Hoppa till innehåll

TA | ”Jag kan ibland se andra behov”

TA möter Birgit Heuchemer i "Mitt i vardagen".

Text och foto: Catharina B Tunestad

Till metadonsektionen på Beroendecentrum i Stockholm kommer främst manliga heroinmissbrukare i åldern 35–45 år som vill bli kvitt sitt beroende. Behandlingen är frivillig och livslång. Flera avtjänar straff på anstalt eller inom frivården.

Majoriteten är födda i Sverige. Det som förenar dem är ofta en trasslig bakgrund, många har svåra trauman i bagaget, en antisocial personlighetsstörning och en neuropsykiatrisk diagnos. Det finns även patienter med ”Svenssonbakgrund” och från samhällets övre skikt, men de är få.

Här jobbar arbetsterapeuten Birgit Heuchemer, den enda på sektionen.

Varför började du arbeta här?

– Jag kände tidigt att jag ville jobba med människor med sociala problem. Mitt första jobb efter examen var som behandlingsassistent för hemlösa på Stadsmissionen. Därefter var jag projektanställd på den rättpsykiatriska utredningsenheten på Huddinge sjukhus.

Behövs det arbetsterapeuter inom beroendevården?

– Om! I början hände det att jag fick förklara för personalen vad en arbetsterapeut gör. Nu undrar de inte längre, tvärtom har jag förstått att det delvis är tack vare mig som man förändrat rutinerna i systemet.

Vilket system?

– Många av våra patienter har kognitiva funktionsnedsättningar, exempelvis på grund av ADHD, och har aldrig haft någon struktur i tillvaron. Att de därför inte dyker upp på avtalade tider ibland, tycker jag inte är så konstigt. Men övrig personal var mer benägna att koppla frånvaron till brist på motivation i
början. Nu har vi infört ett system där vi påminner patienten om besöken.

Vilka andra arbetar här?

– Sjuksköterskor, psykiatriker, socionomer och kriminalvårdsinspektörer,
för att nämna några. Vi jobbar i team.

Vad är roligast med arbetet?

– Att arbeta så konkret med patienterna, möta dem i deras vardag, i nuet och försöka hjälpa dem att vinna tillbaka delar av sitt liv.

Beskriv ditt arbete!

– Jag gör aktivitets- (ADL) och arbetsförmågebedömningar, samt utreder behov av boendestöd. För dem som avtjänar straff åker jag ut till anstalten, övriga träffar jag här. Jag förskriver även olika typer av hjälpmedel och leder en gruppverksamhet där patienterna får öva vardagsfärdigheter. Ofta vill patienterna ha hjälp med väldigt basala saker, som hur man går ut med soporna och hur man lär sig att äta regelbundna måltider.

Ser du patienterna på ett lite annat sätt?

– Inte specifikt, men vi har fått en ny typ av patient, utlandsfödda med posttraumatisk stress. Där har jag märkt att jag ibland kan se andra behov. Exempelvis hade vi en patient med grava sömnproblem. Jag listade ut att han inte kunnat ligga ned och sova på flera år. Det hade inget upptäckt tidigare. Han hade blivit levande begravd under tortyr. För att stå ut med kriget i sitt hemland började han injicera heroin. Den övriga personalen avfärdade honom som en person som mest ville komma åt sömnmedel för att kunna fortsätta sitt missbruk.

Namn: Birgit Heuchemer.
Arbetar som: Arbetsterapeut på Metadonsektionen, Beroendecentrum i Stockholm.
Ålder: 38 år.
Bor: Stockholm.
Familj: Sambo, 4-årig son och en till på väg.
Läser just nu: Ögonblick som förändrar livet av Annika Östberg.
Fritid: Vara ute i naturen, lyssna på musik, spela piano.
Arbetsterapeuters styrka: Att vi arbetar så konkret med människors vardag och aktiviteter.

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Chefsredaktör

E-post:
Uppdaterad: 2012-06-15

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.