Johanna Claesson
Personalen på vårdcentralen i Rosengård turas om att slussa in besökare. Johanna Claesson är ensam arbetsterapeut.

Inget går på rutin

Johanna Claesson har vant sig vid att rutinerna ständigt förändras på grund av coronaviruset. Som ensam arbetsterapeut bemannar hon två vårdcentraler i Rosengård i Malmö och gör bedömningar från dag till dag vilka hembesök hon ska göra.

Text: Anki Wenster  Foto: André de Loisted

Jag mår bra och är frisk. Hur mår ni? messar Johanna Claesson två timmar före intervjun onsdagen den 1 april. Fotografen och jag mår bra och vi bestämmer att ses utanför ingången till de två vårdcentralerna Törnrosen och Rosengården i Malmö. Vi har kommit överens om att intervju och fotografering ska göras utomhus på det rekommenderade avståndet två meter.

Utanför vårdcentralen vajar en gatupratare i vinden med information om covid-19 på arabiska, somaliska, engelska och svenska. I höger hörn sticker en röd handskriven lapp ut.

– Bosniska är ett av de vanligaste språken, och vi informerar om att stanna utanför och hålla två meters avstånd, säger Johanna Claesson som kommer direkt från ett hembesök och en sista koll av en elrullstol.

Johanna Claesson är den enda arbetsterapeuten på vårdcentralerna Törnrosen och Rosengården, som finns i samma lokaler. Förutom handläggning av elrullstolsärenden hamnar framför allt handrehabilitering och minnestester på hennes bord.

Minnestester gör hon alltid i personens bostad. Sedan coronas intåg har även en del bokade besök på vårdcentralen ställts om till hembesök för personer som fyllt 70 år eller tillhör riskgrupper, hon gör bedömningar från fall till fall.

– Det finns tillfällen när det inte fungerar att vänta med behandling, det kan handla om smärtproblematik, postoperativ träning eller problem som karpaltunnelsyndrom. Och jag vill gärna se och fysiskt undersöka personen eftersom svårigheten är att veta att hur länge det här kommer att pågå, det kan ta veckor eller många månader.

Elrullstolsärenden som inte är påbörjade får vänta, men minnestester vill hon gärna göra så snart som möjligt för att undvika fördröjning av demensutredningar och de remisserna prioriteras.

Johanna gör alltid noggrann research före hembesöket: är personen symtomfri, finns det anhöriga hemma och hur mår de? Allt för att minimera risken för att få med sig eller sprida smitta. Hon cyklar alltid och använder inte allmänna kommunikationer. Innan hon kliver in i hemmet stoppar hon ner jackan i ryggsäcken och när hon kommer tillbaka till vårdcentralen lägger hon arbetskläderna, blus och byxor, i tvättkorgen och byter om till rena arbetskläder.

– Oftast är jag är ensam med personen och sätter mig med avstånd, exempelvis i vardagsrummet i stället för köket.

När det finns behov gör hon hembesök tillsammans med tolk men nu diskuteras att i stället använda telefontolk för att minska kontaktytorna för patienten. Det har också kommit upp att använda skype, som alternativ, om det är praktiskt möjligt, för att exempelvis följa upp handstatus.

En person närmar sig ingången till vårdcentralen och dörren svänger upp. Två kollegor till Johanna möter upp, de visar stopptecken och pekar på gulmarkeringen i marken. Den här timmen är en undersköterska och en sjuksköterska dörrvakter och ställer frågorna: Har du en bokad tid? Är du frisk och symtomfri? När har du tid?

Johanna förklarar att det händer att bokade besök kommer i alltför god tid, och för att undvika trängsel och långa tider i väntrummet får de ibland rekommendationen att gå en promenad i väntan på sitt besök. Dörrvaktssystemet har varit igång i två veckor – uppgiften att vara dörrvakt alternerar och personalen hjälps åt – att arbeta under de här förhållandena har lett till ett tightare teamarbete och många kreativa lösningar.

– Vi har sedan tidigare ett väl inarbetat system med väntrumstolkar och de kan också hjälpa till och förklara att man måste ha en bokad tid.

Hon upplever också att det finns en acceptans från de allra flesta vårdsökande att vårdcentralen inte tar emot spontana besök eller någon med förkylningssymtom. Det finns även möjlighet att boka ett infektionsrum med privat ingång som alternativ, det används oftast av läkare och sjuksköterskor vid undersökning och provtagning.

I Rosengårdsområdet bor en majoritet av Malmös 184 olika nationaliteter. Jämförelsen med Järvaområdet i Stockholm ligger nära till hands, där brist på information diskuterats som en av orsakerna till att många drabbats hårt av coronavirusets framfart.

Området runt vårdcentralen är mer folktomt än det brukar vara noterar Johanna när vi promenerar runt, men även inne på Rosengårds centrum märks en stor skillnad sedan några veckor tillbaka.

– Vi brukar ha mycket patienter och det är tydligt att besöksantalet har minskat. Det är ett tecken på att många har tagit till sig informationen och förstått att man ska hålla sig hemma. Min upplevelse är att om de känner sig oroliga eller sjuka så avbokar de besöket.

Johanna har haft patienter som kommit till besöket med plasthandskar men det har också hänt att personer ringt och tyckt att de visst kan komma trots hög ålder och där hon fått förklara att de tillhör en riskgrupp och måste stanna hemma.

I slutet av april, några veckor efter intervjun, har rutinerna ändrats igen. Planer finns på att vid behov snabbt kunna öppna upp ännu ett infektionsrum. Det är fler kollegor som gör hembesök och fler hembesöksväskor har förberetts. I alla hembesöksväskor finns skoskydd, handskar, förkläde och handsprit. Johanna plockar sedan med sig bedömningsinstrument, träningsredskap och ortoser utifrån behov.

– Vi har även utvecklat utrymmet framför entrén och satt upp avspärrningsband på stolpar med ett avstånd på två meter när vi står i dörren och patienterna är på andra sidan bandet. Och för att vi ska hinna uppmärksamma att någon kommer har vi ställt skylten framför dörröppnaren, då hinner vi se att någon är på ingång.

Behöver man gå närmare än två meter, och besökaren visar symtom, sträcker man ut högerhanden och tar på sig skyddsutrustning: förkläde, munskydd, visir och handskar som hänger lättillgängligt. Patienterna släpps in från en sida av avspärrningsbanden och ut från den andra för att avstånd ska kunna hållas. Det görs även en risk- och konsekvensanalys där hela personalen är delaktig.

– Vi har möten varje dag 12.30 där vi får nya uppdateringar, och även tillfälle att lyfta eventuella brister och tillsammans klura på lösningar. Vi får även som tidigare mejl varje dag med uppdatering av exempelvis rutiner. Men vi tar det från dag till dag och vi rättar oss efter vad Region Skåne bestämmer.

Hur känner du själv, är du orolig för att bli smittad?

– Jobbar man inom vården är man medveten om att det finns en risk, men vi får löpande information dagligen och jag känner mig trygg med att jobba.