Hoppa till innehåll

TA | Äldreboende – sista utvägen i Thailand

I Thailand bor nästa alla äldre kvar hemma. Arbetsterapin fyller därför en viktig funktion för att hjälpa dem. I Chiang Mai finns ett väl utbyggt system, men på andra ställen i landet råder stor brist på arbetsterapeuter.

Text: Anna Wickström

Fru Aun har ramlat och blivit svag och har fått svårt att röra sig. Hon är 92 år och känner sig ensam då hon inte kan träffa sina vänner som förr. Tidigare kunde hon åka med kommundelens golfbil till äldrecentret en bit bort i byn Thasala, men nu är hon beroende av rullstol och kan inte ta sig upp i bilen. Hennes familj har det gott ställt och bor i ett stort hus där hon disponerar en egen del som anpassats för henne.

Kommundelens samordnare Noi har fått tips av en av volontärerna i byn och därför ringt till arbetsterapimottagningen på universitetet. I sällskap av fyra tredjeårsstudenter gör arbetsterapeuten Hataichanok Apikowankon (Nok) ett hembesök.

– Vi gör en första bedömning av ADL och hjälpbehov, och fru Aun behöver få hjälp med ett hemträningsprogram och med transporter till äldrecentret, säger Nok.

Just transporter är ett återkommande problem under de tre hembesök vi gör den här dagen. Många äldre med fysiska funktionsnedsättningar har svårt att ta sig till läkare då familjens enda färdmedel är mopeder. Kommundelen har en budget för transporter för äldre, och arbetsterapeuten hjälper Nok att utreda vilka behov som finns.

I fru Auns fall sköter hennes 65-åriga dotter och svärson om henne men då allt fler yrkesarbetar under dagen är det inte alltid så.

– I vår kultur är det någon i släkten som tar hand om de gamla. Vi är mycket kollektiva, och om sonen eller dottern arbetar finns alltid någon granne som är hemma och som kan hjälpa till, berättar Nok.

Hon förklarar att det inte är accepterat i den thailändska kulturen att placera sina släktingar på äldreboenden och att man alltid försöker hitta lösningar för att de äldre ska kunna bo kvar hemma. Endast tio procent bor permanent i äldreboende, och det är då sista utvägen.

En dag i veckan besöker arbetsterapeuterna och studenterna ett sådant äldreboende i centrala Chiang Mai. De flesta av dem som bor där är fattiga och de boende sover i sovsalar. Jiranan Griffiths, en av lärarna på institutionen, berättar att många är deprimerade och sluter sig då det är ett socialt stigma att inte kunna bo kvar hemma.

– Under ledning av en av oss lärare arbetar studenterna mycket med sång- och dansövningar. På så vis får de praktisera sina kunskaper samtidigt som vi hjälper dessa patienter, säger hon.

I Chiang Mai har man ett väl utformat program med uppsökande verksamhet inom kommunen, en mottagning på universitetet, många arbetsterapeuter och studenter, men i hela Thailand med 64 miljoner invånare finns i dag bara drygt 800 arbetsterapeuter. De flesta arbetar på sjukhus, i skolor eller buddhistiska tempel. Andra frilansar via en förmedling i Bangkok eller är anställda på privata sjukhus, som Bangkok Hospital i Phuket. I stora delar av Thailand finns bara enstaka arbetsterapeuter.

Jiranan hoppas att arbetsterapi i framtiden kommer att bli mer känt i hela landet så att de slipper misstas för sjukgymnaster, vilket är vanligt i dag. Och hennes kollega dr Wannipa Bunrayong vill gärna se mer internationellt utbyte.

– I Sydostasien finns i dag arbetsterapiutbildningar bara i Thailand, Malaysia och Singapore, men från 2015 kommer den sydostasiatiska samarbetsorganisationen ASEAN mer likna ert EU. Då hoppas jag att vi får utbildningar i alla medlemsländerna, och att vi kommer att kunna ha student- och forskningsutbyte så att arbetsterapin får en starkare ställning.

Fakta: Arbetsterapi i Thailand

Den första thailändska utbildningen till arbetsterapeut startade 1980 vid universitetet i Chiang Mai. Fyra års studier leder till en Bachelor of Science-examen i arbetsterapi. Under tredje och fjärde året ingår praktik inom de huvudsakliga verksamhetsområdena pediatrik, mental hälsa, geriatrik och fysiska funktionshinder. Varje år antas cirka 60 studenter till utbildningen, varav ungefär 90 procent är kvinnor. Utbildningen är godkänd av WFOT.

Sedan 2006 finns en tvåårig masterutbildning, och nyligen har man inrättat en doktorsexamen i Biomedicinska vetenskaper där specialisering kan ske inom
arbetsterapi.

Sedan 2008 utbildar även Mahidol-universitetet i Bangkok arbetsterapeuter.

Ingångslönen för en arbetsterapeut med grundexamen är drygt 15 000 baht, (motsvarar 3 300 kronor), i statlig tjänst, det vill säga på samma nivå som sjukgymnaster och sjuksköterskor.

Lönen räknas sedan upp med sex, sju procent per år. En arbetsterapeut med mastersexamen som undervisar på universitetet kan tjäna över 40 000 baht i
månaden. Inom den privata sektorn är lönerna högre.

Den lagstadgade minimilönen i Thailand är från 2013 cirka 7 800 baht i månaden, vilket motsvarar 1 716 kronor med dagens valutakurs.

Vill du veta mer om arbetsterapi i Thailand och elefantterapi? Besök sidorna www.otinthailand.org, www.eng.otat.org, www.tetp.org.

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Chefsredaktör

E-post:
Uppdaterad: 2013-05-03

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.