Hoppa till innehåll

TA | Vikten av att ge tillbaka

Josefin Ericsson går termin 6 på arbetsterapeututbildningen på Karolinska Institutet. Under förra terminen tillbringade hon fyra månader i staden Kampala i Uganda.

Bildtext: Josefin Ericsson var drivande i arbetet att samla in pengar till en ramp så att den här unge mannen, som skadat sin rygg och sitter i rullstol, kunde få komma ut ur sitt hus för första gången på fyra år.

Foto: Privat

Vad hade du för tankar och förväntningar?

– Det var svårt att se det framför sig. Jag trodde att det skulle vara mycket mer vildmark, i stället hamnade jag i en storstad med mycket socialt liv.

Hur ser arbetsterapeututbildningen ut?

– Utbildningen skiljer sig lite från den svenska. I Uganda finns det olika kulturella kurser som inriktar sig på exempelvis Farming and enviroment, som lär ut hur man på bästa sätt driver ett jordbruk och hur man får det att hålla under en lång tid. De kurserna uppskattade jag mest!

Hur är det att vara student i Uganda?

– Informationen som ges under lektionerna kritiseras och diskuteras inte på samma sätt som i Sverige. Det är en kulturell skillnad. Det ges inte samma möjlighet till diskussion eftersom hierarkin i samhället är stark.

Vad finns det för resurser för studenterna på skolorna?

– Väldigt begränsat! Som student har man väldigt lite pengar så man köper inte egen litteratur, i stället lånar man litteraturen på universitetet. Och den litteratur som finns är mest från 70–80-talet, några exemplar är nyare. De har inte heller tillgång till vetenskapliga artiklar, som vi har. Det beror till stor del på att det inte finns datorer och internet.

– De törstar efter mer kunskap men har svårt att få tag på den.

Vilka är dina erfarenheter och lärdomar av tiden i Uganda?

– Jag kunde inte föreställa mig att jag skulle få med mig så mycket tillbaka till Sverige. Livet är så påtagligt i Uganda, det är så levande! I Uganda handlar vardagen om att försörja familjen, oftast genom jordbruk. I Uganda måste man jobba för att överleva.

Och när det gäller arbetet som arbetsterapeut?

– Man måste vara kreativ då arbetsterapeuter har så begränsat med resurser. Interventioner måste vara hållbara och passa in i patientens vardag, annars följs de inte. Ett exempel är en man som jag hjälpte. Mannen var tvungen att smörja in huden flera gånger om dagen då hans hud, på grund av lepra, inte längre producerade fukt. Han hade begränsade resurser och kunde inte köpa vaselin som han behövde. Sjukhuset hade inte heller resurser till att försörja honom med salva, så man var tvungen att hitta en annan lösning. Den blev att mannen fick en avokadokärna som han skulle plantera och driva upp, fruktköttet kunde han sedan smörja direkt på huden.

Vad kan Sverige lära sig av Uganda?

– Jag lärde mig vikten av att ge tillbaka då man får något. Det borde vi bli bättre på i Sverige. I Uganda är ett löfte något man inte bryter och man är noga med att ge tillbaka. Exempel på det är mannen med avokadokärnan. Han fick kärnan för att skapa en hållbar situation för sig och sin familj. Innan trädet vuxit upp och kan bära frukt så får han salva av sjukhuset. Som motprestation ser mannen till att kärnan blir planterad och att han tar god hand om trädet.

– Vi kan också lära oss av människorna i Uganda att vara mer sociala. Att mötas face to face och umgås! På så vis kan vi också bli bättre på att ta hand om varandra!

Ann-Kristine Kristiansen
FSAstud Stockholm
Ordinarie ledamot i FSAstuds centrala styrelse

Ansvarig för sida:

Jane Bergstedt 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Vikarierande redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2012-03-22

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.