Hoppa till innehåll

TA | En bok i veckan – skönlitteraturens roll i rehabiliteringen

Att läsa skönlitteratur är en meningsfull vardagsaktivitet som kan bidra till rehabilitering. Det visar ett unikt forskningsprojekt där man undersöker kvinnors skönlitterära läsning under deras tid som sjukskrivna.

Text och foto: Elisabeth Klingberg

En bra bok kan vara rena terapin. Det visste redan de gamla grekerna och i modern tid har biblioterapin blivit en metod för att förbättra människors psykiska hälsa.

– Internationell forskning har visat att läsningen har effekt, framför allt när det gäller psykisk ohälsa. I svenska sammanhang är biblioterapi ett outforskat område, säger Lena Mårtensson, fil. dr och leg. arbetsterapeut.

Tillsammans med litteraturvetaren Cecilia Pettersson har hon intervjuat kvinnor som läst minst en skönlitterär bok i veckan under sin sjukskrivning. Själva studien är gemensam, men forskarna gör var sin analys utifrån sina specifika kunskapsområden.

– Det jag som arbetsterapeut främst är intresserad av är vilken betydelse
läsningen har för delaktigheten i vardagslivet och hur läsningen påverkar deltagarnas syn på sig själva, säger Lena Mårtensson.

De kvinnor som intervjuats är mellan 25 och 65 år med olika yrken. Samtliga har under det senaste året varit sjukskrivna minst tre månader och är nu åter i arbete. De preliminära resultaten av studien visar att läsningen upplevdes som en meningsfull aktivitet, som hjälpte kvinnorna att återfå hälsa och aktivitetsförmåga.

Läsandets mening kan i huvudsak delas upp i tre grupper: att läsa för att känna igen sig, för att fly verkligheten eller för att distansera sig från sig själv och sitt eget liv.

– Det är väldigt tydligt att läsandet kan vara identifikatoriskt. Men det handlar om att ta del av fiktiva världar, kvinnorna valde ofta bort sådant som de upplevde låg för nära sina egna upplevelser, säger Lena Mårtensson.

Gemensamt för samtliga intervjuade var att sjukskrivningen påverkade deras läsvanor. Från att ha identifierat sig som en läsande person fick man i samband med ohälsan ett läsavbrott – det gick bara inte att läsa.

– Läsningen ställer krav på koncentration och förmåga att fokusera. När man har det som värst finns inte kraft att läsa. Några av kvinnorna beskriver frustrationen över detta och samtliga har försökt hitta tillbaka. Film och annan kultur har inte kunnat fungera som ersättning – läsupplevelsen är speciell, säger Lena Mårtensson.

För att återerövra läsandet har kvinnorna tagit till lite olika strategier. Några väljer mer lättläst litteratur: chic lit i stället för stora epos, lättsamt framför existentiellt. Andra betraktar läsningen som så värdefull att man tvingar sig att läsa för att hitta tillbaka. När läsningen fungerar igen blir den en del av rehabiliteringsprocessen.

– De mår bättre av att läsa och använder uttryck som kick, glöd, glimta till. Det tolkar jag som att det finns en hoppfullhet i läsningen, säger Lena Mårtensson.

Förutom att den skönlitterära läsningen var viktig för att kvinnorna skulle hitta tillbaka till sig själva, var det en aktivitet som gav delaktighet i en vardag som inte längre ser ut som den brukar. Och genom att dela sina läsupplevelser med andra får aktiviteten ytterligare värde.

– Genom att vara läsare skaffar de sig ett kulturellt kapital, som de kan använda i ett större sammanhang. Läsningen ger också ett språk, man hittar identifikatoriska ord. Då blir orden viktiga i sig – de strukturella delarna får betydelse – inte bara vilken funktion själva läsandet har.

Nu planerar de två forskarna att gå vidare med en jämförande studie där sjukskrivna delas in i tre olika grupper. I den första får deltagarna hjälp med att välja böcker och tillgång till ett diskussionsforum. Nästa grupp får biblioterapi i form av en studiecirkel ledd av en biblioterapeut. Den tredje är jämförelsegrupp utan intervention.

– Syftet är att som arbetsterapeut förstå läsningen som en meningsfull vardagsaktivitet. Med fördjupad kunskap kan man också hitta genvägar tillbaka till läsningen, säger Lena Mårtensson.

