Hoppa till innehåll

TA | Luleå går före med arbetsterapeut inom elevhälsan

I Luleå gymnasieby finns arbetsterapeuten Annelie Dahlberg som en av resurserna inom elevhälsan. Först på försök, men sedan 2009 är tjänsten permanentad. Och behoven är stora.

Text: Jane Bergstedt

När barn- och äldreminister Maria Larsson besökte Luleå gymnasieby i höstas träffade hon arbetsterapeuten Annelie Dahlberg. Ministern blev imponerad av de resultat hon åstadkommit. Annelie Dahlberg har en tjänst som arbetsterapeut inom elevhälsan, på försök sedan 2007 och permanent sedan 2009.

– Det är både utmanande och jätte-roligt, jag känner verkligen att jag gör en insats och har kunnat hjälpa många unga människor att klara sina studier, en del från att inte ha tagit sig till skolan till att gå ut med toppbetyg. Jag jobbar tillsammans med andra här i gymnasiebyn, inte minst skolpsykologen. Vi jobbar för alla så kallade kvarter i gymnasiebyn, som övergripande resurser, säger Annelie Dahlberg, som var klar arbetsterapeut 2001.

I Luleå gymnasieby ligger alla gymnasieprogram geografiskt samlade med totalt runt 3 000 elever på alla slags program. Inom Elevhälsan finns yrkesgrupperna kurator/socionom, psykolog, skolsköterska, arbetsterapeut och specialpedagog.

– Skolan har ett större ansvar i dag, elevernas rätt till stöd har stärkts i den nya skollagen som kom förra året. Jag är som rektor skyldig att se till att vi gör utredningar och tar fram åtgärdsprogram, och vi har kommit en bit på vägen i det här jobbet, vi har lite försprång, säger Kristina Eklund, rektor för Kvarteret Hackspetten, en av gymnasieskolorna, och för de övergripande resurserna i elevhälsan.Annelie Dahlberg berättar att hon började i skolans värld som elevassistent 2004. En elev växte snart till en hel grupp och efter viss kamp fick hon och rektor till stånd en försöksverksamhet.

– Som arbetsterapeut ser jag till elevens hela livssituation, helhetsperspektivet saknades tidigare. Jag har ett gott samarbete med specialpedagogerna, vi jobbar mot samma mål och våra roller är tydliga, vi har aldrig krockat. Som pionjär har jag prövat mig fram och sett vad som fungerar. Jag har även kompletterat med en KBT-utbildning, steg 1. Lösningarna måste anpassas till varje individ.

Stödet hon ger kan handla om allt från att få en elev att komma till skolan överhuvudtaget, att våga ta bussen, ofta handlar det om sociala problem. Hon möter elever med neuropsykiatriska diagnoser, framför allt ungdomar med autism, som har svårigheter att läsa av omgivningen, att veta hur man ska bete sig, att se folk i ögonen. För andra kan det handla om att passa tider, hitta till klassrummet och ha med sig rätt böcker.

– Det finns många solskenshistorier. En flicka som inte ansågs kunna klara skolan och skulle hänvisas till boende med personal gick ut med VG och MVG i betyg och fick ta emot stipendium i aulan. Det är så viktigt att vi fångar upp eleverna nu om de inte har fått hjälp tidigare, säger Annelie.

Fysiska funktionshinder har skolan beredskap för, men de här grupperna, med olika neuropsykiatriska diagnoser har skolan haft problem att möta.

– Behoven kan ha upptäckts tidigare, men inte alltid, och kraven ökar på gymnasiet. Studierna är mycket friare, eleven ska själv planera och ha ordning och struktur, alla är inte mogna för det. Och det gäller även andra elever. Dessutom gick många elever med diagnos i särskola tidigare, nu ska de enligt lagen inkluderas i den ordinarie undervisningen och behöver självklart stöd för att klara det.

Rektor Kristina Eklund kommenterar:

– Jag tror inte att det är fler unga människor som har problem i dag, men att vi blivit bättre på att uppmärksamma och diagnosticera dem. De flesta föräldrar är också bättre upplysta i dag och ser till att barnen utreds. Men fortfar-ande finns förstås en grupp som inte har så stort stöd hemifrån och då är det skolans uppgift att kompensera dem.

Förutom stöd till elever med olika autismspektrum och andra neuropsykiatriska diagnoser och kognitiva funktionsnedsättningar ska Annelie numera även göra arbetsförmågebedömningar, för att förbereda eleverna för att gå
ut på praktik. Det är ett nytt inslag bland uppdragen.

– Nog finns det jobb att göra i skolan för en arbetsterapeut. Det räcker och blir över. Det är lite tungt ibland att vara ensam – är jag borta hopar sig uppdragen och det vore bra att ha någon kollega att bolla med ibland, säger Annelie Dahlberg.

Ansvarig för sida:

Jane Bergstedt 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Vikarierande redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2012-05-04

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.