Hoppa till innehåll

TA | Pensionär = understödstagare, föredetting?

Lars Andersson, professor i socialgerontologi vid Linköpings universitet, har själv inte varit utsatt för ålderism, det begrepp han på 90-talet myntade på svenska utifrån engelskans ”ageism”. Det kanske är bra, det ger honom en neutral plattform i diskussioner om de här frågorna.

Text: Anki Wenster

Ålderism är ett paraplybegrepp som innefattar både fördomar och stereotypa föreställningar utifrån en persons ålder, som används för att förenkla och generalisera tillvaron, och kan leda till diskriminering. Så definierar Lars Andersson ålderism.

Det kan exempelvis yttra sig i att man sätter åldersgränser i arbetslivet och inom hälso- och sjukvård. Att ha ett allomfattande begrepp gör det lättare att definiera, systematisera och att tydliggöra mönster, menar han. Frågorna har länge intresserat honom och på senare år även ingått i hans forskning. 

− För några decennier sedan betrakt-ades äldre som väldigt skröpliga och det fanns en paternalistisk inställning till åldrande. Sedan kom en annan bild av äldre som samhällsnyttiga, som bara blir piggare och piggare, även det en generaliserad bild. Det är olika bilder som slåss mot varandra. I dagsläget fokuserar man till stor del på den friska äldre och glömmer bort att vi även blir sjukare och sjukare, säger han.

Ålderism ses oftast i arbetslivet och inom hälso- och sjukvård och i media, menar Lars Andersson. Diskriminering i arbetslivet kan handla om att anses vara för gammal för ett jobb man söker eller att tvinga folk att gå i pension vid en viss ålder. Under 2010 fick DO ta emot 214 ärenden som handlade om åldersdiskriminering, som till största delen rörde sig om diskriminering på grund
av hög ålder.

− Åldersdiskriminering i arbetslivet får stora personliga konsekvenser genom att folk som är väldigt duktiga på att arbeta inte får fortsätta med detta. Man tar heller inte tillvara deras kompetens och kunskap. Det är svårt att peka på hälsomässiga effekter av att tvingas gå i pension, men självkänslan kan få sig en knäck och det kan leda till en påtvingad passivitet som får följdverkningar. 

Inom sjukvården är det vanligt med åldersdiskriminering och han nämner som exempel den övre åldersgränsen för screening av bröstcancer.

− Det saknas en bra motivering till varför det är så. Är man mindre värd för att man är kvinna och 71 år och varför är skillnaderna så stora i Europa när det gäller mammografi. Åldersgränsen för att lämna blod är ett annat exempel. Man får intrycket att många ålders-gränser har kommit till av slentrian, säger han. Konsekvensen av ålders-diskriminering i vården är att äldre inte får den vård de behöver. Och inte heller den rehabilitering de behöver.

Lars Andersson menar att frågorna diskuteras på ett annat sätt i dag, syns mer i media och i forskningen. Medvetenhet om ålderismens yttringar har ökat. Även synsättet har förändrats och han jämför med hur det var för några decennier sedan, när man snarast konstaterade att det fanns negativa attityder och inte talade i termer av vad man kunde göra åt det och hur man kunde påverka.

I dagarna meddelade regeringen att åldersdiskrimineringslagen från 2009, som i dagsläget omfattar arbetslivet, utökas till att bland annat omfatta hälso- och sjukvård, varor, tjänster, bostäder, socialtjänst och socialförsäkring och föreslås börja gälla den 1 januari 2013.

Lars Andersson välkomnar detta, men hur man generellt förebygger åldersdiskriminering i samhället finns det inga enkla svar på, menar han, men lagar och strukturer i samhället har stor betydelse för att ålderismen tar plats. Något han tror är viktigt är att man organisatoriskt samlar sig, exempelvis pensionärsorganisationer, och lyfter fram problemet så att effekten blir starkare.

− Det behövs även ”aktivister” som för de äldres talan. Det mest effektiva är att påverka kommuner och landsting och arbetsmarknadens parter, arbetsgivare och fack, och även bokförlag, säger han.

En snabbkoll i Norstedts ordbok om vilka synonymer som finns till pensionär, visar ord som understödstagare eller föredetting. Det är mer vanligt än ovanligt, menar Lars Andersson, och påpekar att det kan vara svårt att hitta positiva synonymer över huvud taget. Det kan även vara så att man inte skiljer på person och sak och likställer ”äldre” med förklaringar som mossig eller rutten. Äldre syns även sparsamt i media och om de gör det framställs de ofta som en homogen grupp som ligger samhället till last.     

− Det är vanligt att man generaliserar åt det ena eller andra hållet, äldre framställs ofta som stereotyper. Man kan läsa insändare i tidningar att äldre reagerat på att man drar alla över en kam, säger han.

När Europaåret under 2012 sätter fokus på ett aktivt åldrande innebär det bland annat att uppmärksamma äldres bidrag till samhället, som stöd för sina närstående och som frivilligarbetare. Lars Andersson menar att aktivitetsbegreppet är väsentligt när det gäller det aktiva åldrandet. 

− Att känna sig behövd och bevara sina intressen är centralt för ett aktivt åldrande. Jag ägnar mig åt trädgårds-arbete i kolonistugan i Stockholm
och amatörarkeologiska utgrävningar och planerar att fortsätta arbeta
några år till.

Han fyller 65 i år.

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Chefsredaktör

E-post:
Uppdaterad: 2012-06-15

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.