Hoppa till innehåll

TA | Svårt prata om sex

Att prata om sexualitet upplevs ofta som laddat, hur professionell man än är, menar arbetsterapeuten Jonna Rosenqvist inom LSS-verksamheten och socialpsykiatrin i Vellinge.

Text: Anki Wenster

Jonna Rosenqvist, arbetsterapeut inom LSS-verksamheten och socialpsykiatrin i Vellinge kommun, önskar att sexualiteten ska betraktas som den naturliga del av livet som det faktiskt är, som ett grundbehov och en aspekt av att vara människa, som inte kan skiljas från andra livsaspekter, som WHO:s förklaring uttrycker det.

Redan på arbetsterapeututbildningen i början av 2000-talet saknade Jonna Rosenqvist djupare diskussioner om sexualitetens betydelse och påverkan på människors liv. På en kurs i sexualitet på Malmö Högskola 2008 visade hon i en studie att personal inom om-sorgen efterfrågade utbildning och diskussioner inom området.

Fortsatt engagemang och intresse för frågorna har lett till att hon nu har utarbetat en policy för personalen inom LSS och socialpsykiatrin i Vellinge kommun, som stöd vid möten med klienter. Som verktyg vid sexuella problem används PLISSIT-modellen, som är uppdelad i fyra steg utifrån kunskap och bekvämlighetsnivå. 

– En majoritet av personalen anser att sexualitet är en naturlig del av livet, men saknar kunskap om hur man tar upp frågorna. Tanken är att PLISSIT-modellen ska vara ett stöd, säger hon och visar på illustrationen av en upp och nervänd pyramid i fyra nivåer.

– Den första översta nivån är P – tillåtelse att tala. All personal har ett ansvar att aktivt möta klienten. Om man inte kan eller vill samtala ska klienten guidas till nivå två, LL – begränsad information och personal med utbildning i exempelvis sexologi. Om ytterligare kompetens eller specifika råd behövs kan det handla om att personal inom RFSU:s kompetenscenter kopplas in på nivå tre, SS – Specifika råd, men även att en arbetsterapeut efterfrågas för förskrivning av något hjälpmedel. Vid den sista nivån, IT, guidas klienten till intensiv terapi eller behandling hos någon med rätt kompetens.   

Att skapa möjligheter för klienten att ställa frågor är viktigt, påpekar Jonna. Själv lyfter hon ofta på locket genom att säga: Om du vill så kan du ställa frågor till mig om sexualitet. När det sjunkit in hos klienten kommer i princip alltid en fråga i retur. 

– Det blir direkt ringar på vattnet, som visar på det stora behov som finns av att diskutera frågorna. Det kan handla om alltifrån hur man träffar en partner till hur man sätter på en kondom. 

Med arbetsterapeuters unika holistiska synsätt och fokus på aktivitet och självständighet finns alla förutsättningar att möjliggöra ökad livskvalitet, menar Jonna. En insats kan vara att stödja klienten i att hitta mötesplatser och arenor för att träffa en partner.

Eller, som en fallos i trä på bordet framför henne exemplifierar, hur hon som arbetsterapeut hittat en rimlig situation för sig själv som yrkesprofessionell och för klienten att träna på hur en kondom ska sättas på, när klienten så önskar.

– Frågan är hur vi kan stötta klienten att bli mer självständig och öka livskvaliteten. Jag menar inte att man ska diskutera sex och sexualitet vitt och brett, men respekt ska finnas för att det kan vara viktigt för våra klienter. Om det är så, är det även viktigt för mig, men inte annars.

Jonna återkommer till WHO:s komplexa definition av sexualitet och understryker vikten av att inte sätta likhetstecken mellan samlag och sexualitet. En anledning till att personal undviker att diskutera frågorna med klienter tror hon är oro och rädsla för att ”väcka något” som man själv har svårt att hantera. Att det är så, kan det finnas flera orsaker till, menar hon.    

– I de flesta situationer kan man vara professionell. Men frågorna upplevs som laddade och ligger så nära den egna sexualiteten, man är osäker på var gränserna går och vad som är accepterat att prata om. Men det vore oerhört onaturligt om man i sin profession skulle ha alla svar, i stället får man se möjligheten att slussa vidare till rätt kompetens.

För egen del var det lättare än vad hon trodde att diskutera frågorna, när hon under hösten implementerat policyn inom LSS och socialpsykiatrin i Vellinge kommun, med stöd av sin enhetschef.

Gensvaret från arbetsterapeutkollegor och övrig personal har varit övervägande positivt, men hon har även blivit medveten om de starka normer som styr. 

– Det är viktigt att vara lyhörd och ödmjuk inför att det finns andra yttringar som styr sexualiteten än rådande normer, som heteronormen. Frågan ”har du någon partner” är otroligt viktig. Att inte förutsätta att den egna sexualiteten är normen,
utan kunna ställa sig utanför och vara objektiv, är viktigt även ur ett etiskt perspektiv.

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Chefsredaktör

E-post:
Uppdaterad: 2013-02-15

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.