”Lugnet före stormen”

Hallå där Karin Strand, arbetsterapeut på akutmottagningen på Skånes universitetssjukhus i Lund, som just nu förbereder sig för coronapatienter.

Text: Anki Wenster  Foto: André de Loisted

Hur har ni det?

– Det är lugnet före stormen. De som normalt sett söker för mindre åkommor söker sedan några veckor inte akut. Men det börjar svänga och under helgen har det varit ett tillflöde av patienter.

Hur är stämningen bland personalen?

– Stämningen är väldigt god. Personalen är positiv och på hugget och bemannar det nyskapade teamet som ska samla coronamisstänkta patienter. Det görs mycket och vi förväntar oss ett högt tryck på alla vårdnivåer. På akutmottagningen har det byggts om och skapats zoner för att kunna ta hand om misstänkta och bekräftade patienter,  och det är på gång att en första bedömning ska kunna göras utomhus i tält.

Den gruppen ni framförallt jobbar med är äldre multisjuka som också är en riskgrupp, hur har arbetsrutinerna förändrats?

– Rehabpersonal med lindriga symtom håller sig hemma. Vi behöver prioritera tuffare, jobba med flödet och göra bedömningar inför hemgångar. Det är mer tidskrävande att träffa en isolerad patient, man behöver skyddsutrustning och kan inte springa in och ut och hämta hjälpmedel. Här på akutmottagningen kommer vi inte heller att jobba lika aktivt uppsökande, vi behöver minimera kontaktytorna och våra insatser behövs också på slutenvårdsavdelningarna. Vi har även tätare avstämningar.

Får ni i rehabgruppen smittskyddsutbildning?

– Det finns smittskyddsinstruktioner tillgängligt via utbildningsportalen och vi följer avdelningens rutiner. Vi får även hjälp av personal som är vana vid att använda skyddsutrustning. 

Upplever ni att patienter som söker akut är oroliga?

 – Nej, det tycker jag inte. Enstaka patienter har tyckt att det är tråkigt med besöksförbudet, men det måste man förhålla sig till. Personliga assistenter får följa med och en anhörig till minderårigt barn, för patienter i palliativ vård kan det göras undantag om den anhöriga är frisk.

Hur känner du själv?

– Jag är inte orolig för mig själv personligen. Min oro handlar mer om att sjukvården som redan är hårt belastad står inför ofantliga utmaningar. Det ska bli intressant att se hur det blir. Det känns som om alla går upp i beredskapsläge och jag tror att situationen ser annorlunda ut om en månad. Du får höra av dig då.