Hoppa till innehåll

TA | Arbetsterapi i Europa – tendenser inför framtiden

I slutet av maj ägde den nionde COTEC-kongressen, COTEC2012, rum – den här gången i Sverige med FSA som värd. Årets tema var yrkets mångfald och framtida trender. Konferensen bjöd på ett stort smörgåsbord av internationella studier och senaste forskning inom ett brett fält.

Bildtext: Det rådde en febril aktivitet under COTEC-kongressen som ägde rum mellan den 24–27 maj med FSA som värd. Drygt 1 000 besökare från 46 olika länder deltog i kongressen. Besökare från grannländerna dominerade, liksom norra Europa, men många hade även kommit långväga ifrån, exempelvis Australien, Kanada, Japan, Brasilien och Saudiarabien.

Text & foto: Catharina B Tunestad

En febril aktivitet rådde i korridorerna på Stockholmsmässan under de fyra dagarna kongressen pågick, mellan den 24 och 27 maj. Ett ständigt sorl hördes när hundratals yrkesverksamma arbetsterapeuter, studenter, forskare och speciellt inbjudna talare från sammanlagt 46 länder skyndade mellan olika föreläsningar och workshops. Parallellt pågick kortare presentationer av en mängd posters i stora utställningshallen. Postrarna skiftade varje dag.
Den som kommit för att få en inblick i vad som händer på professions- och forskningsfronten runt om i Europa fick sitt lystmäte.

Exempel på områden som belystes var intervention, dagliga aktiviteter, professionens utveckling, rehabilitering, ny teknologi, sociala och kulturella faktorer och genus. Presentationerna var drygt 550 till antalet och grupperade inom sina respektive områden för att lättare guida deltagarna.

Totalt hade kongressen närmare 1 000 deltagare. En tredjedel av dessa var från Sverige. Annars dominerade grannländerna Norge, Finland, Danmark och deltagare från norra Europa. Några kom dock längre ifrån än så; från Australien, Brasilien, Iran, Kanada och Sydafrika, för att nämna några.

Några workshops stack ut och lockade många besökare, bland annat Framtida trender i Europa – det kliniska arbetet. Den belyste den samhällsförändring och hårdnande klimat som skett i många länder inom och utanför EU senaste åren, till följd av politiska maktskiften och ekonomiska kriser. 

I den förändringsprocessen, med ökad arbetslöshet, fattigdom, utanförskap, sjukskrivningar med mera, måste arbetsterapeuter vara beredda att möta upp de nya krav och utmaningar detta för med sig. Det gäller i synnerhet att försvara av rätten till sysselsättning för olika missgynnade grupper i samhället, betonade man.

Workshopen leddes av bland annat Lynn Shaw, Birgit Prodinger och Hanneke van Bruggen från universitetet Western Ontario och Dalhousie universitet i Kanada.

En annan workshop, som satte i gång livfulla diskussioner bland deltagarna, var Mångfaldsperspektiv inom högre studier – att studera med stöd. Den tog avstamp i en studie som skett inom ramen för ett samarbetsprojekt mellan forskare från fem olika universitet och länder: Norge, Irland, Sverige, Israel och Kanada, som bildat ett särskilt nätverk med inriktning på studenter med funktionshinder inom högre utbildning.

Det är väl känt att akademiska studier lättare leder till arbete på den reguljära arbetsmarknaden. För personer med funktionshinder kan det ibland vara enda vägen till arbete, menade de tre forskarna i arbetsterapi, Sissel Horg-hagen och Eva Magnus från Högskolan i Sor-Trondelag i Norge (HiST), och Clodagh Nolan från universitet i Dublin, som var på plats.

Tillsammans med Mental Helse, (en norsk brukar- och intresseorganisation för personer med psykisk ohälsa, red. anm.), har forskarna på HiST i Norge gjort en studie med fokus på studenter med så kallade ”osynliga”, psykiska funktionsnedsättningar. Det är en sårbar grupp, då många ogärna ber om hjälp eller har ”osynliga” hjälpmedel, varför deras behov inte syns på samma sätt som de med synliga funktionshinder, menade de. Studenter vill helst undvika att få rykte om sig att vara udda. Därför passerar de ofta som ”friska” under studietiden och får inte det stöd som de skulle behövt, enligt forskarna.

Målet med projektet har varit att ringa in orsaker som främjar och hindrar i inlärningsmiljön hos studenterna.

Det är viktigt att det finns ett specifikt stöd, bland annat att det görs individuella anpassningar till studiemiljön för den här gruppen. Som ett exempel presenterade de den stödservice, Studier med stöd (SMS), som norska NAV (Arbeids- og velferdsforvaltninga*) sedan en tid tillbaka erbjuder studenter med psykisk ohälsa på vissa högskolor och universitet i Norge. Stödservicen ger studenterna en möjlighet att ingå i en studentgrupp för att stärka självförtroendet och ge dem en känsla av tillhörighet. De erbjuds även kontakt med psykolog och anpassad studiegång och examinationer efter sina förutsättningar.

– På många universitet och högskolor saknas detta stöd. Och den service som finns måste bli mer synlig för studenterna. Många känner ännu inte till att det finns hjälp att få, sa Sissel Horghagen.

