Text: Katja Alexanderson Foto: Nicklas Thegerström
Sammaprojektet i Nynäshamn har förändrat 28-årige Mike Litskogs tillvaro i grunden. Skoltiden var svår. Han mådde dåligt och hoppade av grundskolan.
– Jag gick till många olika läkare och fick olika mediciner, men det satte sig hårt. Jag hamnade i en ond cirkel, hamnade hemma och det hände inte så mycket med livet.
En stor del av tiden satt han framför datorn. Spelade onlinespel, mestadels roll- och strategispel, och ägnade sig åt sitt forsknings- och vetenskapsintresse. Åren gick, med många olika insatser, men inget lyckades bryta passiviteten. Tills förra året.
– Jag kom till någon slags insikt och kände att snart är jag 30 år och det har inte hänt något. Det är slutet på aktivitetsersättningen. Ska jag gå i förtidspension? Ska jag sitta så här hela livet? Det ville jag inte och började tänka att jag måste ta tag i det och börja studera.
Men Mike visste inte riktigt hur han skulle gå tillväga. Vändningen kom när hans pappa upptäckte det kommunala aktivitetshuset Idun i Nynäshamn.
– Det är ett samlingsställe där personer som jag, och lite likasinnade, träffas. Vi som har haft det lite tufft, inte har världens bästa ekonomi och har lite svårigheter.
Nu fick Mike veta hur han skulle göra för att läsa in grundskolan, och i samma veva tipsade handledaren på Idun om Sammaprojektet. Han kände omedelbart att det var precis vad han behövde – och fick en plats. Inledningsvis kartlade Sammateamet och Mike tillsammans vilket stöd han behövde för att komma vidare i livet.
– Vi gick igenom vad de kunde hjälpa till med, det var allt från den sociala biten till mina sömnsvårigheter.
Arbetsterapeuten Angelica Sonesson är hans huvudkontakt i projektet. I våras när coronapandemin var som intensivast hade de walk-and-talk-möten, vilket fungerade jättebra. Nu i höst har de kunnat träffas inomhus också. Hittills har Angelica mestadels bistått med administrationen kring studierna, exempelvis när det strulat med scheman och anmälningar till olika kurser. Studietekniken har Mike i princip klarat på egen hand och den här terminen går på mer än helfart, 125 procent.
– Det går bra, även om det är lite tröttsamt. Jag har inte samma fritid som förr, men det känns skönt att göra någonting annorlunda än att bara sitta still. Jag får möjlighet att växa som människa – och jag får bra betyg. Jag som alltid haft dåligt självförtroende får bekräftelse. Det är en comeback och jag blir taggad att fortsätta. Min dröm är att komma in på universitetet.
Första delmålet är att avsluta grundskolestudierna i år, för att sedan gå vidare till att läsa in gymnasiet. Än så länge bor han hemma hos sina föräldrar, men står i kö för en egen bostad.
– Jag vill kunna klara mig själv. Jag strävar mot att bli fysiker, det är ett drömmål.
Studierna sker mestadels på distans, men med möjlighet att komma till klassrummet några timmar i veckan. Mike går alltid dit.
– Jag kommer ut mer, pratar mer med folk. Och tar itu med saker mer och mer själv.
Han lyfter också fram stödet hemifrån.
– Mina föräldrar är guld, de har hjälpt mig genom vått och torrt. Men de är lite chockade över hur bra det har gått.
Att studierna går så mycket bättre än i grundskolan tror han beror på sammanhanget. Nu får han vara den han är, i skolan mobbades han och lärarna förstod inte heller alltid.
– I dag har jag lärt mig att hantera mina diagnoser och svårigheter. Efter att levt med mig själv i 28 år har jag lärt mig vad som funkar och inte.
Tillsammans har Mike Litskog och Angelica Sonesson också gjort en sömnkartläggning, där Mike bland annat fick skriva sömndagbok. Ett resultat blev att pröva ett tyngdtäcke, men eftersom Angelica inte har förskrivningsrätt för det, lotsade hon honom vidare.
– Täcket har hjälpt mig och jag sover mycket bättre och djupare nu.
Av Sammaprojektets hälsopedagog har han också fått stöd för att komma igång att äta nyttigare och röra på sig mer i vardagen. Han har även fått tips om avslappningsövningar.
En milstolpe på vägen till ett mer aktivt och självständigt liv var när han nyligen klarade att själv genomföra ett digitalt läkarbesök för att kunna ansöka om tandvårdsbidrag.
– Det hade jag absolut inte klarat för ett år sedan. Sammaprojektet har varit guld. Inget känns som en motgång. Jag känner mig trygg.
Och när jag tackar Mike för att han ställer upp och berättar om sig själv i tidskriften tycker han att det känns bra att kunna visa andra att det går att förändra en passiv tillvaro.
– Jag vill ge när jag får.