Text & foto: Pontus Wikholm
Då Ingrid Markström sökte en praktikplats på gymnasiet i Skellefteå var alla ”bra” platser tagna. Hennes mamma föreslog att hon skulle ringa ett äldreboende – och det gick bra – hon fick hänga med arbetsterapeuten.
Det ledde till examen i Umeå några år senare och efter en sommar på lasarettet i Lycksele fick hon jobb inom hemvården i Norrtälje.
Hur ser en vanlig dag ut?
– Finns det sådana? Ofta börjar dagen med att höra med hemtjänst vad som hänt under kvällen och så planerar vi vidare med kollegorna. Vi är tre arbetsterapeuter och tre fysioterapeuter som jobbar i par. Och efter lite dokumentation och administration är det hembesök. Det kan handla om kognition, demens eller någon som brutit handleden – det varierar jättemycket.
Hur många hembesök blir det?
– Jag brukar ha kring 70–80 patienter inskrivna. Vissa är väldigt långvariga medan andra kanske bara behöver ett hjälpmedel – en utprovning och uppföljning och sen avslutas ärendet. Det brukar ligga på tre-fyra besök om dagen, kanske fem om det är högre tryck. Eftersom mitt område är centrala Norrtälje kan jag cykla eller gå mellan besöken, men det blir ju lite restid ändå.
Vad är det roligaste med jobbet?
– Att få träffa människor och höra deras livshistoria. Det märkte jag efter sommaren i Lycksele. Det var också kul, men jag märkte att jag inte vill gå i samma korridorer hela tiden. Att jobba tillsammans med hemtjänst, teamet och patienten mot ett mål är också jätteroligt. Man känner sig verkligen duktig och validerad i sitt yrke då någon till exempel behöver mindre hemtjänst och klarar sig själv. Någon som efter stroke kan börja gå med rollator. Eller personer med demens som hittar rutiner och strukturer och jag ser att de själva känner att de är lite mer den person de har varit. Det är en jättehäftig upplevelse.
Det mest utmanande då?
– Det svåraste är kommunikation. Det händer att en anhörig ringer och säger att mamma måste ha en elrullstol, en trapphiss eller en förhöjningsdyna till fåtöljen, och jag vet att det inte kommer att fungera. Det kan vara svårt att förklara och att få alla att förstå vad som är vägen framåt.
Är det något annat inom arbetsterapi som intresserar dig?
– Näe, inte riktigt. Just nu är jag jättenöjd där jag är, hemrehab är så himla kul. Man kan lite om otroligt mycket. Däremot är jag politiskt aktiv och jobbar bland annat med utbildningsfrågor i kommunen och kultur inom regionen. Tyvärr får jag inte sitta i nämnderna som beslutar om mitt eget jobb – det hade ju varit spännande. Men det är kul att se hur alla dessa regler jag ska följa kommer till. Jag tror det skulle vara bra för alla politiker att ha en fot kvar i verkligheten.