Hoppa till innehåll

TA | En lyckad rehabilitering – trots stelbent regelverk

Helena Josefson är tillbaka bakom receptionsdisken på Tekniska Skolan i Hässleholm efter en komplicerad handledsfraktur. Med uthållighet, vilja och ett stort stöd genom hela rehabiliteringsprocessen av arbetsterapeut, läkare och arbetsgivare har det fungerat – men ändå varit en kamp.

Text och foto: Anki Wenster

Vinterns sista isfläck utanför hemmet i Vittsjö orsakade Helena Josefsons högersidiga radiusfraktur i mars 2010. Frakturen reponerades och gipsades, men efter några dagar fick hon besked om att frakturen krävde operation. Den gjordes med platta och gipsskena. När gipset togs av efter 14 dagar och rehabiliteringen påbörjades på lasarettet i Kristianstad hade hon nedsatt känsel och svårt att använda handen. En månad efter första operationen följde ytterligare en, för karpaltunnelsyndrom.

− Vid första mötet med handläggaren på Försäkringskassan i maj var jag inställd på att snart börja arbeta igen, då hade jag varit sjukskriven två månader vilket känts som en evighet. Att tvingas vara sjukskriven hela sommaren var jättejobbigt och det var först då jag insåg att det skulle ta tid, säger hon eftertänksamt.

De långa resorna mellan hemmet i Vittsjö och lasarettet i Kristianstad gjorde att rehabiliteringen fortsatte i Hässleholm. På vårdcentralen Solbrinken träffade hon strax före sommaren 2010 arbetsterapeuten Annika Strömdahl, som varit ett stort stöd de senaste två åren.

− Första gångerna jag träffade Helena ”bar” hon sin hand med sig, säger Annika. När jag tänker efter vad vi gjort de här två åren så är det precis allt: skenor, fingerbandage, tränings-program, bedömningar i aktivitet, AMPS och många möten och kontakter med Försäkringskassan.

Engagemang och uppfinningsrikedom har präglat deras möten och i början
träffades de två gånger i veckan och under hösten glesades besöken ut. Annika skämtar med Helena om att hon praktiskt taget kvalar in som arbetsterapeut, när Helena ur en papperskasse fylld till brädden plockar upp en skiftande skara med handortoser, skenor, små fingerbandage och träningsredskap.

– Den här var jättebra att ha på när jag åkte buss, den använder jag fortfarande ibland, säger hon och visar upp en svart slynga för töjning av handleden.

I augusti 2010 började Helena arbeta som skolassistent inom administrationen igen, en timme per dag. Arbetsplatsen anpassades och ett delbart och lutbart tangentbord ordnades för att kompensera hennes inskränkta rörlighet i handleden. Arbetstiden utökades med två timmar per dag och i december
jobbade hon 50 procent.  

− När jag var uppe i 75 procent ville Försäkringskassan att jag skulle gå upp till heltid inom två veckor och det fungerade inte, säger Helena med eftertryck – i stället fick jag rehabiliteringsersättning på onsdagar.  

− Det har varit fullt logiskt utifrån dina besvär, fyller Annika i. Genom en arbetsfri dag mitt i veckan för träning och återhämtning har vi optimerat förutsättningarna för Helena att kunna arbeta maximalt. I samband med att hon gått upp i tid har vi träffats mer intensivt strax innan och ett par veckor efter för att utvärdera hur det fungerat och objektivt mäta rörlighet, styrka och smärta. Och för att kunna påpeka för handläggaren vilka försämringar i funktion som skett i samband med att Helena gått upp snabbt i arbetstid.

− Jag hade önskat att möjligheten funnits att ha en mer flytande övergång när man ökar sin arbetstid, men tyvärr saknas den flexibiliteten i sjukskrivningsreglerna, konstaterar Annika.  

På vårdcentralen är Annika Strömdahl rehabkoordinator* och har haft täta diskussioner med Helenas sjukskrivande läkare som varit lyhörd för synpunkter. Vid kontakterna med Försäkringskassan har även Helenas nya chef sedan ett
år tillbaka engagerat sig och varit ett stort stöd.

− Jag har ett jättebra jobb för den här typen av skada och en arbetsgivare som har vänt ut och in på sig för att jag ska kunna jobba på det sätt som passar mig bäst, det kan inte bli bättre, säger Helena.

Därför var det ett stort bakslag i november 2011 när handläggaren på Försäkringskassan meddelade att dagarna för rehabiliteringsersättning var slut, vilket medförde att Helena tvingades börja arbeta måndag till fredag, något som inte alls fungerade.

− Jag är väldigt seg, men fem dagar i veckan var för mycket och jag fick ont i hela kroppen.

I december 2011 fick de till ett möte med Försäkringskassan och Annika
föreslog att Helena i stället skulle få förebyggande sjukpenning en dag i veckan. Försäkringskassan backade från sina krav och Helena kunde fortsätta arbeta med samma upplägg som tidigare. Om det inte löst sig vet Helena med visshet vad följden blivit – en heltidssjukskrivning för psykisk belastning. Annika beskriver Helena fylld av energi, som en liten terrier, som på egen hand gjort en stor del av jobbet. För tillfället har de ”semester” från Försäkringskassan, nästa möte är i oktober.

− För min del har det handlat om att stötta, gå bredvid och bekräfta hennes upplevelse. Den svåraste biten har varit att övertyga Försäkringskassans stelbenta regelverk. Men genom Helenas och mina många möten och diskussioner har jag haft en mycket tydlig bild av hennes funktion i arbete och fritid som stöd i diskussionerna med Försäkringskassan. Jag har lärt mig enormt mycket genom att följa Helena och de handläggare jag möter framöver i rehabiliteringsärenden kommer inte undan, säger Annika Strömdahl med ett skratt.

I dag har Helena återkommande senskideinflammationer och saknar full rörlighet, vilket gör att dokumentationen tar längre tid. Även att sortera papper är besvärligt och att lyfta och bära, men hon har förstående kollegor som hjälper till med tyngre kontorsuppgifter. Hemma har hon svårt att öppna burkar, skala potatis och stycka makens egenskjutna vilt.

– Att stycka ett vildsvin på 95 kg tar nu för tiden tre dagar i stället för en. Det har varit svårt och tagit tid att inse att jag inte kommer att få full funktion i handen, men jag hoppas fortfarande att jag ska kunna härda ut mer och så småningom arbeta heltid, säger hon.

* Rehabkoordinator, rehabsamordnare, sjukskrivningskoordinator, titlarna kan variera.

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Chefsredaktör

E-post:
Uppdaterad: 2012-06-18

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.