Hoppa till innehåll

TA | Sociala frågor blir viktigare i framtiden

Arbetsterapeuters huvudsakliga arbetsområden och uppgifter kommer inte förändras nämnvärt inom en överskådlig framtid. Fokus kommer att ligga på att få vardagen att fungera för människor runt om i världen. Men sociala frågor kommer att få större betydelse för arbetsterapeuter – och hur vi kommunicerar. Det spår Sharon Britnell.

Text: Catharina B Tunestad

Att personer med nedsatt fysisk eller psykisk funktionsförmåga ska kunna leva ett så självständigt liv som möjligt och att utbildning görs tillgängligt för dem som önskar och behöver, det är inget nytt, men fortfarande de mest brännande frågorna för arbetsterapeuter runt om i världen, enligt Sharon Britnell, ordförande i WFOT (World Federation of Occupational Therapists). Hon anser att det är angeläget för alla personer med någon form av funktionsnedsättning, men kanske allra mest för dem som bor i fattiga delar av världen.

– Men där måste vi tänka om lite, för vi kan inte ändra på fattigdomen i sig. I stället måste vi se till sammanhanget, hur det ser ut i olika länder och interagera utifrån rådande omständigheter.

Så kan vi nå fler människor som behöver stöd och hjälp, säger Sharon.

Hon understryker att det kommer att bli allt viktigare hur arbetsterapeuter kommunicerar framöver. I den processen handlar det mycket om att hålla uppsikt och pejla av hälso- och sjukvårdssystemen runt om i världen och se var och hur arbetsterapeuter kan matcha och erbjuda sina kunskaper inom systemet. Och föra fram vad arbetsterapeuter gör på ett språk och nivå som andra professioner förstår. Endast så kan arbetsterapeuter vara med på banan, menar hon och
illustrerar med ett exempel.

– I många u-länder, exempelvis i Afrika, finns inte ens ordet ”tillfredsställd” i språket. Att då ställa frågor som ”Är du nöjd?” och ”Vad vill du förändra?” blir helt fel och fungerar inte.

– För en stor del av befolkningen i fattiga länder handlar det främst om att få ett mål mat om dagen för att överleva. Därför är det viktigt att vi ser till sammanhanget, anpassar oss och ser över verktygen vi arbetar med för kunna identifiera behov av arbetsterapi. Vi är till exempel bra på att göra observationer.

Den stigande arbetslösheten i stora delar av världen kommer att resultera i att allt fler människor kommer att leva med små marginaler eller under existensminimum. Med detta ökar utanförskapet, klyftan mellan dem som har jobb – och dem som inte har det. Det är tufft för alla som drabbas, men hur påverkar det personer som redan har någon form av funktionsnedsättning, kommer de fortfarande att ha råd att skaffa nödvändiga hjälpmedel, kunna gå i behandling och så vidare? Och kommer de som blivit av med jobbet någonsin få ett nytt arbete igen – och de som aldrig haft något – en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden? Och vad kan arbetsterapeuter bidra med på området?

Det är några av de funderingar som Sharon har och hon ser, lite paradoxalt nog, en potentiell arbetsmarknad för arbetsterapeuter i sammanhanget. Genom en helhetssyn på människan, kompetens och kunskap, kan de bidra till att människor som lever i marginalen håller sig aktiva och inte stängs ute från viktiga sociala gemenskaper i samhället, menar hon.

– Jag ser framför allt två stora patientgrupper som kommer att behöva våra insatser de närmaste åren: det är dels de som tidigare arbetat men som blivit sjukskrivna och befinner sig inom rehabilitering.

– Den andra gruppen är personer med psykisk sjukdom eller ohälsa, som aldrig varit ute på arbetsmarknaden.

Sharon anser att det är viktigt att jobba med båda grupperna för att stoppa den isolering det innebär att vara långvarigt borta från arbetslivet, eller att inte få en chans att komma in i det, säger hon.

När det gäller psykiatrin tror hon att även detta område kommer att växa för arbetsterapeuter framöver.

– Det sätts ofta för snäva psykiatriska diagnoser. Många patienter har en mer mångbottnad problematik med fler sjukdomar och funktionsnedsättningar, som man inte alltid uppmärksammar.

När det gäller utvecklingen i Asien på senare år är det främst utbildningsbehovet hos befolkningen som Sharon har för ögonen. I länder som exempelvis Thailand och Indonesien lever fortfarande stora delar av befolkningen under enkla förhållanden.

– Många lämnar sina byar på landsbygden och flyttar in till städerna i hopp om att lättare hitta ett arbete, men majoriteten har inte tillräckligt med utbildning, så det blir svårt för dem att få något. Politikerna är medvetna om problemet och vill gärna att fler unga ska börja studera och framför allt gå i skolan längre. Men de flesta har ingen valmöjlighet, utan måste hitta en försörjning snabbt, berättar hon och tillägger:

– I den utmaningen finns behovet att möjliggöra att även människor med  funktionsnedsättning inkluderas i det reguljära skolsystemet. Det skulle öppna vägen in i samhället och arbetsmarknaden för dem.

Hon berättar dock att brukar- och frivilligorganisationerna i Thailand och Indonesien har en tendens att främst fokusera på personer med synbara funktionsnedsättningar, och att personer med kognitiva svårigheter därför lättare glöms bort, hamnar i skymundan.

– Där skiljer det sig en hel del åt jämfört med hur vi jobbar inom WFOT.

Innan vi skiljs åt frågar jag Sharon om det är något särskilt hon vill passa på och framföra till tidskriften Arbetsterapeutens läsare. Hon funderar en kort stund innan hon svarar:

– Jag skulle säga såhär: för att klara alla utmaningar som väntar oss i framtiden måste vi fortsätta utbilda oss – gör vi inte det kommer vi ofrånkomligen att hamna på efterkälken!

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Chefsredaktör

E-post:
Uppdaterad: 2013-03-22

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.