Hoppa till innehåll

TA | Värdigt liv – i väntan på utvisning

Att sitta i förvar i väntan på utvisning är en svår tid. Migrationsverket satsar nu på ett projekt för att skapa lämpliga och möjliga aktiviteter ute på förvaren, bland annat med hjälp av en arbetsterapeut.

Text: Jane Bergstedt

Reaktionerna hos personer som ska avvisas från Sverige kan se olika ut, uppgivenhet eller desperation, de flesta mår dåligt. De vänder på dygnet, vilket kan vara ett tecken på depression, sitter framför en högljudd tv hela natten utan att egentligen titta. Då kommer de inte heller upp till frukost och missar ibland även lunchen och de tider rastgården är öppen.

– Jag har sett problemen, det är en utsatt grupp, säger Eva-Katarina Ekermann, projektledare på Migrationsverket och utbildad socionom.

Hon såg till att söka medel för projektet Aktiv förvarstid hos Europeiska flyktingfonden och har lett projektet. Förstudien pågår som bäst, resultaten ska presenteras vid ett seminarium i oktober. Alla fem förvarsorterna har medverkat med var sin arbetsgrupp om fyra till sex personer. De ska komma med förslag till de fem olika teman, som studien berör (se faktaruta nedan).

Arbetsterapeuten Lisa Görefält har varit delprojektledare, fokus har varit på aktiviteter och deras funktion inom Migrationsverket. Hon är tjänstledig från sitt ordinarie arbete inom Rättspsykiatrin. Det här är en ny arena för arbetsterapeuter.

– Aktiviteter är ett sätt att få struktur på vardagen och må bättre. Att få tillgång till aktiviteter utöver måltiderna kan ge möjlighet till både förströelse, träning och utbildning, med ett meningsfullt innehåll. Det kan också skapa fler och bättre sociala kontakter, både mellan de förvarstagna och mellan dem och personalen, säger Lisa Görefält.

Förvaren ska inte syssla med behandling, de som sitter där ska utvisas, men de ska få ett värdigt återvändande och tiden i förvar ska fungera så bra som möjligt.

– Det är lätt att helt tappa greppet om tillvaron i en sådan situation, inte bry sig om någonting, många är rädda för vad som ska hända, förklarar Eva-Katarina Ekermann och fortsätter:

– Vi vill få dem att börja känna och ta ansvar för sina liv igen, att de tar tillbaka sitt vuxenansvar, som många släpper när de kommer till förvaren och blir inlåsta. Under vilka förutsättningar de tidigare levt kommer inte alltid fram. Många blir chockade och blockerade när de skrivs in. Både aktiviteter för stunden, som yoga och måla, och mer framåtriktade som utbildning i engelska och data,
kan skapa nycklar till framtiden, säger Eva-Katarina.

Tanken är att sysselsättning ska leda till mindre frustration och aggression eller uppgivenhet, minska medicinering och läkarbesök och minska antalet
incidenter. Därmed skapas också en bättre miljö för personalen.

– Det blir lätt ett slags fängelsekultur på förvaren, vilket också påverkar förhållandet till personalen. Genom olika aktiviteter kan förtroende byggas upp, när man gör saker tillsammans, och leda till bra samtal. Samtal är ett av de teman vi tagit upp i projektet, säger Eva-Katarina Ekermann.

Personalen på förvaren har varierande bakgrund, men kan exempelvis vara statsvetare eller jurister. Engagemanget i projektgrupperna har varit stort.

– Vi har haft en coachande roll och har deltagit i många arbetsgruppsmöten med personal från förvaren, berättar Lisa Görefält. Att få till aktiviteter med kontinuitet är viktigt. Det kan vara svårt att bygga en verksamhet på en person. Dessutom ska man som förvarstagen kunna gå in i aktiviteterna direkt när man kommer. Och så ska det förstås fungera ur säkerhetssynpunkt och de lokaler man har. Det är mycket att ta hänsyn till.

Gym finns på förvaren, men ett av flera förslag som kommit upp från de förvarstagna är redskap utomhus, som skulle ge dubbla effekter, både fysisk träning och att man faktiskt kommer ut. En rastgård är en rastgård, men kan göras mycket trevligare än bara asfalt. Mindre odlingar borde också
vara möjligt.

– Ett förslag från arbetsgrupperna handlar om att kunna mini-odla på sitt eget rum. Webbaserade utbildningar ger stora möjligheter, i allt från engelska till matte. Och träningen kan även handla om yoga och avslappning. Stilla rum att dra sig tillbaka till efterfrågas också, inte bara de egna rummen, berättar
Eva-Katarina.

– Samtal kan vara svåra att få i gång och det kan finnas både språk- och kulturbarriärer. Men ett förslag handlar om bildkort, som var och en kan tolka utifrån egna upplevelser, säger Lisa Görefält.

Eva-Katarina Ekermann har nu sökt medel hos Europeiska flyktingfonden
för en genomförandefas.

”Svårt schemalägga aktiviteter”

Det är inte helt lätt att schemalägga aktiviteter för varje vecka när det händer så mycket hela tiden, påpekar Camilla Högstedt, som medverkar i projektet och arbetar som handledare på förvaret i Gävle med 30 platser och 30 anställda.

– Dels har vi alla olika fasta uppgifter under dagen, exempelvis med måltider, rastgårdar och inskrivningar. Vi ska ta emot poliser och advokater och besök och någon ska till tandläkaren. Sedan händer det oförutsedda saker hela tiden, någon mår dåligt och behöver stöd, kanske till och med läkare. Eller några bråkar och vi måste gå emellan.

Camilla har bland annat hållit kurser i engelska på förvaret. Visst ser hon behovet av meningsfulla aktiviteter, något för de förvarstagna att se fram emot och planera in. Något som kan ge lite stimulans och skingra tankarna för en stund.

– Vi försöker planera så gott det går. En annan lösning skulle vara att någon utifrån kommer hit och håller i aktiviteten.

Fakta: Aktiv förvarstid

Migrationsverkets projekt Aktiv förvarstid – att utveckla verksamheten för förvarstagna har fått medel från Europeiska flyktingfonden för en förstudie, som involverar både personal på de fem förvarsorterna, frivilligorganisationer och intervjuer med förvarstagna.

Det finns nio förvarsenheter på fem orter, totalt 235 platser, beläggningen är hög. Tiden i förvar kan variera från några dagar och veckor upp till ett år, på grund av utredningar och överklaganden. Det är mest män och ett mindre antal kvinnor. De kan röra sig fritt inom förvaret, rastgårdarna öppnas och övervakas tre timmar om dagen. Många mår dåligt och syftet med projektet är att skapa aktiviteter med meningsfullt innehåll och kontinuitet som gagnar de förvarstagna och motverkar de negativa konsekvenserna som följer av frihetsberövandet.

Studien har fem teman:

  • Skapande aktiviteter,
  • learning for life, exempelvis kurser i engelska,
  • friskvård/hälsa, exempelvis kurser i
  • avslappning,
  • samtalsgrupper, och
  • fysisk miljö.

Mätbara resultat kan vara:

  • Att antalet incidenter minskar och leder till färre häktesplaceringar,
  • att besök som har psykisk och psykosomatisk grund hos sjuksköterska och läkare minskar,
  • att fler stiger upp, äter frukost och lunch, och får en normaliserad dygnsrytm,
  • att fler förvarstagna går ut på rastgården under dess öppettid, och
  • kortare förvarstider.

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Chefsredaktör

E-post:
Uppdaterad: 2012-10-24

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.