Text: Katja Alexanderson Foto: Lina Alriksson
Under senhösten blev det mer och mer tydligt att pandemins andra våg hade rullat in över landet. Lokala restriktioner i Stockholm satte käppar i hjulet för tidskriften Arbetsterapeutens besök på vårdcentralen Wetterhälsan i Jönköping. Men det var bara att gilla läget och ta det via skärmen i stället. Några som gillade läget – i uttryckets mer positiva bemärkelse – är vårdstudenterna Jonas Uggla, Angelica Berg och Kajsalisa Svensson, som är i slutet av sina utbildningar till arbetsterapeut, sjuksköterska respektive läkare. Att det bara är deras tredje dag som interprofessionellt team är inget som märks när vi ses. De har redan bra koll på varandra.
Men vi tar det från början. Interprofessionellt teamarbete kommer att få en allt viktigare roll inom hälso- och sjukvården framöver, inte minst i den nära vården. Då krävs det att du redan som student får öva på det. Och det får numera studenterna vid Hälsohögskolan på Jönköping University (läkarstudenterna läser vid Linköpings universitet, fast i Jönköping).
Nu i höstas var det premiär för studentledda kliniska undervisningsmottagningar (KUM) på två vårdcentraler: Wetterhälsan och Tenhults vårdcentral. Upplägget varierar något mellan de två vårdcentralerna, men på Wetterhälsan möter studenterna först patienten själva, utan handledaren.
– Vi träffar patienten i 30 minuter och går igenom anamnes och undersökningar som kan behövas, berättar sjuksköterskestudenten Angelica Berg.
Därefter återkopplar studenterna till en professionshandledare, vilken profession styrs av besökets karaktär, och sedan träffar studenter och handledare patienten tillsammans.
– Om vi skulle ha missat något under undersökningen så har vi handledarna där, som kanske ser saker vi inte ser, säger Jonas Uggla som läser till arbetsterapeut.
Totalt viks en timme per besök. Efteråt reflekterar och diskuterar studenterna tillsammans med professionshandledaren. Hittills har patienterna varit i blandade åldrar, från 25 år till 75 år. När studenterna inte har inbokade besök har de också fått hjälpa till med att bemanna vårdcentralens chatt, med stöd av professionshandledare.
Inför ett besök läser studenterna på om personen de ska möta och beroende på vad hen söker för bestämmer de vem som ska hålla i taktpinnen.
– Men vi andra flikar in om vi kommer på något. Sjuksköterskan och läkaren kanske ser något som jag missar när jag sitter med patienten, och tvärtom, säger Jonas.
Områden som till exempel levnadsvanefrågor överlappar. Då fokuserar sjuksköterskan mer på kost, medan arbetsterapeuten lyfter hur vardagen fungerar. Alla tre studenterna uppskattar helhetstänket med att träffa patienten samtidigt.
– Du får se de olika professionerna ur olika vinklar, vilket är jättegivande och roligt. Det är lätt att ha förutfattade meningar om vad andra gör. Jag trodde att arbetsterapeuter mest arbetade med hjälpmedel och i hemmet, nu har jag sett att de kan göra mycket även på en vårdcentral. Det är först när vi vet vad andra kan som vi kan dra nytta av varandra, säger Angelica.
Jonas fyller på:
– Du får se mycket som du annars inte hade fått se – som att jag som arbetsterapeut fått vara med när läkaren och sjuksköterskan kör en diabetesårskontroll. Att vara ett team breddar synen på patienten.
Läkarstudenten Kajsalisa Svensson konstaterar att det är värdefullt inför framtiden att få mer kunskap om hur andra yrkesgrupper arbetar och vad de kan bidra med.
– Det är en trygghet att känna att man inte behöver kunna allt själv, utan att det finns andra att fråga.
De här veckorna är de fem studenter i teamet, och de träffar patienterna i olika konstellationer. Jonas är dock den enda arbetsterapeuten så han får vara med vid fler patientmöten än de andra. Andra veckor har det ibland varit två arbetsterapeuter.
– Det hade varit skönt att ha en annan arbetsterapeutstudent att bolla idéer med, nu vänder jag mig till handledaren i stället. Men samtidigt lär jag mig väldigt mycket av att vara den enda arbetsterapeuten.
Alla tre är övertygade om att de kommer att ha stor nytta av KUM-perioden, och tycker att den gärna hade fått vara längre än två veckor. De är övertygade om att interprofessionellt teamarbete är vägen framåt.
