Text: Katja Alexanderson Illustration: Josefin Herolf
Hur kommer livet att se ut när pandemin ebbat ut? Vem vet? Inte du. Inte jag. Inte heller Bi Puranen, men som docent och forskare vid Institutet för framtidsstudier är hon väl lämpad att göra kvalificerade gissningar.
– Framtiden finns per definition inte, men vi får bygga på det vi vet och fundera i sannolika spår – och bli skickliga på det, i bästa fall. Men det ligger i sakens natur att man arbetar med stor osäkerhet.
Även om vi i dag inte kan veta hur det kommer att bli när viruset släppt sitt grepp om vårt dagliga liv är Bi Puranen övertygad om att coronapandemin kommer att förändra samhället.
– En hel värld skakas, vi kan inte överskatta effekten av det, den är förmodligen stor.
I stället för att jämföra med spanska sjukan, som svepte över världen för 100 år sedan och skördade miljontals dödsoffer, drar Bi Puranen paralleller till hur tuberkulosen påverkade det svenska samhället. Spanska sjukan kom i uppflammande vågor, medan lungsoten var ständigt närvarande. För även om vi talar om vågor när det gäller den nuvarande pandemin, så har den legat som en minst sagt tung blöt filt över livet det senaste året.
Covid är som en röntgenbild och helt plötsligt har delar av skelettet blivit synliga.
Industrialiseringen drev på inflyttningen till städerna i slutet på 1800-talet, med stor trångboddhet och undermåliga sanitära förhållanden – och tuberkulosen ökade dramatiskt. Precis som för covid-19 i dag drabbades de socialt mest utsatta hårdast. Innan vaccinet och effektiva läkemedel kom var det välbekanta råd om handtvätt, hosta med hänsyn och att undvika att träffa andra som gällde för tuberkulossjuka. Med inspiration från Tyskland och England byggdes sanatorier runt om i landet och landstingen kom i allt högre grad att ägna sig åt hälso- och sjukvård. Frågan är om coronapandemin på samma sätt kommer att ändra hur vi organiserar vården. Är den dödsstöten för regionerna?
– Knappast, men det kommer förmodligen att leda till en tydligare styrning från myndigheter och politiken.
Även för tuberkulos var vårdtiderna långa och behovet av eftervård stort.
– Man skar till exempel av en del av revbenen för att en lunga skulle få vila och då blev människor sneda. Hur skulle man få dem raka igen? Då kom man på att gymnastik kunde bygga upp muskelkorsetten.
Bostadsidealen förändrades också. Spegeldörrar och snickarglädje ersattes av ljus, rymd och lättstädat när funkisen och masoniten gjorde entré. Även här kan man se likheter med dagens pandemi och fundera på om vi kommer att vilja ha större bostäder när det visat sig att många tjänstemannajobb kan skötas på distans. Blir möjligheten till arbetsrum eller arbetsplats den nya balkongen eller öppna spisen i mäklarnas annonser?
– Säkerligen, och vi kommer nog att se en ökad utflyttning till landet, säger Bi Puranen som däremot inte tror på kontorslandskapets död, men väl på mer distansarbete.
Hon konstaterar att en så omfattande kris som coronapandemin synliggör hur vårt samhälle fungerar, eller inte fungerar. Lite på samma sätt som en allvarlig sjukdom på ett personligt plan brukar visa vilka vänner som är riktiga vänner – och inte bara bekanta.
– Covid är som en röntgenbild och helt plötsligt har delar av skelettet blivit synliga som inte har varit synliga tidigare.
En ”skelettdel” som framträtt tydligt är förhållandena inom svensk äldreomsorg. Men Bi Puranen tycker att man gör det lätt för sig om man lägger hela skulden på politikerna. World Values Survey (WVS) – ett världsomspännande nätverk av forskare som studerar värderingar och deras inverkan på det sociala och politiska livet, vars svenska del Bi Puranen ansvarar för – visar att svenskar värderar äldre människor väldigt lågt jämfört med andra länder. Vi spelar i jumboligan.
– Det är klart att det finns mycket som skulle ha kunnat göras bättre, men det mest allvarliga är att vi har en hel befolkning som ger 70-plussare låg social positionering. Våra mätningar visar att respekten för äldre generellt sett är låg, man har liten politisk påverkan trots sin stora andel av befolkningen och attraktionskraften är låg inom arbetslivet. Inställningen till äldre är en viktig framtidsfråga. Lite krasst kan det sammanfattas som att vi har den äldreomsorg som medborgarna efterfrågat.
– Vi får den politik och de strukturer vi förtjänar. Äldre har ett svårt förhandlingsläge, så det vill till att hela samhället ställer upp om det ska bli en förändring.
Pandemin har också fört upp hälsolitteracitet på agendan, begreppet seglade till och med in på 2020 års nyordslista. Det handlar om människors förmåga att förvärva, förstå, värdera och använda information för att bibehålla och främja hälsa.
– Utomeuropeiska migrantgrupper har varit mycket mer utsatta under pandemin. Vad beror det på? Trångboddhet och generationsboende kan förklara en del, men inte allt. Det har också att göra med hälsolitteraciteten och hur du tar till dig kunskap.
Det är inte så enkelt som att det saknats information på det egna språket från svenska myndigheter. Bi Puranen konstaterar att mycket kunskap hämtas från ursprungslandet, inte minst via sociala medier – och då riskerar du att missa vad som gäller här även om det inte är något fel på informationen i sig. Även det egna nätverket här i Sverige står för en viktig del av kunskapsinhämtningen. En annan viktig aspekt är att många migranter kommer från länder med kort förväntad livslängd, vilket enligt Bi Puranen påverkar hur vi fattar beslut om vår hälsa.
