Hoppa till innehåll

TA | Inget händer av sig självt

Redaktören har ordet

En avsvimmad pappa som bärs på starka armar av andra män, en mamma med djup förtvivlan i blicken, så stark att man som betraktare nästan viker undan. I hennes knä en liten flicka som ser ut att sova, om det inte vore för den något underliga kroppsställningen och den stelnade rännilen av blod på ena kinden. Ansiktena på människor intill, alla vittnar de om sorg, vrede och maktlöshet.

Flickan är bara en i raden människor som dödats den senaste veckan, månaden, året, decenniet och århundradet. I en väpnad konflikt lika meningslös som skoningslös, som missilen som släckte hennes spirande liv.

Det är en bild bland många, som förmedlas via media. Vi har sett hundratals liknande genom åren, ändå är det något med den 4-åriga dödade flickan i Gaza som berör mig mer än vanligt i DN, en morgon i november.

Hon blir på något sätt sinnebilden för alla offer i alla krig, konflikter och förtryck som pågår i världen. Nu som förr. Där folk fängslas och avrättas för sina åsikters skull, där varje form av yttrandefrihet brutalt slås ned, och där andra visioner och betraktelsesätt än den rådande regimens censureras effektivt.

I ljuset av detta framstår våra möjligheter till yttrandefrihet och demokrati i Sverige som unika och smått fantastiska. Ändå tas båda delarna ofta för givet av många av oss – för att vi är så vana att ha möjligheten.

Jag tänker särskilt på detta dagarna efter fullmäktige som nyligen ägde rum. FSAs högsta beslutande organ, där alla delegater har lika stark rösträtt och samma möjlighet att komma med förslag och synpunkter till styrelsen. Där många, glädjande nog, utnyttjar möjligheten. Medlemmar som valt att engagera sig lokalt fackligt. Alla gör de en insats för demokratin och för FSAs medlemmar, men även för arbetsterapeuter som inte är med i förbundet.

Det är något vi borde sträcka lite extra på oss för, känna stolthet över; att vi faktiskt kan vara med och påverka, yttra oss – utan risk att få huvudet avskiljt från kroppen, eller bli tvångsisolerade i en cell på obestämd tid. Det är något vi borde påminna oss om då och då. Även att inget händer av sig självt. För att citera Frithiof Brandt, dansk filosof (1892–1968): ”Få vet hur bra de har det; alla vet hur bra de kunde få det.”

I det här numret kan du läsa om den demokratiska processen i fullmäktige och några fackligt aktiva medlemmar som berättar om sina uppdrag. Jag hoppas det ska inspirera dig som läsare att ta vara på det fria ordet!

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Chefsredaktör

E-post:
Uppdaterad: 2012-12-18

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.