– Jag får en jättebra helhetsbild av patienten. Om jag bara hade läst i journalen hade jag kanske tänkt att alla professioner tänker på samma sätt, säger Angelica och tillägger att vården blir bättre för patienten på det här sättet och att det minskar risken för ”onödiga” besök och att skickas mellan olika yrkesgrupper.
Men för helheten hade de gärna sett ett ännu större team:
– Det hade varit bra att ha en fysioterapeut med i teamet också. Då hade det kunnat bli ytterligare lite bättre, säger Jonas.
Frida Johansson är IPL-teamhandledare på Wetterhälsan och så här långt tycker hon att det har gått väldigt bra med KUM-mottagningen och konstaterar att det är värdefullt för patienterna att få möta fler professioner och få ordentligt med tid för sitt besök.
– Det är spännande att se hur de olika grupperna kommer fram till bästa arbetssätt i just sin konstellation.
I början var det dock en utmaning att få patienter att vilja träffa tre studenter samtidigt så här i pandemitider.
– Nu har det släppt lite, men vi får se hur det blir med de nya restriktionerna. Vi tar det från dag till dag.
Patientutvärderingen visar att den absoluta majoriteten är nöjd med sitt besök och gärna träffar studenter igen.
– Det är jättekul att se hur studenterna jobbar kring patienterna. De är så öppna mot varandra. Det är en go känsla i teamen, säger Frida.
Cecilia Klaesson är arbetsterapeut på Wetterhälsan. Hon berättar att det har varit en utmaning att hitta patienter som passar för studenter på termin 5 och 6. Hon vill inte att det bara ska bli ”händer” utan även mer komplexa behov.
– Vissa patienter bokas in för att komma åt teamarbetet, så att de andra i teamet ska kunna kliva fram – och att de kan hjälpas åt med en bedömning. Det har de varit fantastiska på.
Faktum är att studenterna arbetar mer interprofessionellt än vad de ordinarie teamen på vårdcentralen gör.
– Det vore fantastiskt att kunna ha gemensamma besök även i den ordinarie verksamheten, säger Cecilia.
Hälsohögskolans IPL-koordinator Agnetha Borell är väldigt glad över att de studentledda undervisningsmottagningarna har blivit verklighet. KUM är en del av ett samarbete mellan Jönköping University, Linköpings universitet och Linnéuniversitetet, men än så länge är det bara är i Jönköping som studenterna är på vårdcentral. Upplägget är sex tvåveckorsperioder på hösten och sex på våren, så arbetsterapeutstudenter gör sina KUM-veckor antingen termin 5 eller 6. För Therese Jonsson som är VFU-samordnare och lärare på arbetsterapeutprogrammet har det inneburit mycket schemapusslande tillsammans med kollegiet.
De berättar att KUM bara är en del av det interprofessionella lärandet på programmet, redan första terminen har studenterna interprofessionella moment.
Agnetha Borell framhåller att det är viktigt att rusta studenterna för framtidens vård, som i allt större utsträckning kommer att ske nära patienterna.
– Samverkan och interprofessionellt teamarbete kommer att öka, och det kan vara många olika professioner som behöver hjälpas åt. Att ha lärt sig det förhållningssättet tror jag kommer att underlätta för studenterna.
Therese Jonsson gläds åt att KUM är en möjlighet att visa andra professioner vad arbetsterapeuter kan bidra med.
– Läkar- och sjuksköterskestudenter säger: ”Nu vet jag vad en arbetsterapeut gör.” Äntligen!
Hon konstaterar att även arbetsterapeutstudenterna får en utvidgad syn på vad arbetsterapeuter kan arbeta med när de tillsammans med andra professioner får möjlighet att tänka utanför boxen.
Tanken är att KUM ska fortsätta till hösten 2021 och just nu byggs det en helt ny studentmottagning i Jönköping, i anslutning till en vårdcentral, där lokalerna anpassas för det interprofessionella teamarbetet. Och större mottagningsrum kan komma att behövas:
– Ambitionen är att få med fler professioner, säger Agnetha.
Avslutningsvis är de väldigt nöjda med hur bra det gått för studenterna under hösten och tycker att vårdcentralerna har gjort ett utmärkt jobb. Även om det förstås har varit lite barnsjukdomar i början när det nya arbetssättet sjösattes, och det bitvis har varit svårt att hitta patienter. Men det tror Therese kommer att ändras med tiden.
– När det här får genomslagskraft tror jag att patienterna kommer att vilja söka sig till de här mottagningarna – där du vet att du får en teambedömning direkt. Det är en jättemöjlighet för patienterna.