på posterna är väldigt värdefullt både för att stötta varandra och för att säkra återväxten, med tanke på att Ewa närmar sig pensionen.

Mathilda kastades rakt in i löneöverläggningen med HR på kommunen. Hon tror att det var skönt för Ewa att ha någon med sig som kunde komma med nya argument. Mathilda själv var peppad och tyckte att det var dags för arbetsterapeuterna att få en större del av kakan.

– Först erbjöd de 2,3 procent. Då sa jag något i stil med ”Det kommer vi inte att acceptera”. Till sist fick vi upp det till 4 procent.

Hon vet förstås inte exakt vilka argument som bet på arbetsgivaren, men säger att hon och Ewa gjorde det tydligt att det krävs bättre villkor för att kunna rekrytera arbetsterapeuter till en liten kommun och få dem att stanna. I dag är det svårt och två somrar i rad har det inte varit några sökande till sommarvikarie.

– Yngre stannar inte lika länge, man vet att man kan byta om man inte trivs. Att det finns andra jobb att få. Vi är en generation som vet att om vi ska ha upp lönen måste vi byta jobb. Men vi som jobbar här vill inte det, vi vill jobba här.

En annan bidragande orsak kan ha varit att de fick uppbackning av sin chef i samtalen med HR och att Askersunds Mar, Kerstin Jacobsson, i olika sammanhang har lyft värdet av arbetsterapeuternas insatser. Dessutom visar Mathilda, Ewa och de andra arbetsterapeuterna så ofta de kan upp vad arbetsterapeuter bidrar med, till exempel på kommunens seniorfestival.

Det är ett konstant arbete att visa vilka vi är, vad vi gör, varför vi finns.

– Det är ett konstant arbete att visa vilka vi är, vad vi gör, varför vi finns, säger Mathilda och konstaterar uppskattande att förbundet nu är mycket synligare i media än när hon studerade.

Förutom löneökningen på 4 procent erbjuds numera Askersunds arbetsterapeuter ett semesterpaket om de flyttar sin sommarledighet. Det utgår också extra ersättning om man går kort och är färre än hälften av arbetsterapeuterna på plats.

Den andra stora fackliga frågan är arbetsmiljön. Det handlar om hur de ska kunna räcka till för alla som behöver arbetsterapi. Inte minst med tanke på att de är en relativt ung arbetsgrupp där det blir en hel del vabb och föräldraledigheter. Och eftersom det inte finns vikarier läggs jobben på hög om någon är borta – bara det mest akuta blir omhändertaget. Arbetsbelastningen ökar också av att det inte jobbar några arbetsterapeuter i regionen (reds anm: Örebro län har delat upp primärvården så att fysioterapeuter jobbar i regionen medan arbetsterapeuter jobbar i kommunerna). Kommunens arbetsterapeuter sköter därför handrehabiliteringen och får även ta hand om personer som till exempel väntar på en höftoperation. I andra delar av landet hade det hanterats av vårdcentralen.

– Vi larmade om stress och att vi känner oss otillräckliga redan i februari-mars.

När det sedan inte hade hänt något i juni, trots att cheferna hade gjort sitt, tog de saken vidare och ringde till nämndens ordförande som uppmanade dem att även höra av sig till kommunchefen. Det lite oortodoxa tilltaget har lönat sig, nu i höst har de fått en extra resurs.

– Man kan vara med och påverka. Man ska inte bara ta ett nej, utan måste jobba vidare. Först måste du gå rätt väg, men funkar inte det måste man hitta en ny lösning.

Efter en sommar med en del chefsbyten i kommunen ser Mathilda fram emot att få vara med och utveckla arbetssätten och organisationen framöver. Hon och Ewa Wängdahl ska dessutom vara med vid intervjuerna av en ny socialchef. Mathilda vill också lära sig mer om uppdraget som skyddsombud, där hon fortfarande känner sig väldigt grön – och hoppas kunna gå förbundets nya utbildning.

Avslutningsvis rekommenderar Mathilda Söderdahl fler att våga ta uppdraget som lokalt ombud, även om man inte är fullt lika diskussionsglad som hon är.

– Man ska inte vara rädd för att testa, som facklig har man en tyngd. Facket är jätteviktigt – det är vår röst till de som bestämmer. Man är med i processen och kan påverka sin egen arbetssituation.