Förbundsordförande Ida Kåhlin. Foto: Jonas Malmström
Förbundsordförande Ida Kåhlin. Foto: Jonas Malmström

Ledare: Aktivitetsaktivister – dags att kliva fram!

”Det är dags att vi anammar ett rättighetsperspektiv, att vi utifrån vår unika kunskap gör vad vi kan för att Sverige ska bli lite mer jämlikt – och därmed bidrar till att sluta de påverkbara hälsoklyftorna.”

Trots att vi generellt sett fått det bättre och bättre i Sverige, ökar skillnaderna i livsvillkor mellan olika grupper i samhället. Detta visar sig inte minst på livslängd och ohälsotal. Vilken kommun du bor i, vilken utbildningsnivå du har och i vilket land du är född påverkar i mycket hög grad ditt hälsoutfall. Det skiljer i dag över fem år i förväntad livslängd mellan lågutbildade och högutbildade kvinnor. För kvinnor med endast förgymnasial utbildning sjunker dessutom livslängden just nu. Det är en utveckling som måste brytas om vi ska kunna leva upp till det övergripande nationella målet för folkhälsopolitiken om att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation.

Personer med funktionsnedsättning hör till de grupper som har sämst förutsättningar vad gäller hälsa. Detta konstateras återigen av Myndigheten för delaktighet i den årliga uppföljningen av funktionshinderspolitiken. Sämre tillgång till och delaktighet i utbildning, på arbetsmarknaden och i digitala sammanhang leder till betydande negativa konsekvenser för gruppens ekonomi och hälsa.

Som arbetsterapeut är det inte svårt att se det tydliga orsakssambandet. Genom insatser som får vardagen att fungera skapar arbetsterapeuter bättre förutsättningar för människor att uppleva aktivitet, delaktighet och hälsa. Vi gör det med metoder som är baserade på vetenskap och beprövad erfarenhet och som ger effekt. Vår kunskap gör skillnad, varje dag, men kanske främst ändå på individnivå.

Vågar vi ställa oss frågan om det är tillräckligt? Jag anser att det är dags att vi som profession på ett mycket tydligare sätt använder vår kunskap på grupp- och samhällsnivå. Det är dags att vi anammar ett rättighetsperspektiv, att vi utifrån vår unika kunskap gör vad vi kan för att Sverige ska bli lite mer jämlikt – och därmed bidrar till att sluta de påverkbara hälsoklyftorna.

Inom aktivitetsvetenskapen har vi sedan många år ett begrepp för just detta – aktivitetsrättvisa – alla människors rätt till meningsfull aktivitet. I vår nyligen reviderade etiska kod finns en ny skrivning som anger att människans individuella upplevelse av hälsa i livet förutsätter en grundläggande rätt till aktivitet. I ett samhälle som utvecklar allt mer av ojämlika förhållanden och förutsättningar är detta något vi behöver ta fasta på. Vi behöver ta kommandot och förespråka allas rätt till meningsfull aktivitet, men särskilt för de grupper som har den mest utsatta situationen och som löper störst risk för ohälsa.

Det behövs fler arbetsterapeuter inom politiken och i den offentliga debatten, fler som gör sin röst hörd. Det behövs fler aktivitetsaktivister, som i Greta Thunberg-anda står upp för allas rätt till meningsfull aktivitet.

Ida Kåhlin
Ordförande