Läsningen har fyllt flera behov

Erica, 35, läste romaner för att få tiden att gå under sjukskrivningen. Det var ett enkelt sätt att få avkoppling, en stunds verklighetsflykt. Men skönlitteraturen hjälpte henne också att släppa fram sina känslor och våga se sjukdomen i
vitögat.

För Erica är böcker en naturlig del av livet, hon har alltid en eller flera på gång. Så har det varit ända sedan tonårstiden, med undantag för några år i början av 20-årsåldern.

– Övergången från ungdomsböcker till vuxenlitteratur var svår. Jag tyckte allt bara handlade om misär, säger hon.

När hon fick sin cancerdiagnos förra året var hon i sluttampen av sina biologistudier och mitt uppe i examensarbetet.

Beskedet vände upp och ner på hela tillvaron och även hennes läsvanor förändrades drastiskt.

– Jag läste ingenting i början. Jag befann mig i ett kristillstånd och kunde inte förmå mig att öppna en bok.

Under den fortsatta sjukskrivningen förändrades hennes läsande successivt. Det som hon vanligtvis läste med intresse och engagemang, gärna med pennan i handen, orkade hon inte längre med. Studielitteraturen gick bort helt. Även
böckerna om miljöfrågor och nyandlighet lades på hyllan, liksom självhjälpslitteraturen.

I stället plockade Erica fram romaner hon redan hade läst.

– Böcker som jag visste att jag gillade, en hel del Bodil Malmsten och Mare Kandres lite snällare böcker, som Quinnan och dr Dreuf. Att läsa om böckerna gav en sorts trygghet och en känsla av kontroll. Det kom inga överraskningar, jag visste precis vad som skulle hända.

Hon började medvetet använda läsningen som avkoppling. Det handlade främst om att byta fokus från allt som förknippades med sjukhus; hon ville inte att frågorna om liv och död skulle bli för närgångna.

– Det är skönt att läsa om andras liv. Man kan leva ett liv genom en bok, uppleva något även om man bara ligger på soffan.

Samtidigt som romanerna var en verklighetsflykt fungerade de också som en handfast hjälp att ge vardagslivet en struktur.

– Läsningen var nästan det enda som fanns kvar av mitt vanliga liv. Under en cancerbehandling kretsar allt runt sjukhustiderna som ska passas, resten består av vila. Allt annat går i stå, man träffar inga vänner, säger Erica.

Hon beskriver skönlitteraturen som ett kravlöst och lustfyllt tidsfördriv, även när det var som jobbigast. Men under den senare delen av sjukskrivningen blev läsningen också ett sätt att bearbeta smärtan.

– Jag hade en ganska lång period av förnekelse, jag kunde inte sörja. Det var först när jag läste om en kvinna som hade mist sin son i cancer som det släppte. Då kom tårarna, säger Erica.

Efter den händelsen tvingade hon sig själv att läsa personliga skildringar av människor som drabbats av cancer. Möta det som var jobbigt, ansikte mot ansikte.

I dag, ett år efter cancerbeskedet, arbetstränar Erica och friskförklaringen är bara ett par månader bort. Böckerna som lagts på hyllan är delvis tillbaka i hennes liv – men hon har också fått en ny inriktning i sitt skönlitterära läsande.

– Förut undvek jag de tyngre böckerna. Nu är jag inte längre lika rädd för det svåra. Jag funderar på att ta mig an Mare Kandres mer krävande böcker. Och Birgitta Trotzigs roman Sjukdomen – den skulle jag aldrig läst innan.

Fakta: Biblioterapi

Fenomenet biblioterapi växte fram efter första världskriget, när man upptäckte att läsning av skönlitteratur hjälpte traumatiserade soldater. Behandlingsformen utvecklades sedan i USA, där den fått stor uppmärksamhet.

I början låg fokus på skönlitteratur och när självhjälpsböckerna kom på 1990-talet fick biblioterapin ny fart. I Sverige blev det vanligt med läsecirklar som leddes av en bibliotekarie eller socionom. Skönlitteratur som biblioterapi har levt kvar främst i form av sagor för barn.

Biblioterapi har också dykt upp i SVT:s litteraturprogram Babel i vår, där deltagarna ger skönlitterära boktips för olika problem.

Ansvarig för sida:

Catharina B Tunestad 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Chefsredaktör

E-post:
Uppdaterad: 2012-06-18

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.