Text: Linda Swartz Illustration: Josefin Herolf
Hösten 2014 gick Mia Stenvall och Linnea Eklund näst sista terminen på sin utbildning. Som ett moment under kursen Delaktighet för människan i aktivitet provade de två studenterna att ta sig runt i staden i varsin rullstol. När de ville åka spårvagn tillsammans tog det stopp: bara en rullstolsburen i taget fick åka med. Föraren var saklig och hänvisade till reglerna.
Där hade historien kunnat sluta. Men en kvinnlig medpassagerare blev upprörd, och dagen efter visade det sig att hon kontaktat Göteborgs-Posten som publicerat en artikel om händelsen. Linnea och Mia valde då att träda fram och berätta om bakgrunden, men bollen var i rullning.
Uppmärksamheten fick Göteborgs Spårvägar att ansöka hos Transportstyrelsen om nya riktlinjer. Ett försök att tillåta flera rullstolar på vagnarna från 80- och 90-talet inleddes 2015 och permanentades 2016.
Så här sju år senare påpekar de före detta studenterna att deras tanke ju aldrig var att bilda opinion.
– Den där kvinnan hade civilkurage. Utan henne hade det inte hänt något, säger Mia.
När de får veta att händelsen 2014 ledde till en varaktig förändring blir de glada. Samtidigt är det en grumlad glädje.
– De rullstolsburna hade kämpat länge för detta. Synd att det skulle krävas att vi som inte sitter i rullstol skulle hamna i tidningen för att reglerna skulle ändras, säger Mia.
Efter examen 2015 fick både hon och Linnea sommarjobb på Mölndals sjukhus. Mia är fortfarande kvar, jobbar kliniskt och är sektionsledare för öppenvårdsgruppen. Dit kommer personer vars händer drabbats av traumatiska ortopediska skador.
– Jag trivs väldigt mycket. Det är så tydligt att vi arbetsterapeuter verkligen behövs inom handrehabilitering. Det är rätt profession på rätt ställe, eftersom alla vardagliga aktiviteter påverkas vid handskador, säger Mia.
Linnea å sin sida har provat flera olika jobb efter sommaren i Mölndal. Hon har haft inriktningen neuro- och strokerehab, både på sjukhus och i hemrehab i olika städer. I fyra år bodde hon i Malmö, men har just flyttat till Kungsbacka och ett jobb inom hemrehab i kommunens regi.
– Jag har landat i att det är kul att jobba med hembesök, framför allt i ordinärt boende. Man kommer in i människors liv och får möjlighet att utföra arbetsterapeutiska interventioner i den fysiska miljö som patienten lever i. Det finns så många områden att jobba inom som arbetsterapeut, men jag tror att jag har hittat rätt, säger Linnea.
Hon och Mia har hållit kontakten efter utbildningen, och händelsen med rullstolarna kommer alltid att vara ett speciellt minne. Även Linnea understryker att det känns fint att de kunde bidra till förändring, men också att det känns fel att de som sitter i rullstol på riktigt förde sin kamp så länge innan något hände. Hon får medhåll av Mia:
– Ja, men jag hoppas att det märks skillnad nu för dem det berör. Att de kan ta sig någonstans tillsammans precis som alla andra.