På HiST har man nu beslutat att införa en liknande stödservice för studenter som är i behov av det, mycket tack vare resultatet av studien.

Mary Morley, fil.dr i arbetsterapi och verksamhetschef på South West London & St. Georges Mental HealthTrust i Storbritannien, presenterade ett nytt projekt som gjorts med arbetsterapeuter inom psykiatrin i London.

Syftet har varit att synliggöra patienter, som förutom sin psykiska sjukdom och ohälsa, även lider av en eller fler olika fysiska funktionsnedsättningar, och lyfta fram deras behov.

– Jag brinner för de här patienterna, så ni får ursäkta om jag blir lite väl engagerad ibland, inledde hon lite skämtsamt sin presentation.

Tidigare studier som gjorts i England har visat att personer med psykisk ohälsa i snitt dör 16–25 år tidigare än befolkningen i övrigt, och att det finns ett tydligt samband mellan psykisk ohälsa och fysiska sjukdomar och funktionsnedsättningar.

– Dessa faktorer låg bakom upprinnelsen till studien, fortsatte hon.

Målet är att få arbetsterapeuter inom psykiatrin att bli mer medvetna om dessa patienters ”dubbla behov”. Ofta handlar det om väldigt enkla saker, om än så irriterande och diskriminerande för patienten, menade Mary Morley och nämnde några fall från studien:

  • En patient önskade att arbetsterapeuten skulle titta på honom när hon pratade med honom och tala långsammare, för att han lättare skulle hänga med i konversationen. Det gjorde arbetsterapeuten i en minut, sen pratade hon lika fort igen…
  • En annan kunde inte läsa menyn på sjukhemmets restaurang eftersom det stod ett stort bord i vägen och hon inte kunde komma nära nog för att se vad som stod…
  • En tredje patient besökte då och då en grupp där man diskuterade aktuella frågor på sjukhemmet, men han hörde sällan vad någon annan sa i gruppen…

– De fysiska funktionsnedsättningarna glöms helt enkelt lätt bort då mest
fokus läggs på patientens psykiska ohälsa, sa Mary Morley och fortsatte.

– Det här är en sårbar grupp som vi vill förbättra förutsättningarna för och en utmaning för arbetsterapeuter inom psykiatrin.

I projektet inledde man ett samarbete mellan arbetsterapeuter inom psykiatrin och arbetsterapeuter inom hälso- och sjukvården, som arbetar med olika former av stöd och service till patienter med fysiska funktionsnedsättningar. 

Bland gruppen arbetsterapeuter inom psykiatrin utsåg man samtidigt en ”förkämpe” för patienter med både psykisk och fysisk funktionsnedsättning, som förde deras talan och såg efter deras behov. Det visade sig vara ett lyckat drag, inte bara för patienterna utan även för övrig vårdpersonal på sjukhuset som fick en bättre helhetsbild av patienterna.

– Att engagera sig i den fysiska miljön och tillgängligheten för patienterna leder bevisligen till en win-win-situation. Det lyfter även vår arbetsprofil. Det gäller bara för oss arbetsterapeuter inom psykiatrin att ta oss ur bekvämlighetszonen, summerade hon.

Ett annat seminarium belyste äldres aktivitet, delaktighet och mobilitet. Sofi Fristedt, doktorand i arbetsterapi vid Högskolan i Jönköping, har under en längre tid följt ett antal äldre personer när det gäller mobilitet, det vill säga deras möjligheter att transportera sig med olika färdmedel. Hon har även studerat om det finns några skillnader mellan könen när det gäller val av färdmedel.

Hon fann bland annat att kvinnorna generellt var mer försiktiga och upplevde att de hade sämre hälsa än männen. Av den anledningen avstod de oftare från att köra bil. Främst var de rädda för att skada andra trafikanter, sa de. Med männen var det tvärtom. De uppskattade sin hälsa som tämligen god och tvekade inte att använda bilen som transportmedel, även om de kommit upp i åren och kände ingen rädsla för att eventuellt kunna skada någon annan trafikant.

Stressade busschaufförer, som inte stannar tillräckligt länge vid busshållplatserna, nämndes som ett annat hinder för val av transportmedel för några av deltagarna. Av den anledningen avstod några hellre från att åka till sin aktivitet än att ta bussen som färdmedel.

– Min förhoppning är att kunskap från studien ska kunna användas till åtgärder som främjar äldres mobilitet och delaktighet i samhället, både inom arbetsterapeutetisk praxis och på samhällsnivå, avrundade Sofi Fristedt.

Fotnot: NAV, Arbeids- og velferdsforvaltninga, är en norsk ”samlingsmyndighet”, där flera av våra svenska motsvarigheter till myndigheter, som Försäkringskassan, kommun och socialtjänst, är samlade under ett och samma tak. NAV ansvarar för alltifrån pensioner, utbetalning av föräldrapenning, arbetspraktik för arbetssökande , medgivande för adoption, hälsofrågor, hjälpmedel med mera.

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Chefsredaktör

E-post:
Uppdaterad: 2012-09-07

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.