Hoppa till innehåll

TA | Med Babar som terapeut

I Thailand, som har elefanten som sin nationalsymbol, har arbetsterapeuterna utvecklat ett program där elefanter hjälper barn med autism och andra särskilda behov.

Text: Anna Wickström

Historien tar sin början år 2007 när reklammannen Wittaya Khem-nguad ville göra något för Thailands elefanter. De hade tidigare nyttjats som ”djungel-traktorer” inom skogsindustrin, men när skogsavverkning förbjöds 1989 blev både elefanterna och deras elefantförare, mahouter, utan arbete. Många elefanter lever nu under dåliga förhållanden i turistläger eller tvingas gå med sina mahouter på gatorna och tigga för att tjäna sitt uppehälle. Wittaya Khem-nguad kontaktade Dr Nuntanee Satiansukpong, chef vid institutionen för arbetsterapi vid universitetet i Chiang Mai i norra Thailand.

– Vi diskuterade hur man skulle kunna använda elefanter för att hjälpa barn med särskilda behov och började med att titta på elefanters egenskaper och de olika grupper av barn vi hade på mottagningen, berättar hon.

Elefanter är alltid i rörelse, de slår med öronen, svänger med svansen och snabeln. Dessutom är de stora. Dr Nuntanee förklarar att de valde att arbeta med autistiska barn eftersom saker som rör sig ofta intresserar dem och att elefanterna kunde bidra både till nyfikenhet och koncentration under en längre period tack vare sin storlek.

Dr Nuntanee lade upp ett program där olika färdigheter kunde tränas:

  • Köpa mat till elefanten i en låtsasaffär, men med riktiga pengar, för att träna bland annat flexibilitet då elefanten kanske hellre äter bananer än sockerrör.
  • Mata elefanterna för att träna motorik.
  • Leka lekar med elefanterna för social interaktion och för att lära sig att följa regler.
  • Rida och ta sig upp och ner på elefanten, för balansträning och motorisk planering.
  • Bada och tvätta elefanten för taktil stimulering och träna spatial och proprioceptiv förmåga genom att slänga vatten på den.
  • Handarbete med elefanttema för att träna kreativitet och koncentrationsförmåga.

Den första studien kunde börja 2008, vid det statliga Thai Elephant Conservation Center (TECC) där man forskar på, utbildar om och även tar hand om elefanter som farit illa.

Under tre veckor, fyra dagar i veckan, fick fyra pojkar med en förälder eller annan släkting delta i programmet. Barnen testades före och efter elefantterapin och resultaten var över förväntan.

– Med i studien var en pojke som då var 17 år. Han hade varit patient på kliniken sedan han var tre år och han hade förbättrats mycket, men han hade fortfarande stora problem med taktil stimulering. Han ville inte att hans pappa kramade honom. I programmet måste han röra, mata och tvätta elefanten och mot slutet blev han så bra att han kunde krama sin pappa och säga att han älskade honom, berättar dr Nuntanee.

Pojken var också rädd för höjder, så i början var det svårt för honom att rida elefanten, som är mer än två meter hög. Alla barnen får träna på en låtsaselefant, men väl på den riktiga elefanten vågade pojken inte titta.

– Jag sa till honom att en elefant är precis som en bil, om du inte vill rida kan du gå bredvid i stället, så han kunde välja. Mahouten, elefantföraren, satt bakom honom på elefanten, och när de sjöng sånger tillsammans med arbetsterapeuten släppte det och han kände sig säkrare. Tidigare hade han problem med att åka rulltrappa och hiss, men elefantterapin gjorde även att han klarar det, så färdigheterna överförs på andra ADL, säger dr Nuntanee.

Två ytterligare studier har följt större grupper och andra upplägg men med lika lovande resultat. Nu har arbetsterapeuterna gjort en studie för att undersöka om elefantterapi kan hjälpa barn med andra särskilda behov, som Downs syndrom. Resultaten beräknas bli klara under 2013.

Programmet är gratis för patienterna och mycket populärt. Samtidigt är det en stor och kostnadskrävande apparat även om man numera arbetar med större grupper för att fler ska få möjlighet att delta. Trots det är kostnaden för att driva projektet flera tusen kronor per dag. I dagsläget ges programmet två gånger per år, i april och oktober – när universitetet inte har någon undervisning och både lärare och studenter kan hjälpa till.

Målet är att skapa ett center för elefantterapi på TECC med heltidsanställda arbetsterapeuter. En kommitté arbetar nu med att utforma verksamheten.

Då elefantterapin startades som ett privat initiativ är det svårt att få statsbidrag i Thailand, och i dag är man helt beroende av sponsorer och donationer. Med i kommittén sitter John Roberts, ansvarig för Golden Triangle Asian Elephant Foundation, som sponsrat flera omgångar.

– Vi gick med i projektet för att kunna ge några elefanter arbetstillfällen, och jag vill absolut se en klinik som kan ge fler barn möjlighet att få ta del av elefantterapin. Det är ett stort projekt där främst arbetsterapeuter och naturvårdare ska lägga upp strategin, men problemet är att vi alla har andra jobb som vi måste sköta samtidigt, säger han.

Dr Nuntanee håller med. Hon leder arbetet på institutionen, forskar, söker bidrag och försöker samtidigt driva arbetet med det framtida centret.

– Jag vill ha någon som kan driva planerna på heltid och hoppas att vi kommer att kunna lösa de ekonomiska frågorna permanent för framtiden. Jag ser verkligen värdet med det vi skapat och hur mycket arbetsterapeuterna tycker om att arbeta med elefantterapin – och inte minst hur mycket det hjälper barnen.

Mer läsning: I WFOT Bulletin November 2008 finns den första studien om elefantterapi publicerad i sin helhet på engelska.

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Chefsredaktör

E-post:
Uppdaterad: 2013-05-03

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.