Hoppa till innehåll

TA | Risken med hyllvärmande hjälpmedel

Gästkrönika av Cecilia Brusewitz, informatör, Riksförbundet Attention.

I mitt arbete som informatör på Riksförbundet Attention får jag ofta två frågor: Vad finns det för kognitiva hjälpmedel? och Hur kan man få tag på dem? Första frågan kan jag ofta besvara genom att hänvisa till Hjälpmedelsinstitutets hemsida. Den andra frågan är svårare eller snarare omöjlig att ge ett generellt, tydligt svar på eftersom regelverken ser så olika ut i landet.

En fråga jag dock sällan får – och som är lika viktig – är: Hur får man ett hjälpmedel att fungera? En viktig fråga eftersom jag så ofta hör såväl brukare som anhöriga som pedagoger vittna om ”hjälpmedlen som hamnar på hyllan”, alltså inte används.

Och hur hamnar de då där? Ofta på grund av att stödet i användandet av kognitiva hjälpmedel brister och kunskapen om dem är för liten. Och den gruppen som kan bistå – arbetsterapeuterna och specialpedagogerna – fortsätter att minska ute i verksamheterna som möter behoven av kompensatoriska verktyg.

Hjälpmedelsinstitutets lovvärda projekt Vägar till arbete och Teknikstöd i skolan syftar till att elever ska få lära sig att använda kognitiva hjälpmedel i gymnasiet, som de sedan kan ta med sig ut i arbetslivet. I båda projekten har pedagoger som intervjuats vittnat om att den främsta orsaken till att hjälpmedel inte kommer till användning är bristande kunskap om hur de fungerar och tidsbrist när det kommer till att lära sig hur man använder dem.

Projektledarna har tagit till sig lärarnas erfarenheter och i båda projekten har arbetsterapeuter anlitats för att de ska hjälpa eleverna och pedagogerna att lära känna hjälpmedlen och införliva dem i såväl skolans verksamhet som i elevens vardag. Ett klokt beslut. 

I det överlag framgångsrika försöket Fritt val av hjälpmedel som bedrivits i vissa landsting och där brukaren själv kan välja sitt hjälpmedel, hoppas jag att ansvaret för implementering, utvärdering och uppföljning inte riskerar att hamna på användaren själv. Särskilt inte om användaren har särskilda svårigheter med automatisering och att själv klara att skapa rutiner. Här krävs att de som möter gruppen i behov av kognitiva hjälpmedel håller sig ajour med det accelererande utbudet och inte glömmer att strukturen kring hjälpmedlet är lika viktig som hjälpmedlet självt.

Med tanke på vilken viktig roll kognitiva hjälpmedel har för personer med nedsatt kognitiv förmåga är det orimligt att stödet ska fallera på att kompetensen om dem är för liten och att stödet kring implementeringen av dem saknas.

Cecilia Brusewitz
Informatör, Riksförbundet Attention

Ansvarig för sida:

Gelinda Jonasson 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Kommunikatör och webbredaktör

E-post:
Uppdaterad: 2013-06-10

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.