Hoppa till innehåll

TA | Stora brister i strokevården

Strokevården fick stark kritik när Socialstyrelsens utvärdering i november förra året visade på stora brister i vårdkedjan, otydlighet mellan huvudmän och otillräcklig rehabilitering för patienterna. Östergötland och Blekinge var sammantaget bäst och sämst i test, men verkligheten är alltid mer komplex än vad statistik kan visa.

Text: Anki Wenster

Nedslagen i två län, Östergötland med 430 000 invånare och Blekinge med 150 000, visar en komplex bild av organisatoriska förutsättningar, varierande resurser, men behov av arbetsterapeutisk rehabilitering på olika nivåer.    

– I landsting med mindre befolkning blir utslaget i statistiken större jämfört med riksgenomsnittet oavsett om det är negativt eller positivt. Men vi uppmanar kommuner och landsting som ligger under genomsnittet att granska varför och se över sina processer, säger Björn Nilsson ansvarig utredare på Socialstyrelsen för landstingsdelen av strokeutvärderingen.

– Det viktigaste fyndet är glappet i vårdkedjan och i många fall ett otydligt ansvar för patientens rehab-ilitering. Patienten får besked om att ”någon kommer att kontakta dig för fortsatt rehabilitering” och sedan hör ingen av sig, påpekar Björn Nilsson, vilket även bekräftas av de samtal han tagit emot från strokepatienter som upplevt sig hamna mellan stolarna.

– Exempelvis kan ett landsting som servar tio kommuner ha olika avtal med alla när det gäller ansvaret för rehabiliteringen, vilket blir besvärligt för både personal och patienter att ha kunskap om.

Östergötland – rätt från början

I Östgötalandstinget läggs 80 procent av dem som insjuknar i stroke in direkt på strokeenhet. Eva Waltersson, arbetsterapeut på universitetssjukhuset i Linköping, ser stora fördelar för patienterna när rehabiliteringsinsatser sätts in snabbt, men önskar att det funnits mer tid att lägga på träning. 

– Jag och mina kollegor upplever att vi inte hinner träna patienterna 45 minuter varje dag som rekommenderas i de nationella riktlinjerna. Vi får i stället prioritera bedömningar och utformning av aktivitetsplaner, som guidar övrig personal att bistå patienterna på samma sätt i ADL-aktiviteter dygnet runt efter rehabiliteringsmålen.

Vidare i vårdkedjan har strokeenheten nära samarbete med Rörelse och Hälsa, som tillhör landstinget och driver dagrehabilitering och hemrehabilitering inom Linköping kommuns gränser. Deras bedömarteam besöker strokeenheten två gånger i veckan för diskussion och bedömning av vilka patienter som är aktuella att slussas vidare till dem.

Eva Waltersson påpekar att den korta vårdkedjan har betydelse för patientens trygghet, men att det finns patienter hon upplever hamnar i kläm.

– Yngre strokepatienter i arbetsför ålder behöver ofta omfattande rehabiliteringsinsatser och inte sällan inneliggande rehabilitering för att så småningom kunna återgå till arbete. I dagsläget finns ingen instans med uppdrag att prioritera rehabilitering av dessa patienter i den omfattning de behöver.        

I Linköpings kommun har förutsättningarna för äldre patienter att få träning försämrats senaste året. 2010 upphörde ett samverkansavtal mellan landstinget och kommunen vilket resulterade i neddragning av bland annat arbetsterapeuttjänster och möjligheten att erbjuda patienter äldre än 65 år rehabiliteringsinsatser, individuellt eller i grupp, i KommunRehabs regi.

Detta beklagar FSAs kretsordförande Anita Utterström, men är samtidigt hoppfull och tror att diskussionerna som pågår i länet om hälso- och sjukvård i kommunal regi kan öppna för något nytt.

– Jag tror mycket på hemrehabiliteringens utveckling vid övergången 2014 och eftersom man bara är i planeringsstadiet finns alla förutsättningar att göra något bra av detta. Jag gick nyligen ut med en förfrågan till kommunernas arbetsterapeuter om strokerehabilitering. Det visade sig, med något enstaka undantag, att det är och har varit en landstingsangelägenhet. Men det är möjligt att man i småkommunerna till viss del går över gränserna och hjälps åt.

Till strokeenheten på Linköpings universitetssjukhus hör även kommunerna Åtvidaberg, Kinda och Ydre, den sistnämnda är med 3 600 invånare en av Sveriges minsta kommuner. I Ydre svarar Annika Arvidsson i telefonen på vårdcentralen där hon är ensam arbetsterapeut och på landstingets uppdrag ansvarig för patienter i eget boende och korttidsboendet. 

