Text: Anki Wenster Foto: André de Loisted
Marléne Karlsson håller Jakob, elva månader, i famnen. Hans ögon följer nyfiket vad som händer i konferensrummet i Sjöbo kommunhus där vi ses tillsammans med arbetsterapeuten Therese Rosenkvist som arbetar inom socialpsykiatrin i Sjöbo kommun. Hon var Marlénes kursledare i Vardag i balans (ViB) för sju år sedan.
Therese har haft grupper i ViB under flera år och en av dessa ingick i forskningsstudien som visade att kursen bidrog till bättre aktivitetsbalans och psykosocialt fungerande, ökad aktivitet och minskade symtom hos personerna.
Marléne känner igen sig på samtliga punkter.
– Jag hade inte vågat skaffa barn om jag inte fått hjälp. Det hade inte gått eftersom jag inte klarade att ta hand om mig själv tidigare.
2015 såg livet annorlunda ut. Som en ”sopperöra utan tydliga rutiner”, beskriver Marléne sin vardag. Hon saknade struktur, hade dåliga sömn- och matvanor, orkade ingenting och hade boendestöd. Hon framhåller att ViB var direkt tillämpningsbar på henne.
När hon fick kontakt med socialpsykiatrin och slussades vidare till kursen hade hon varit sjukskriven under många år efter en utmattningsdepression. Det fanns en oro inför att våga lämna ut sig inför de andra sju personerna i gruppen, men det kändes rätt från första stund.
– Jag minns att jag fick bekräftelse och kände att jag inte var ensam i mitt kämpande och det var en stor tröst att kunna prata öppet, dela andras upplevelser och släppa fokus på mig själv. Man har inte samma utmaningar, men de är lika stora för var och en, säger Marléne.
Marléne lyfter betydelsen av det sociala sammanhanget, att känna tillhörighet i gruppen och att reflektera över både det som lyckats och misslyckats utan att känna skam för det. Det var också en lättnad att känna att hon inte hade problem med allt. Det fanns faktiskt saker som fungerade.
”Även små steg gör skillnad” är tryckt på tygkassen som Therese har med sig i dag. Det är Marlénes ord.
– Vardag i balans kan upplevas väldigt basic när man presenterar det för deltagarna och vikten av att hålla rutiner som bra matvanor, sömn och att röra på sig. Men även om medvetenheten finns om vad som är viktigt är det en annan sak att praktisera det och att få till hållbarheten, säger Therese.
För Marléne kom så småningom insikten att de små målen och stegen var de viktigaste och genom att backa, stanna upp och reflektera när hon fick frågan från Therese ”är det relevant?”, när hon satte de stora målen, tog hon mer och mer kontroll över sin vardag.
– Jag kände lycka och stolthet över att lyckas göra det där lilla en vecka, och att det var bättre än inget. Som att komma igång med promenader och att laga mat.
Under åren hade roliga och glädjefyllda aktiviteter prioriterats bort. Men genom att ta med sig kameran när hon var ute och gick så började hon successivt hitta tillbaka till sitt fotointresse.
Nu rullar livet på. Och hon hade inte kunnat föreställa sig att hon i mars 2022 skulle ha familj, hund, och företag.
– Jag är väldigt tacksam för mitt liv nu och vårdar det. Jag reflekterar och tar lärdom av det som har hänt. Jag kanske har förmågan men kraven är för höga, och då gäller det att hitta balansen. För mig var det ett stort steg att ta hjälp av andra eftersom min inställning alltid varit att klara mig själv. Jag har också kommit fram till att jag ibland behöver begränsa mina kontakter och säga nej för att få tid till återhämtning.
Marlénes egna erfarenheter ledde också vidare till att hon under drygt två år jobbade med att coacha personer med psykisk ohälsa innan de gick vidare i arbetsträning.
Hon vet hur viktiga de tre benen – sömn, regelbundna måltider och att röra på sig – är. Likaså att sätta realistiska mål. I hennes fall tog det tid innan allting landade och hon hann med ännu en sjukskrivningsperiod innan bitarna föll på plats. Och visst finns det fortfarande fallgropar. Hon har ett litet barn, har nyligen tagit över ett scrapbookföretag med en butik som hon bemannar en dag i veckan.
Det händer att hon faller, men det går mycket fortare att resa sig.
– Det är fantastiskt att kroppen och själen kan återhämta sig, både att landa och växa med rätt verktyg. Det är många steg som är – och har varit – värdefulla. Jag tänker bland annat på insikterna jag fått och att först göra det som ger mig energi, då orkar jag ta hand om annat. Och att reflektera.
Therese inflikar:
– Det är något jag försöker förmedla till alla. Gör det som är roligt först, det är många som har tappat bort vad det är.
Tidsdagboken blir ofta en ögonöppnare för deltagarna, berättar Therese. När man dokumenterar sina aktiviteter och upptäcker hur ofta man vilar, medan någon annan ser att det inte finns någon paus överhuvudtaget och kör på tills man stupar.
– Det som förvånade mig var bland annat att det väckte så starka reaktioner när man skulle beskriva vilka aktiviteter man gjort tidigare i livet. Det var alltid någon som blev jätteledsen av insikten att vissa saker inte funkade att göra längre. Jag hade önskat att insatserna satts in tidigare många gånger, efter tio års sjukskrivning kommer de till mig.
I sina grupper blandar hon personer med lättare och svårare psykiatrisk problematik och det brukar fungera bra. Styrkan sitter också i gruppens dynamik och vad deltagarna delar med varandra påpekar hon.
– Jag tycker det är så fint att se hur de stödjer varandra utifrån sina olika förutsättningar. Jag minns en grupp där en kvinna arbetade och en man fullständigt isolerade sig hemma. Kvinnan försökte få med honom ut och hämtade upp honom till olika arrangemang. Men också hur mannens svårigheter inspirerade henne att våga berätta och blotta sina svårigheter.
Hon ser att det ofta tar tid innan insikterna landar hos deltagarna – som för Marléne – ibland upp till ett år.
Therese gick nyligen en certifieringskurs för att uppdatera sig inom ViB. Den senaste kursen höll hon i en gymnastiklokal i en källare, och att vara i grupp i trånga utrymmen är det många som inte klarar av påpekar hon. Hon har funderat över att försöka starta en kurs enligt samma upplägg och manual, men utomhus i naturen, vilket hon tidigare gjort med sina skapande kurser.
– Naturen kan ge möjlighet till mer frihet men även att kunna dra sig undan och kanske vara en anledning till att deltagarna fortsätter och stannar kvar.