Text: Katja Alexanderson Illustration: Josefin Herolf
Precis som mycket annat i coronatider gick det snabbt när landets lärosäten behövde ställa om till distansundervisning. Mer eller mindre från en dag till en annan var det slut med att ha undervisning på campus och den fick flytta ut på nätet. Eva Edström är programansvarig på arbetsterapeutprogrammet vid Jönköping University, JU, och hon är positivt överraskad över hur smidigt övergången trots allt gick – och hur bra det har blivit.
Att det gick relativt enkelt tror hon beror på att man redan innan arbetat mycket med så kallat studentaktivt lärande, med ”aktiva klassrum” och case-pedagogik. Det bygger på att lärarna lägger ut material på webben i förväg som studenterna ska ta del av innan man träffas. Väl i klassrummet ägnar studiegrupperna sig åt de förberedda frågorna.
– När man jobbar så är det inte svårt att ställa om till digitalt – och Zoom är fantastiskt. Det har många bra funktioner och är mycket mer användarvänligt än Adobe Connect som vi använde tidigare, säger Eva Edström.
För den som inte är bekant med Zoom så är det ett kraftfullt verktyg för onlinemöten. Eva Edström uppskattar speciellt möjligheten att skapa ”break out-rooms”. Då delar mötets värd upp deltagarna i flera olika mindre möten, antingen efter eget huvud eller så slumpar programmet ut deltagarna.
– När vi är i de vanliga klassrummen sitter studenter i grupper och diskuterar frågeställningar och läraren går runt. I Zoom kan vi göra det på samma sätt, och jag som värd kan vandra runt mellan grupperna och diskutera.
I det gemensamma Zoom-mötet (main classroom) delar läraren ut instruktioner och där går man också igenom resultaten av gruppdiskussionerna. Det finns även en whiteboard-funktion som följer med från ”grupprummen” in i huvudmötet, så att man kan dela det med hela gruppen. Till skillnad från Teams (motsvarande verktyg från Microsoft) syns alla deltagare i bild på Zoom. Eva Edström tycker att undervisningen har fungerat väldigt bra.
– Ibland upplever jag att det kan bli mer fokus digitalt, men det är förstås mycket roligare att träffas.
På kurser med fler traditionella föreläsningar får lärarna i högre grad anpassa undervisningen till det digitala formatet, och bland annat lägga in mer diskussioner och korta ner längden på passen.
– Du orkar inte sitta i två timmar och bara lyssna digitalt.
Men det är inte bara själva undervisningen som måste ske digitalt utan även examinationen. Eva Edström berättar att studenterna på termin 2 precis har examinerats i kursen Aktivitet och utveckling genom hela livet. Förutom arbetsterapeutiska teorier och modeller består den även av relaterad kunskap inom psykologi, anatomi och fysiologi. Vanligtvis sker examinationen muntligt och studenterna får diskutera olika scenarier utifrån såväl arbetsterapi som relaterad kunskap. Och det fick de göra nu också, skillnaden var bara att de träffade examinatorerna i virtuella grupprum i Zoom. För rättssäkerhetens skull var två lärare närvarande under alla delmoment.
Eva Edström fungerade som spindeln i nätet och skickade ut scenarierna och frågeställningarna en halvtimme i förväg till studenterna. En farhåga var att de skulle kunna dela dokumentet med kursare som skulle examineras senare. Lösningen blev att dokumenten vare sig kunde sparas, skrivas ut eller delas med någon annan.
– Det blev hyfsat rättssäkert, även om man förstås kan ta en skärmdump, säger Eva Edström som samtidigt konstaterar att man inte har så mycket hjälp av det ändå. Har du inte pluggat tillräckligt klarar du ändå inte av examinationen.
Totalt sett examinerades 36 studenter i grupper om sex personer, där man träffade lärarna två och två. En av studenterna var Sandra Klasson som ansluter till den här intervjun, som också gjordes i Zoom, hemifrån. Hittills tycker hon att övergången till att plugga på distans har gått smidigt.
