Hoppa till innehåll

TA | ”Häftig känsla bli specialist”

– Jag är väldigt glad att jag gick utbildningen, känslan när jag klarat det var häftig, säger Marita Rosengren med eftertryck. Sedan hon blev färdig specialist 2008 har hennes team lagts ner, hon har fått nya arbetsuppgifter och i dagarna byter hon arbetsgivare och påbörjar ett nytt jobb, något hon ser fram emot.

Text: Anki Wenster

– Jag är nyfiken av mig och att utvärdera metoder och att själv utvecklas har alltid känts viktigt. En kursare från magisterutbildningen inspirerade mig att söka specialistutbildningen och ett rykte om att den skulle läggas ner fick mig att sätta fart. Men så var det inte. Som väl var, skrattar Marita Rosengren.

Under utbildningen fick hon möjlighet att reflektera över sin kunskap, rannsaka genomgångna kurser och hur hon praktiskt använt sig av dem, ”att knyta ihop säcken”, säger hon. På hennes dåvarande arbetsplats, i ett resursteam på Lidingö, skedde det ganska snart efter att hon blivit specialist neddragningar, som påverkade hennes utvecklingsmöjligheter.

– Min plan var från början att kunna utnyttja mina specialistkunskaper i mitt arbete. Jag arbetade med inkommande ärenden från daglig verksamhet, till största delen inom området kognitiva hjälpmedel, men även med handledning av personal i arbetssätt, metoder och hjälpmedelshantering. Men förändringar var tidigt på gång och för drygt ett år sedan lades teamet ner, säger Marita Rosengren och fortsätter.

– Det ledde till att jag fick andra arbetsuppgifter i Lidingö Stad och en delad tjänst, som innebär nivåbedömningar för personer som har beslut om daglig verksamhet eller boende enligt LSS och den andra delen inom området särskilt stöd. Där arbetar jag med mindre utvecklingsprojekt och har bland annat varit delansvarig för en brukarundersökning inom daglig verksamhet, där jag tog fram material inför intervjuer och introducerade metoden till personal som skulle genomföra intervjuerna och utvärderade och förankrade resultatet. Det projektet är det som mest legat i linje med de specialistkunskaper jag har, säger hon.  

Hennes drivkrafter och önskan om bättre utvecklingsmöjligheter, större
arbetsgrupp och framför allt ökad brukarkontakt, har dock lett till att hon inom kort byter arbetsgivare. 

– Jag har valt att säga upp mig och i början av april börjar jag på ett Habiliteringscenter för ungdomar och vuxna i Tullinge. Jag hoppas få möjlighet att använda mina kunskaper på ett annat sätt och ser fram emot att ingå i ett större team och före årsskiftet blev jag även tillfrågad om att ingå i FSAs utskott för vuxenhabilitering. Det känns intressant och spännande att vara med och påverka – det är också en väg att gå som specialist, påpekar hon. 

Yrkesmässigt har Marita Rosengren tills nu inte fullt ut kunnat dra nytta av sin specialistkompetens, men hon lyfter fram hur utbildningen gett henne ökad säkerhet och trygghet i yrkesrollen. Hon understryker hur givande kontakten med kollegor var, med utbyte av kunskap och erfarenheter, och till de som funderar på att gå specialistutbildningen säger hon:

– Tveka inte – gör det!

Fakta: Specialistutbildningen

Hittills har 59 arbetsterapeuter avlagt specialistexamen och våren 2013 tillkommer ytterligare 12 arbetsterapeuter som gör sin specialistföreläsning på At-forum den 24–25 april på Stockholmsmässan.

FSAs Specialistutbildning har funnits sedan år 2002 och omfattar en professionskurs, valbara funktionskurser samt specialistkurser.

Förkunskapskraven är att vara legitimerad arbetsterapeut, ha en magisterexamen i arbetsterapi samt fem års yrkeserfarenhet, varav minst två år inom specialistområdet och på halvtid. Individuell ansökan och utbildningsplan godkänns av FSAs specialistråd som även utfärdar specialistbehörighet. Specialistutbildningen är kostnadsfri för medlemmar.

2009 gjorde FSA en enkätundersökning för att följa upp specialistutbildningen. I den ingick 25 specialister och en matchande kontrollgrupp med icke specialister. Undersökningen visade att samtliga specialister hade någon form av utvecklingsansvar och skattade drivkrafterna, möjligheten att kunna påverka och egen utveckling högre, jämfört med kontrollgruppen. Båda grupperna uppgav att de kände sig trygga i sin yrkesroll, men när det gällde ämneskunskap i arbetsterapi skattade specialisterna detta högre. Det var den största skillnaden mellan grupperna. Däremot svarade specialister i högre grad nej på frågan om de fick möjlighet att använda sin kompetens i jämförelse med icke specialister.

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Chefsredaktör

E-post:
Uppdaterad: 2013-03-22

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.