– Jag gör alltid hembesök när patienter överrapporteras och de får även fortsatt träning på vårdcentralen, ofta kombi-nerat med självträning hemma. 

Majoriteten av patienterna hon träffar har varit inlagda på närliggande Höglandssjukhuset i Eksjö i Jönköpings län med vilket avtal finns sedan länge, men hon får även patienter från Linköpings universitetssjukhus och då och då
strokepatienter.

– Alla behöver individuella lösningar och det brukar fungera bra. Ibland kan det vara svårt att bedöma under hur lång övergångsperiod man ska erbjuda patienter med resttillstånd stroketräning, innan man slussar över till självträning, eftersom vi är sista länken.

För Annika Arvidssons del ligger det nära till hands att återremittera till rehabkliniken vid Höglandssjukhuset. I kommunen har hon en kollega som har ansvar för det särskilda boendet. 

Blekinge – svårt erbjuda fortsatt rehabilitering

Blekingesjukhusets strokeenheter är evidensbaserade enligt nationella och europeiska riktlinjer med akuta insatser och rehab på samma avdelning. Inom rehabiliteringskliniken är 90 procent av personalen strokecertifierad berättar Ann-Sofie Holgersson i Karlshamn, som är arbetsterapeut på rehabkliniken och processledare för strokeverksamheten. 

– På grund av vårdplatsreduceringar nås inte riksgenomsnittet när det gäller direktinläggning på strokeenhet och det får konsekvenser för patienterna, som riskerar att missa den viktiga tidiga rehabiliteringen och bedömningen. Men vi följer riksgenomsnittet när det gäller andelen patienter som någon gång under vårdtiden får en plats på strokeenhet – som varierar mellan ett par dagar och upp till tio veckor, säger hon. 

– En styrka är klinikens dagrehabiliteringsavdelning på specialistnivå med ett specialkunnigt stroke/hjärnskadeteam där patienter fortsätter rehabiliteringen efter individuella behov. De vi fångar upp där i yrkesverksam ålder coachar vi i samarbete med Försäkringskassan tills de är åter i arbete upp till 25–50 procents friskskrivning. Tillsammans med patienten upprättar vi en rehabiliteringsplan, vi har möjlighet att stötta och tycker det fungerar bra. 

I kommunen och primärvården får man samma information samtidigt vid överrapporteringen av patienter, men Ann-Sofie Holgersson menar att det finns vissa svårigheter för landsting och kommun att erbjuda fortsatt rehabilitering efter sjukhusvården och pekar även på skillnaderna inom Blekinge.  

– Det pågår diskussioner om att det behövs rehabilitering kopplat till vårdcentralerna i hela länet och fruktbara diskussioner pågår även med hemsjukvårdsorganisationen om en smidig rehabkedja för strokepatienter, säger hon.

Malin Olsson arbetsterapeut i Karlshamns kommun har varit delaktig i att ta fram lokala riktlinjer för strokeprocessen. Via överrapporteringssystemet kan hon följa inskrivning på sjukhus, aktuellt status till utskrivningsplanering för de patienter hon är ansvarig för i särskilt boende och LSS. 

– Vi följer strokeprocessen och när patientens status förändras gör vi insatser inom ett visst antal dagar. Innan patienten kommer hem informeras personal på boendet och en gång i månaden har vi vårdmöten, som fungerar mycket bra, med sjuksköterska och enhetschef där vi tillsammans diskuterar patientens förändrade behov. 

Hennes kollega Anette Skåre tillhör landstinget och ett hemsjukvårdsteam med ansvar att följa upp patienter i eget boende.

– Vi erbjuder alltid överrapporterade strokepatienter hembesök och det brukar fungera bra, oftast är det hjälpmedelsutprovning och punktinsatser som prioriteras. 

Men behövs fortsatt träning är det stopp. Anette Skåre kan inte själv ta emot patienter för träning och alternativet att lotsa vidare till en kollega på vårdcentral saknas.

– Tyvärr finns inga arbetsterapeuter inom Hälsovalet i västra Blekinge och de som behöver fortsatt träning av arbetsterapeut kommer inte vidare, men i östra Blekinge finns rehabteam med arbetsterapeut inom Hälsovalet.

FSAs kretsordförande i Blekinge sedan två år heter Jeanette Spogardh. Hon försöker hitta en förklaring till skillnaderna i länet.  

– Min funktion handlar till stor del om att utreda vilka olika förutsättningar som finns inom landstinget när det gäller rehabilitering och tillgång till arbetsterapi. Vi har lyckats behålla de tjänster vi har, men jag har svårt att förstå skillnaderna inom Blekinge som har 150 000 invånare, poängterar hon.

Ansvarig för sida:

Jane Bergstedt 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Vikarierande redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2012-02-10

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.