Text & foto: Anki Wenster
Lorry Lindbergs rosa pikétröja med vit text är nydesignad inför jubileet som egenföretagare. Tillsammans med tre fysioterapeuter driver hon Rehabhuset i Tomelilla i Skåne sedan 20 år.
– Det är väldigt annorlunda att vara anställd jämfört med att driva en verksamhet och vara ansvarig för allting.
Det som kändes som en utmaning för 20 år sedan är nu så naturligt att hon nästan glömt hur det var att vara anställd. Hon hade drygt 20 års erfarenhet inom både slutenvård och primärvård när hon och kollegorna tog beslutet att starta eget.
En stark och bidragande orsak var att Region Skåne på den tiden gärna såg fler etableringar och en mångfald av olika aktörer i vården, och avtalet var förmånligt. Men Lorry Lindberg berättar att det också fanns andra anledningar, som att en organisationsförändring i primärvården ledde till att rehabenheten löstes upp och rehabchefen avvecklades.
Bredvid henne sitter Åsa Densfelt, även hon arbetsterapeut. Hon är heltidsanställd på Rehabhuset sedan tre år efter att ha deltidsarbetat här sedan 2012 i kombination med andra jobb. Hon är också dotter till Lorry Lindberg. Nu har hon sin mamma som kollega och det funkar bara bra.
– Det är guld värt att ha en mentor som man kan ställa vilka frågor som helst till, och hur många gånger som helst. Man får höra om man gör något bra, men också om något inte är bra, säger Åsa, och båda skrattar.
Lorry ser bara fördelar med att ha en kollega, många år var hon ensam arbetsterapeut på Rehabhuset. Nackdelen är att de kanske pratar lite för mycket jobb privat, säger Åsa. För henne innebär karriär bland annat att ha en bredd i yrket.
– Det kan vara genom att byta jobb för att testa på olika saker, eller att bredda sin kunskap inom det område man verkar via utbildningar – jag har gått masterprogrammet – men också samtal med kollegor och litteratur.
Tomelilla ligger centralt i Skåne och Rehabhuset har ett stort upptagningsområde. Efterfrågan är hög. Arbetsuppgifterna är varierande och de jobbar både polikliniskt och gör hembesök för kartläggning av aktivitetsförmåga, utprovning av elrullstolar och handträning vid behov. De har också fördelen att se många patienter med samma typ av problem. ”Fem triggerfingrar per dag och flera karpaltunnelsyndrom i veckan” bidrar till att man skaffar sig kompetens när det gäller många skador, säger Lorry.
Men visst har det funnits dippar i Lorrys karriär. En sådan tung period var när Ädelreformen infördes i början av 1990-talet. Det var inget alternativ för henne att lämna primärvården för att börja jobba i kommunen. I stället blev lösningen att läsa kurser och kombinera det med den mindre tjänst som primärvården erbjöd.
– Karriär innebär för mig utveckling. Mina 42 år som yrkesverksam arbetsterapeut har varit en utveckling både yrkesmässigt, verksamhetsmässigt men också på det personliga planet.
Den största utvecklingen har skett de senaste 20 åren när hon varit delaktig i att styra och besluta om hur verksamheten ska utvecklas på alla nivåer. Inom Rehabhuset har Lorry och kollegorna delat upp arbetsuppgifterna. De turas om att vara verksamhetschef enligt ett schema och ha det övergripande ansvaret.
Lorry Lindberg ser många vinster med att jobba privat. Bland annat har hon kunnat gå de kurser hon velat, både de som stärkt henne i yrkesrollen specifikt, men även i företags- och styrelsedelen. Hon är 66 år och planerar att jobba ett tag till.
– Det har varit stimulerande, utmanande och roligt. Vi har prioriterat kompetensutveckling vilket ger en trygghet i yrkesrollen. Att sedan jobba i en personalgrupp som också gillar vidareutveckling gör det hela mycket enklare.