Hoppa till innehåll

TA | Ny metod inom psykiatrin ger varaktig effekt

En treårig satsning på att förbättra den psykiatriska vården och minska tvångsåtgärder har just avslutats. Genombrottsmetoden som använts ger varaktiga effekter.

Text: Jane Bergstedt

– Det är lite vemodigt att projektet nu avslutas.

Det säger arbetsterapeuten Yvonne Londos vid psykiatriska kliniken vid Ryhovs länssjukhus i Jönköping, som medverkat som coach. Den stora
framtidskonferensen Bättre vård – mindre tvång  i Stockholm i oktober satte punkt, men därmed inte sagt att arbetet med att förbättra den psykiatriska vården avslutas. Tvärtom!

– Genombrottsmetodiken som vi använt har evidens och ska ge varaktiga förändringar i verksamheten. När man ser att de nya arbetssätten fungerar i vardagen ger det inspiration och skapar kreativitet att göra ytterligare förbättringar, fortsätter hon.

Hon påpekar att en förändring inte alltid innebär en förbättring. Att mäta är grundläggande i metodiken, före start, den så kallade baslinjen, och sedan också under arbetets gång för att se att man är på rätt väg. Involvering av patienter och närstående är viktigt och har skett via intervjuer och enkäter och i det direkta arbetet.

– Det är viktigt att vrida och vända på arbetssätten. Mäta flera gånger, många saker kan påverka resultaten. Jag coachade två team i det första programmet och ytterligare ett i det femte, alla inom barn- och ungdomspsykiatrin, eftersom det varit min specialitet i 18 år.

Yvonne Londos arbetar som verksamhetsutvecklare sedan 2006, halvtid inom arbetsterapi och halvtid övergripande på kliniken. Teamen hon coachat finns i Linköping, Borås och Stockholm. Hon blev tillfrågad av klinikledningen och tackade ja, har fått använda cirka 20 procent av sin arbetstid till projektet.

– Ingen coach har jobbat med team på sin egen arbetsplats. Det gällde att ha helt nya ögon på verksamheten, inte ha någon förförståelse, inte vara för nära. Tekniken att coacha med frågor: Hur tänker ni nu? i stället för att komma med svaren, har fått mig att sitta på händerna, bildligt talat.

Alla team gjorde en projektplan och i förberedelsearbetet föreskrevs djupintervjuer med två patienter för att väcka frågor att arbeta med. De övergripande målen var tre: minska behov och användning av tvångsåtgärder, förbättra patientens upplevelse när de ändå måste sättas in och utveckla kunskap och kvalitet.

Till sin hjälp har teamen också haft mallar för rapporter och de har deltagit
i fyra lärandeseminarier med föreläsningar och gruppdiskussioner. Det sista seminariet ägnades helt och hållet åt att sprida information och kunskap om teamens arbetsresultat.

Yvonnes team har bland annat arbetat med omvårdnadsintervjuer vid inskrivning, frågor till patienten om sjukdomen och hur man vill bli bemött, för att öka patientens delaktighet. Hon minns en chef på ett lärandeseminarium som sa att hon skämdes: Varför har vi inte gjort det tidigare? Vem är expert om inte patienten!

De har också infört uppföljningssamtal med patienten efter att en tvångsåtgärd satts in, för att förklara vad som hänt och varför den satts in. En person genomför samtalet. Det är ett sätt för patienten att få uttrycka sin känsla av kränkthet, men också för att skapa sammanhang och förståelse.

– Och personalen lär sig att bemöta just denna patient på ett bättre sätt framöver.
Ett givande inslag i seminarierna har varit föreläsningar av de så kallade attitydambassadörerna, människor med egen erfarenhet av psykiatrisk vård. Deras berättelser kryper in under huden.

– Det har varit en fantastisk upplevelse att få vara med. Teamen har varit både engagerade och mycket ambitiösa. Barn- och ungdomspsykiatrin har starkt patientfokus och är måna om att göra vården så bra som möjligt. Nu är min del avslutad och de fortsätter arbetet på egen hand.

Yvonne Londos kommer nu att ha en metodstödjande roll inom den egna
kliniken. Ett samarbete över länet planeras också.

Tvångsåtgärderna har minskat

Projektet Bättre vård – mindre tvång samlade över 700 personer i Stockholm i oktober för att redovisa och fira sitt treåriga arbete med att förbättra kvaliteten i metoder och arbetssätt inom den psykiatriska heldygnsvården.

Bakom satsningen står Socialdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Stimulansmedel delas ut till landstingen under 2010–2012.

Tvångsåtgärderna har minskat, när man satsat både på utbildning och nya vägar att skapa en bättre vård i samförstånd med patienterna genom:

  • Att förbättra inrapporteringen av tvångsåtgärder till Socialstyrelsens patientadministrativa register (PAR), som ska ske tre gånger om året.
  • Att höja kunskap och kompetens inom etik, juridik och praktik genom bland annat inspirationsdagar och kunskapsdagar med olika teman.
  • Praktiskt förbättringsarbete i Genombrottsprogrammet, en evidensbaserad systematisk metod för lärandestyrt förbättringsarbete där 134 team medverkat.

Fyra utvecklingscentra – Göteborg, Jönköping, Malmö och Umeå – har anlitats på uppdrag av SKL för genomförandet av de nio programomgångarna.

I det praktiska förbättringsarbetet och vid inspirationsdagar har dessutom attitydambassadörer från den nationella kampanjen (H)järnkoll medverkat. Det är personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa eller anhörig.

Fotnot: För mer info se: www.skl.se/tvangsvard och www.hjarnkoll.se.

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Chefsredaktör

E-post:
Uppdaterad: 2012-12-17

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.