– Om du i din tankevärld inte räknar med att ha en ålderdom blir det exempelvis inte lika viktigt att utbilda sig, och som kvinna kommer ditt liv att handla mycket om barnafödande.
Här ser hon en stor framtidsutmaning, inte minst med tanke på att över en miljon människor i Sverige bär med sig andra kulturmönster. WVS:s undersökningar visar att migranters värderingar efterhand närmar sig det nya landets, men att religiösa synsätt lever kvar i större utsträckning vilket speglas i synen på homosexuella, jämställdhet mellan könen, sex före äktenskap, skilsmässor och aborter. För att få till en bättre integration tror Bi Puranen att det är nödvändigt att hitta vägar för att förändra de mönster som gör att en stor grupp människor lever sina liv utifrån föreställningen att de inte kommer att bli gamla.
– När man jobbar med framtidsfrågor är det en sak att vara på metanivån, men man måste ner på den konkreta nivån. Det är människor som skapar framtiden. Vad betyder det för människor att vi har ett mångkulturellt samhälle med allt fler äldre, till exempel i en hemtjänstsituation?
Just hemtjänsten och hälsolitteraciteten hos omsorgspersonalen är i fokus för en förstudie, finansierad av Vinnova, som är i startgroparna.
– Vi vill se hur man kan öka hälsolitteraciteten hos personalen som möter svaga och utsatta, men som ändå kan bo hemma. Hur ser behovsbilden ut? På tre olika orter ska vi se hur man jobbar med lärprocesserna hos dem som möter de äldre.
Bi Puranen poängterar att det handlar om mycket mer än bara praktiska och fysiska förutsättningar för att få vardagen att fungera i hemmet.
– Nu under pandemin behöver man till exempel förstå vad man behöver göra och varför man ska ändra vissa beteenden. Hur kommunicerar personalen det så att det blir begripligt för mottagaren?
Hon lyfter fram att den som ska förmedla budskapet behöver ha förmågan att sätta in saker i ett sammanhang, och för det kan det krävas utbildning, vilket hemtjänstpersonalen tyvärr ofta saknar. Här ser hon att arbetsterapeuter har en viktig roll att spela och vill gärna komma i kontakt med verksamheter som arbetar för att stärka hemtjänstens hälsolitteracitet och för att införa ett mer rehabiliterande arbetssätt.
Och det går inte att samtala om pandemins effekter utan att tala om svenskarnas, i ett internationellt perspektiv, höga tillit till myndigheter och andra institutioner. Den tillit som i mångt och mycket hittills har varit en bärande del av Sveriges coronastrategi med råd och rekommendationer, snarare än lockdown och böter. Att svenskarna intar en extrem position när det gäller individens frihet, tillit och sekulära värderingar blev tydligt när Bi Puranen och hennes kollegor runt om i värden förra året inledde en studie kring covid i tolv länder. I mätningen som gjordes i april-maj stack Sverige ut, inte bara vad det gällde tilliten till de egna myndigheterna och coronastrategin utan också i fråga om hur pandemin ska hanteras på ett globalt plan. Svenskar anser att det bästa är att länder gemensamt löser covidkrisen.
– I många länder svarar man att länderna ska göra det själva, säger Bi Puranen och berättar att svenskar också tror att pandemin kommer att leda till en ökad solidaritet människor emellan, medan man i en del andra länder tror att det kommer att leda till ökad fientlighet och spänningar.
Sedan vårens undersökning har den andra vågen slagit till hårt. I Sverige har vi fått en hastigt antagen pandemilag med möjligheter till stängningar och påföljder för dem som inte hörsammar besluten, historiska inskränkningar i rätten att mötas i offentligheten, alkoholstopp på krogen efter klockan åtta och det ska tillsättas en parlamentarisk utredning för en ny krislag i fredstid. Samtidigt har medierna rapporterat om shoppande och semestrande politiker och myndighetspersoner som inte följt sina egna rekommendationer. I januari var det dags för samma personer att svara på enkätfrågorna om covid igen.
– Tillitssiffrorna var extremt höga i april–maj. Det ska bli intressant att se om det har ändrat sig. Normalt brukar det inte gå så snabbt, det är sega strukturer. Men man vet aldrig, coronan är ju onekligen en dramatisk process, säger Bi Puranen som trots det inte tror att svenskarna lämnat sin extremposition.
Frågan är också hur vi kommer att bete oss i den privata sfären när pandemin släpper sitt grepp. Kommer vi någonsin att ta i hand igen? Krama eller kindpussa folk utanför den allra närmaste kretsen? Fortsätta med flitig handtvätt?
– Det finns förmodligen många olika reaktioner. Jag har ju bott i Frankrike så kindpussandet känns normalt, men det kommer nog inte tillbaks i brådrasket.
Eller står ett nytt ”glatt tjugotal” med festande och risktagande som om det inte finns någon morgondag för dörren? Det förutspår bland annat Nicholas Christakis, läkare och professor i sociologi vid Yale-universitetet.
– 1920-talet ledde fram till maffia och det svarta 1929 med nazismen, fascismen, andra världskriget och så vidare. Låt oss hoppas att människorna har blivit klokare och tänker mer långsiktigt, säger Bi Puranen.