Men vad händer sen?

”Viruset är nytt, oförutsägbart och slår så olika”, säger arbetsterapeuten Anna Näslund på Orupssjukhuset i Region Skåne, där covidpatienter erbjuds specialiserad rehab.

Text: Anki Wenster

Liksom för anhöriga är det även stopp för reportrar vid ingången till rehabiliteringsavdelningarna på Orupssjukhuset – och intervjun med arbetsterapeuten Anna Näslund sker på en bänk utanför. Hon har över 20 års erfarenhet av specialiserad rehabilitering på Orupssjukhuset i Höör som tillhör Skånes universitetssjukhus.

Hit kommer personer från hela södra sjukvårdsregionen efter trauma, ryggmärgsskador och neurologiska sjukdomar, bland annat stroke. Anna Näslund ingår i team med läkare, sjuksköterska, kurator, undersköterska, fysioterapeut, logoped och tillgång till psykolog och dietist. Sedan i våras har avdelning 107 där hon arbetar även tagit emot covidpatienter, i åldrarna 20 till 80 år, efter att de intensivvårdats flera veckor.

– Förutsättningen är att man är redo att tillgodogöra sig nästa steg i rehabiliteringen. Gemensamt för de som kommit hit har varit tröttheten, stor lungpåverkan och andfåddhet även vid liten ansträngning.

Hon nämner också generell muskelsvaghet och tremor vid aktivitet. I genomsnitt har det handlat om fyra veckors rehabilitering på Orupssjukhuset för covid-19-gruppen och sedan i våras är det dryga 20-talet arbetsterapeuter och fysioterapeuter schemalagda även helger, vilket ska utvärderas den närmaste tiden.

Anna Näslund gör aktivitetsbedömningar, utförandeanalys och handstatus och använder samma instrument som hon brukar. Hon betonar att det handlar om teambedömningar och det har hänt att hon gått vidare med en kognitiv screening och gjort MoCA-test.

– När det inte finns uppenbara kognitiva svårigheter har det inte känts relevant att göra för stora dyk i den bassängen. Om man hittar rätt nivå i aktiviteten och en lagom utmaning kan man se mycket och samtidigt blir det uppenbart för patienten om något hänger upp sig.

På Orupssjukhuset finns gott om träningsmiljöer, bland annat träningskök, rehabiliteringsträdgård, snickeri, tvättstuga och bassäng. Men Anna Näslund saknar hembesöken. Före pandemin gjorde hon och fysioterapeuten alltid hembesök tillsammans med patienten för se hur det fungerade och vilka hjälpmedel som behövdes. Sedan i våras har det varit karantän som gäller för alla inlagda på grund av smittorisken och inga permissioner, besök från anhöriga eller hembesök har varit tillåtna.

Anna Näslund uppskattar att det sedan i våras kommit igång flera digitala nätverk där man kunnat diskutera med kollegor både regionalt och nationellt. För viruset är oförutsägbart. Hon har ögonen öppna på ett annat sätt nu. Vanligtvis brukar hon kunna ge sina patienter svar på vad de kan förvänta sig, men nu finns en osäkerhet. Det går inte riktigt att säga hur länge funktionsnedsättningarna kommer att finnas kvar, eller om det kommer uppstå andra problem när personen återgår i arbete och är tillbaka i vardagen. Hon tror att primärvården kommer att se mer av den här gruppen framöver.

– Det har nyligen inrättats en covid-19 rehabmottagning knuten till strokerehabmottagningen vid SUS i Lund som följer upp den här gruppen. Om det finns behov av fortsatt rehabilitering kommer de att remitteras till primärvården.

Fotnot: Nyligen har det lättats på restriktionerna och i undantagsfall tillåts hembesök i de fall det är osäkert om det fungerar för patienten att komma hem. Patienter tillåts även träffa anhöriga utomhus efter speciella riktlinjer.