Person vilar på Stöttecenter i Hässleholm.
Det går att sova över på Stöttecenter om det är svajigt i tillvaron och känns tufft att vara ensam.

En oas då livet sviktar

Alla invånare i Hässleholms kommun kan dygnet runt vända sig till Stöttecenter om det är skakigt i måendet. Följ med till en verksamhet med en unik profil.

Text: Anki Wenster Foto: Lina Alriksson

”Retromodernt”, säger Rolf Malm och visar vägen in till Stöttecenters hjärta, samtalsrummet på plan 4 som ligger i ett sextiotalshus på Första Avenyen i centrala Hässleholm.

Besökare möts av vitputsade tegelväggar, öppet upp i nock med ljusinsläpp från perspektivfönster och utsikt över Hässleholms stadskärna. Ingen tv och ingen dator. Det är ett medvetet val förklarar Rolf Malm som är enhetschef – och arbetsterapeut i grunden – besökarna ska inte fastna i den digitala världen. Här finns i stället böcker, spel och samtalshörna.

Till Stöttecenter kan man ringa om man mår psykiskt dåligt, det är alltid någon som svarar i telefonen. Verksamheten är en service för kommuninvånarna som erbjuder första linjens psykiatri och trygghet dygnet runt. Det går att vara anonym och det förs ingen journal. Här finns skötare och stödpedagoger som är utbildade i MI (motiverande samtal), lågaffektivt bemötande och case management, en stödmodell som används för att samordna vård- och omsorgsinsatser runt personen.

Rolf Malm är chef för verksamheten som också omfattar två LSS-boenden som finns i samma hus som Stöttecenter. De riktar sig till unga upp till 28 år med neuropsykiatriska diagnoser och till personer med psykossjukdomar.

Den 18 mars i år stängdes Stöttecenter ner för besök, men sedan mitten av september är besöksverksamheten i gång igen. Före pandemin stod dörren alltid öppen men nu måste besöken förbokas och porten på entréplan är låst. Det tillåts fem besökare åt gången och varannan timme stängs verksamheten för rengöring.

– Vi hoppas snart kunna öka upp igen. Det blir lite av en nystart, säger Rolf Malm.

Nu finns det också chans att göra vissa förändringar och styra upp sådant man tidigare pratat om säger han. Det pågår diskussioner – och gjorde även innan covid-19 – om hur man ska fånga upp och nå yngre personer i större utsträckning. Ett förslag som kommit är att utveckla en chattlinje.

– Den yngre målgruppen är van vid att kommunicera på andra sätt än med telefon. Och personer med en annan kulturell bakgrund syns inte heller så mycket i den här verksamheten, tyvärr.

Det händer att personer tittar in helt kort på morgonen för att bli peppade och bekräftade inför dagens aktiviteter, men också de som vill stanna kvar över natten i ett av de två sviktrummen som finns på Stöttecenter. Här kan man sova över om tillvaron och livet sviktar och det känns tufft att vara ensam.

Strax intill den enorma murade öppna spisen är svarta skinnfåtöljer placerade på coronasäkert avstånd från varandra. Det går också att boka mindre samtalsrum. Samtalens längd varierar mellan 30–40 minuter och upp till en timme och varje natt svarar man på åtta till tio samtal. Rolf Malm betonar att det handlar om samtalsstöd, inte behandling. Målet är att få till en positiv förändring för varje person som ringer in.

Antal besök har i genomsnitt legat på 3 500 per år. Men besöksfrekvensen har förändrats på grund av pandemin och som följd av trycket på telefonstöd. Sedan i våras har telefonsamtalen ökat med några hundra per månad och är uppe i ett tusental.

Var Rolf Malm landar på morgonen varierar. Han har en bas på omsorgsförvaltningen tillsammans med övriga enhetschefer, men har även extrakontor ute i verksamheterna. Just nu är han inne i en period av medarbetarsamtal och det blir många tidiga morgnar för att fånga nattpersonalen, både på Stöttecenter och på ett närliggande SoL-boende som han också ansvarar för. Han framhåller vikten av att vara närvarande och vill hellre ses som ledare än som chef av sina medarbetare.

Han betonar att han i många situationer har en fantastisk nytta av att vara arbetsterapeut i grunden och ha ett rehabiliterande synsätt.

– Jag har kunskap om brukarnas funktionsnedsättningar. När det gäller medarbetarna har jag erfarenhet av att göra aktivitetsanalyser och arbetsplatsbedömningar och kan sätta mig in i deras arbetsbelastning.

I Åsa Mobergs och Anna Fredrikssons bok, De omöjliga, som nyligen kom beskrivs Stöttecenter som ett av få goda exempel på psykiatriskt omhändertagande. I boken intervjuas Tefic Agusi som var med när Stöttecenter startade för tio år sedan. Han är samordnare sedan 2013 och i grunden skötare.

Nu sitter han på plan 4, tillsammans med kollegan Jan Persson, redo att svara i telefonen.

– Det är andra veckan vi har öppet för besök och hade förväntat oss en rusning, men det är ganska lugnt än så länge och jag tror att många fortfarande är oroliga. Att besöken måste förbokas gör också att många uteblir, säger Tefic Agusi.

För honom och kollegorna handlar det om att kartlägga behov och lotsa vidare om det visar sig att det behövs en mer behandlingsinriktad kontakt. Stöttecenter har nolltolerans mot droger och alkohol, och de samtal som är tuffast är när det handlar om hot om suicid och självskadebeteende. Det är också vanligt med psykossjukdomar och många har ett mående som går upp och ner, här har man stöd av ett mobilt psykosteam som drivs av regionen. 

Men det är också personer som saknar sociala nätverk som söker sig till Stöttecenter.

– Man kanske bara har behov av att se människor eller vara bland andra en stund och vi erbjuder medmänskliga samtal, säger Tefic Agusi och låser upp dörren till sviktrummet.

Det är möblerat med säng, skrivbord och avslappningsfåtölj och har eget badrum.

– Det finns två sviktrum. De är ganska ofta bokade, men utnyttjas kanske en gång av tio. För många räcker det att veta att det finns ett rum bokat när klockan slår 21.

Stöttecenters verksamhet handlar om förebyggande och stöd ur flera perspektiv. Inte minst syns detta i en skillnad inför röda dagar där samtal och besök har minskat betydligt de senaste åren. Ofta tittar besökarna in för att meddela att de ska fira helgen hemma hos mamma berättar Tefic Agusi. Han tror att det handlar om att anhöriga avlastas, de slipper många av de samtal som hamnar hos Stöttecenter och orkar i stället med att bara vara anhöriga.

För några år sedan gjordes också en undersökning inom akutpsykiatrin på PIVA, Centralsjukhuset Kristianstad – dit man hänvisas på kvällar och helger om man bor i Hässleholm – som visade att antalet besök från Hässleholms kommun minskat med hälften sedan Stöttecenter öppnat.

– Stöttecenter ger effekt på längre sikt och en samhällsekonomisk vinst i den andra änden, säger Rolf Malm.

Stöttecenter

Stöttecenter har Hässleholms kommun som upptagningsområde, med drygt 50.000 invånare, och riktar sig till alla invånare i ordinärt boende som fyllt 18 år. Verksamheten erbjuder telefonstöd och tar emot besök dygnet runt vid psykisk svikt. För närvarande måste besöken förbokas. På Stöttecenter arbetar stödpedagoger och skötare.