Hoppa till innehåll

Ledare av Ida Kåhlin: Värna värdegrunden!

”Hur ska vi kunna bevara och utveckla välfärden om de som behöver våra insatser inte känner förtroende för oss som ­professionsutövare. Det förtroendet är grunden i ett personcentrerat förhållningssätt och en förutsättning för att kunna bedriva arbetsterapi.”

Ida Kåhlin, ordförandeUnder en längre tid har vi i olika medier mötts av rapporter och personliga berättelser relaterade till neddragningar inom personlig assistans. En del har tyvärr på ett negativt sätt inbegripit olika professioners bemötande och agerande i samband med bedömningar, däribland arbetsterapeuter. Parallellt har jag, och andra inom förbundet, mött och kontaktats av medlemmar som vittnar om ökad efterfrågan från Försäkringskassan av arbetsterapeutiska bedömningar inför beslut om personlig assistans. Vi har också fått höra att det inte är ovanligt att verksam­heterna saknar organisatorisk beredskap och resurser att hantera detta, och inte sällan innefattar förfrågningarna tidsaspekter kring genomförandet av dagliga aktiviteter, att arbetsterapeuten ska ”klocka” hur lång tid en viss aktivitet tar.

Det här oroar mig. Självklart är min oro relaterad till den bristande samverkan som i dag finns mellan olika verksamheter och myndigheter, och som skapar en dålig arbetsmiljö och bristande förutsättningar för oss arbetsterapeuter att arbeta utifrån vår etiska kod. Men jag är också oroad över en utveckling där personer med funktionedsättning upplever sig kränkta, ifrågasatta och misstänkliggjorda i kontakten med välfärdens professioner. Hur ska vi kunna bevara och utveckla välfärden om de som behöver våra insatser inte känner förtroende för oss som professionsutövare. Det förtroendet är grunden i ett personcentrerat förhållningssätt och en förutsättning för att kunna bedriva arbetsterapi. Vi bär ett stort ansvar för att bygga och upprätthålla det förtroendet, både i vårt dagliga arbete på individ- och gruppnivå, men också när vi företräder vår profession på samhällsnivå.

Som en av välfärdens professioner anser jag att vi som förbund måste ta vårt ansvar i assistansfrågan. I en debattartikel i Aftonbladet i början av augusti tydliggjorde jag tillsammans med Ulrica Lundström, universitetslektor i arbetsterapi vid Luleå tekniska universitet, därför vår ståndpunkt: ”Vi kräver att vår kompetens används på bästa möjliga sätt för både individ och samhälle, inte till att ’klocka aktiviteter’ i syfte att minska antalet assistanstimmar. Det strider mot vår yrkesetiska kod.”

För mig är det självklart att arbetsterapeuters kompetens ska användas vid bedömning inför beslut om personlig assistans, men syftet ska vara att garantera att personen får det stöd hen behöver i sitt dagliga liv och bedömningen ska bygga på respekt för personens integritet och självbestämmande, den ska ske med utgångspunkt i personens syn på sin situation och den ska bygga på metoder som är valida och reliabla. Det är så en arbetsterapeutisk bedömning ska gå till i enlighet med vår etiska kod, ett av de viktigaste och mest grundläggande dokumenten vi har i vår professionsutövning.

Etiska frågor är och ska vara en central del i ett professionsförbund. Vi får aldrig tillåta oss själva att bli maskiner som genomför insatser på löpande band. Vi är en profession med en värdegrund som vi måste värna och hålla fast vid, vår professionsetiska kärna.

Ledare ur Arbetsterapeuten nr 5, 2018

Ansvarig för sida:

Ida Kåhlin 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Förbundsordförande

E-post:
Uppdaterad: 2018-09-06

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.