Hoppa till innehåll

TA | ”Öppen för oväntade saker”

Mingel och nätverk krävs för att sprida information om att man finns och vad man kan erbjuda. En hemsida likaså. Gunilla Wahlström Wärngård är med sitt företag Klara vardagen öppen för oväntade saker och ser till att ha struktur på hemarbetet.

Bildtext: – Jag var den sista i familjen, som någon trodde skulle starta eget, men jag hann precis före sonen, säger Gunilla Wahlström Wärngård, Klara Vardagen i Stockholm, som förutom man och son även har en dotter och ett barnbarn.

Text och foto: Jane Bergstedt

Gunilla Wahlström Wärngård är 58 år och har arbetat inom psykiatrin i landstinget i Stockholm i 30 år, en inriktning hon aldrig ångrat. Det är också sådana frågor hon arbetar med som egenföretagare, både med utredningar, egna patienter, med kurser, föreläsningar och med handledning.

En anställning ger struktur åt arbetsdagen. När man arbetar hemma gäller det att ha disciplin och planera, så Gunilla går upp samma tid varje morgon och använder alarm i mobilen när hon ska ta paus, äta lunch och gå ut och promenera.

– Annars blir det lätt att jag slänger i en tvätt eller börjar plantera om blommor, säger hon.

I dag ägnar hon ungefär hälften av tiden åt arbete i hemmet och resten av tiden är inbokad med patienter och annat. Bokföring och årsbokslut tar hon hjälp med, men faktureringen gör hon själv.

– Det händer att jag glömmer att kontrollera att jag får betalt, men annars fungerar det utmärkt. Jag har en enskild firma, inget aktiebolag, tar inga stora risker.

– Jag har tre ben eller flera att stå på i företaget och är hela tiden öppen för nya idéer. Jag kan aldrig veta i förväg om de personer jag träffar faktiskt kan medverka till att jag får ett uppdrag. Andra tänker annorlunda när de ser och hör vad jag kan, det kan bli en föreläsning om motivation i ett helt nytt sammanhang eller leda till att jag får en ny patient.

Öppenheten för oväntade saker är en förutsättning för att få Klara vardagen, som Gunillas firma heter, att gå runt. Det gäller att vara ute och mingla och delta i olika nätverk. FSA är ett av dem, där hon sitter i Psykiatriutskottet. Hon ser till att ”skvätta” ut visitkort i alla möjliga och omöjliga sammanhang och är beredd att sticka ut hakan och säga att hon är bra på vissa saker.

Hon har ett Nelson Mandela-citat uppsatt som i kortversion lyder ungefär så här: ”När vi låter vårt eget ljus skina, ger vi omedelbart andra tillåtelse att göra detsamma.”

Gunilla startade sitt företag år 2000, faktiskt på uppmaning av Skatteverket. Hon hade försökt dra av kostnader för en KBT-utbildning, som krävde att hon gick i egen terapi, men eftersom hon var anställd och hade lön, men inget företag, gick inte det. Så hon följde deras råd och började så smått med egna uppdrag vid sidan av anställningen. De blev fler och fler och hon jobbade alldeles för mycket. Ändå tog det sju år innan hon kastade loss helt och hållet.

– Jag tänkte ta en paus och läsa vidare, men fick inte tjänstledigt för studier. Andra gången jag frågade visste jag att de måste säga ja, men då valde jag ändå att säga upp mig. Min man tyckte att jag arbetade för mycket och stödde tanken, tyckte det var spännande. Organisationen inom landstinget bidrog också. Jag har del i ett sommarhus, som jag hade kunnat sälja om det hade behövts ekonomiskt.

Hon har hela tiden vidareutbildat sig, förutom KBT-terapeut är hon också mindfulnessinstruktör (MBSR). Handledning har hon läst i Umeå och rehabilitering vid stressrelaterad ohälsa i Göteborg. Där fick hon också frågan om hon kunde bli kvar som lärare och är nu kursansvarig för Att främja meningsfull aktivitet för personer med psykisk ohälsa, 10,5 poäng i arbetsterapeututbildningen.

– Det betyder att jag är där nere tre veckor och sedan blir det ytterligare en hel del resor fram och tillbaka. Jag deltar även som projektassistent med datainsamling till ett forskningsprojekt i Lund. Och jag har översatt Remotivation Process Manual, manualen till en behandlingsmetod för att öka motivation till delaktighet och aktivitet.

Arbetet direkt med patienter är roligast, en del besöker hon i deras hem, en del på deras arbetsplats och ibland träffar hon dem i en lokal, som hon kan hyra per timme hos före detta kollegor.

– Men arbetet med handledning och utbildning är också roligt, även det handlar om att stärka andra. Jag läser mycket facklitteratur, både för att jag tycker det är ett måste och för att det är roligt. Jag läser ofta mer än jag behöver, drabbas ibland – som så många andra som behöver stå för allting själva – av det så kallade ”bluffsyndromet”. Du vet, att man får för sig att man ska bli avslöjad. Det är förstås samtidigt en väldigt god drivkraft, som för med sig att det jag gör blir väl underbyggt.

Ansvarig för sida:

Jane Bergstedt 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Vikarierande redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2012-05-04

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.