Hoppa till innehåll

TA | Arbetsrehabilitering för personer med psykiska funktionshinder

Ny avhandling av Cecilia Areberg, Lunds universitet och Vårdalinstitutet, www.lu.se.

För att komma tillrätta med den ökande arbetslösheten bland personer med psykiska funktionshinder och tillmötesgå deras önskemål om lönearbete behövs rehabiliteringsinsatser som är effektiva. I Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för psykosociala insatser vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd 2011 rekommenderas en internationellt evidensbaserad arbetsrehabiliteringsmodell vid namn Individual Placement and Support (IPS). Denna modell skiljer sig från traditionell, stegvis arbetsrehabilitering genom att deltagaren i IPS inte genomgår någon förrehabilitering eller -bedömning av arbetsrelaterade förmågor innan sökandet av arbete startar. Deltagarens förmågor tränas i stället på den arbetsplats där hon eller han avser att arbeta. IPS-deltagaren får stöd i att nå, få och behålla arbete på den öppna arbetsmarknaden via en arbetsspecialist som i sitt arbete guidas av åtta evidensbaserade principer.

Trots Socialstyrelsens rekommendationer är forskningen kring IPS i Sverige begränsad. Ingen har undersökt om IPS även är effektivt under svenska förhåll-anden. Fokus för Cecilia Arebergs avhandling Individual Placement and Support (IPS) for persons with severe mental illness – a randomised controlled trial in Sweden, har därför varit att jämföra IPS med sedvanlig arbetsrehabilitering för att få svar på IPS effekt avseende arbetsrelaterade och icke arbetsrelaterade utfallsvariabler. Ytterligare syfte har varit att belysa arbetsmotivationen hos de personer med psykiska funktionshinder som önskar ett lönearbete samt undersöka hur de personer som får IPS upplever denna typ av insats. 

Avhandlingen visar att IPS är effektivare än traditionell rehabilitering. IPS-deltagarna fick arbete i högre utsträckning, hade högre månadsinkomst, arbetade fler timmar och stannade kvar längre i arbete än de deltagare som fick traditionell rehabilitering. IPS hade även effekt på deltagarnas personliga återhämtning i form av ökad upplevelse av egenmakt och livskvalitet. Ingen liknande ökning kunde ses bland dem som fick traditionell rehabilitering. I intervjuer framkom att IPS-deltagarna kände sig delaktiga i sin rehabilitering och mindre utsatta genom arbetsspecialistens närvaro och dennes kontakt med myndigheter och arbetsgivare. Avhandlingen och de ingående studierna är av stor relevans för arbetsterapeuter vilkas insatser syftar till att stärka målgruppens återhämtning och delaktighet i arbete.

För mer information, kontakta Cecilia Areberg på cecilia.areberg@skane.se
eller cecilia.areberg@med.lu.se.

Ansvarig för sida:

Gelinda Jonasson 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Kommunikatör och webbredaktör

E-post:
Uppdaterad: 2013-06-10

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.