– Det är lite ovant, men funkar. Fast jag saknar att träffa mina klasskamrater och studiegruppen IRL. Det är en struktur som försvinner när du inte ska iväg på morgonen, men man hittar nya rutiner.
För hennes egen del har det inte varit speciellt svårt. Hon har barn och då måste man vara disciplinerad på dagarna, för när dottern kommer hem går det inte att plugga.
– Jag tror att det kan vara svårare om du inte har tider du måste förhålla dig till, säger Sandra och berättar att hon är noga med att ta pauser. Hon tar en skogspromenad eller springer i trapporna om det är dåligt väder, och bryter för att äta lunch och ta en eftermiddagsfika.
Den snabba omläggningen har gjort att hon fått en ”crash course” i Zoom, vilket hon tror att hon kommer ha nytta av framöver. Även om det har funkat bra tycker Sandra att diskussionerna inte blir lika dynamiska online. Det är svårt att flika in något i samtalet och det funkar inte att prata i mun på varandra. Allt ljus hamnar på den som pratar. Så hennes studiegrupp har pratat om att träffas i verkliga livet också, men hittills har de inte gjort det.
Sandra tyckte också att examinationen fungerade bra i Zoom.
– Det var skitjobbigt, men det hade det varit live också. Kanske var det lite lättare när man fick vara i hemmets lugna vrå. Sedan har jag inget att jämföra med, det här var min första muntliga examination.
Slutligen konstaterar hon att det bara är att ”go with the flow” och göra det bästa av en situation du ändå inte kan påverka. Sedan säger vi hej och Sandra kopplar ner sig.
Fast ett undervisningsmoment går inte att göra på distans – VFU. Och när den här intervjun görs har inga kommuner eller regioner stoppat VFUplatserna.
– Men studenterna får förstås inte vara det minsta förkylda. Och blir det mycket frånvaro kan det vara svårt att ta igen det, säger Eva Edström.
Hon berättar att de från universitetets sida försöker hitta lösningar så att de mycket striktare sjukreglerna inte ska påverka studenternas möjligheter att ta sina poäng. Det kan handla om att nå lärmålen på andra sätt, till exempel genom att spela in filmer med en ”statist” och förklara hur man tänker kring patientmötet ur ett professionellt perspektiv. Eva Edström berättar också att det i år har blivit lite mer arbete för lärarna, eftersom en del studenter har varit oroliga över smittrisken.
Även examensarbetena påverkas och där kan studenter som har planerat att göra intervjuer kanske behöva byta metod till en litteraturstudie. Eller göra intervjuerna via video i stället. Fyra studenter befann sig också utomlands för att göra MFS-arbeten (minor field studies) och de lyckades tack och lov ta sig hem i sista minuten från Vietnam och Sydamerika.
Också magister- och masterstudenterna påverkas, även om deras utbildningsprogram redan är webbaserat. Programmet är internationellt och studenterna finns runt om i världen och vardagen ser markant annorlunda ut än före krisen. Det kan bland annat handla om att gå tillbaka och jobba full tid i vården, och då blir det svårt att sköta studierna. Just nu arbetar universitetet med att hitta grupplösningar, som exempelvis att skjuta deadline från maj till augusti, eftersom det blir för komplext med för många individuella lösningar.
På totalen är Eva Edström som sagt väldigt nöjd med hur bra omställningen har gått. Lärare och studenter har gjort sitt allra bästa. Och inget ont som kanske ändå inte har något lite gott med sig.
De nyvunna distansfärdigheterna kan användas även efter coronakrisen.
– Jag tror att det kommer bli mer ”blended learning” där man blandar olika sorters pedagogik.
Det passar bra att jobba digitalt med studentaktivt lärande. Dessutom är det bra ur ett hållbarhetsperspektiv att inte resa så mycket.