Hoppa till innehåll

TA | Skapande verksamhet i fokus

”Syslöjden” åkte ut, både i den praktiska verksamheten och i utbildningen. Akademiseringen har gått ut över den skapande verksamheten. Men kanske kan man ana ett förnyat intresse.

Bildtext: Arbetsterapeuten Birgitta Ångman och tidigare arbetsterapibiträdet Margareta Ivemark, som arbetat tillsammans, vet vilken betydelse skapande verksamhet har för patienterna. Margareta Ivemark har donerat en fin samling patientarbeten till en utställning på KI i Huddinge.

Text och foto: Jane Bergstedt

I några skimrande montrar på Alfred Nobels allé 23 i Huddinge står en samling fantastiska patientarbeten som Margareta Ivemark, tidigare sjuksköterska och senare arbetsterapibiträde, donerat till arbetsterapeututbildningen vid KI.

Utställningen invigdes i augusti 2005.Det är keramikarbeten, bildvävar och teckningar, som blev till på långvårdssjukhusen Åkeshov och Blackeberg mellan åren 1973 och1992.

– Forskningen hade inte kommit så långt när det gäller skapandets helande kraft då, men vi som arbetade med detta vet vilken betydelse det hade för patienterna. Vi arbetade både med dagvård, äldre och obotligt sjuka, berättar hon.

Margareta Ivemark började tidigt dokumentera verksamheten med fotografi och flera av hennes färgcollage visas också i montrarna. Foto användes även i behandlingen, till Blackeberg inhandlades ett laboratorium i början av 70-talet. Patienterna ville gärna beställa bilder de såg förstorade.

– Sjukhusen samarbetade, pigga dagvårdspatienter kunde hjälpa sämre lottade patienter i deras skapande. Jag dokumenterade även lite med film, som nu tack vare ny teknik finns på dvd och som ett bildspel, berättar Margareta Ivemark.

Under ganska lång tid har skapande verksamhet inte prioriterats vare sig i arbetsterapiutbildningen eller ute i den praktiska verksamheten. Det kan till
och med vara lite kontroversiellt, det här med ”syslöjd” är epitet som många arbetsterapeuter inte vill bli ihopkopplade med.

– Det är stor skillnad mot på min tid, många som då ville bli arbetsterapeuter var just personer som älskade hantverk av olika slag och gått kurser i vävning, keramik, målning, trä- eller metallslöjd, kommenterar Margareta Ivemark.

I Arbetsterapeuten nr 6, 2006, fanns en artikel som påstod att ”Den skapande aktiviteten är på väg tillbaka”. Lite förhastat kanske. I artikeln berättar Birgitta Wallgren, då chef för arbetsterapi vid Neurodivisionen på Akademiska sjukhuset i Uppsala om att hon lyckades behålla hantverksutrustningen på arbetsterapin, även om hon hukade i debatten på 90-talet när hantverket monterades ned på de flesta sjukhus i landet. Exempelvis avvecklades arbetsterapiavdelningar i och med psykiatrireformen.

De producerade en film som var klar 2004, Att hantera smärta med arbetsterapi som verktyg, där bland andra smärtläkaren Stephen Butler och Hans Jonsson, docent och lektor i arbetsterapi, intervjuades liksom arbetsterapeuter och patienter. Filmen, evidensbaseringen och teorianknytningen tystade kritikerna till sist.

De skapande aktiviteterna användes förutom för smärtpatienter i samband med bedömning, för metodisk träning och inte minst för att stärka tron på patienternas egen förmåga.

Maria Müllersdorf, docent i vårdvetenskap på Mälardalens högskola, planerar ett forskningsprojekt om skapande verksamhet med huvudsakligt fokus på smärtpatienterna på Akademiska, där hon ska göra en intervjustudie med både personal och patienter. Hon har även gjort en enkätundersökning om förekomsten av kreativa aktiviteter i landet, frågat om varför, hur de används och nyttan.

För behandling i den palliativa vården har den skapande verksamheten stor betydelse. Det har bland andra Karen La Cour visat i sin avhandling Activities as resources when living with advanced cancer.

– Att koncentrera sig på att göra saker med sina händer ger en frist från sjukdomen och skapar livskvalitet. Att få tänka på någonting annat än att man snart ska dö och kunna skapa en meningsfull tillvaro, trots allt, säger Birgitta Ångman, som arbetar på Ersta hospice i Stockholm, där ett pågående projekt håller på att utveckla ett Sinnenas hospice med skapande verksamhet som en del.

Hon inledde sin yrkesbana 1985 och då ingick fortfarande hantverk i utbildningen till arbetsterapeut. En tid arbetade hon tillsammans med Margareta Ivemark.

– Vi arbetsterapeuter hade stor nytta av arbetsterapibiträdena som kunde olika tekniker och metoder. Jag vet egentligen inte varför hantverket hamnade i vanrykte och försvann. Aktiviteter är ju både vårt arbets- och forskningsfält. Men många dagverksamheter är nedlagda, både på Ersta och Stockholms sjukhem, säger Birgitta Ångman.

Den som vill ha ett smakprov på Margareta Ivemarks utställning och inte kan ta sig till KI i Huddinge kan se bildspelet som hon ställt samman tillsammans med Alexander Kuronen.

Och hur ser det ut på utbildningsorterna runt om i landet? Man kan nog med fog säga att akademiseringen av arbetsterapi gått ut över skapande verksamhet på schemat. Men visst finns det inslag nu också. I Stockholm ingår en tioveckorskurs Aktivitet och kreativitet om 15 högskolepoäng i grundutbildningen.

– Studenterna får ett smakprov på möjligheterna, men bara lite lite teknik, fokus ligger i stället på processen. I dag är intresset för trädgårdsområdet stort, men den kursen ges av naturliga skäl bara under vårterminen. De kan välja mellan keramik, som också lockar många, textil, rörelse och dramatik, färg och form och som sagt trädgård.

Vi samarbetar med Capio Geriatrik på Dalens sjukhus, berättar Brittmari Uppgard, som är kursansvarig för Aktivitet och kreativitet på arbetsterapeututbildningen på KI.

Rickard Efvergren på avdelningen för rehabilitering, Hälsohögskolan i Jönköping, anser att skapande aktiviteter egentligen har för lite utrymme i utbildningen. Där arbetar man på att utveckla det skapande inslaget i programmet.

– Kreativa, skapande aktiviteter ingår som en del i introduktionskursen termin 1, vilket kan innebära allt från lera och bild till tovning. Området återkommer i termin 4, där man förutom egna lärare även har gästlärare från Arteveldehogeschool i Gent i Belgien. Studenterna kan även delta i en veckolång internationell kurs i skapande aktivitet Course on the Use of Creative Arts within Occupational Therapy, som arrangeras av skolan i Belgien, berättar han vidare.

I Linköping finns olika lärmoment där aktivitet används, exempelvis att leda aktivitetsgrupp och studenterna får själva välja vilken, ofta blir det någon form av kreativ aktivitet, skriver Kristin Alfredsson Ågren, programansvarig.

– Handledarna inom vissa verksamheter under den verksamhetsförlagda utbildningen arbetar också med skapande aktivitet.

I Göteborg finns en kurs på 9 poäng i grundutbildningen som kallas Aktivitet, kreativitet, mening och lärande där besök ute i kliniska verksamheter som arbetar med skapande verksamhet ingår. På avancerad nivå finns kursen Arbetsterapi och kreativitet, berättar Kajsa Eklund som är programansvarig.

Ansvarig för sida:

Jane Bergstedt 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Vikarierande redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2012-02-10

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.