Hoppa till innehåll

TA | ”Här är ett öppet och bra arbetsklimat”

TA möter Marie Holmefur i "Mitt i vardagen".

Text: Jane Bergstedt
Foto: Jesper Johanson

Marie Holmefur hade först siktet inställt mot ett teknikyrke, men valde arbetsterapi i stället för att få arbeta mer med människor och göra en insats, inte minst för barn. Hon har jobbat i Thailand i fem år som volontär på sjukhus och barnhem och ett år i England. Väl tillbaka i Sverige blev hon tillfrågad om att bli lärare på Linköpings universitet och numera arbetar hon på arbetsterapeutprogrammet i Örebro.

Du forskar också?

– Ja, när jag kom tillbaka till Sverige insåg jag att under 90-talet hade forskning kommit upp på arbetsterapeuternas agenda. Det kändes både spännande och lite skrämmande, men jag blev uppmuntrad att kontakta Ann-Christin Eliasson på KI i Stockholm och blev doktorand hos henne. Jag disputerade 2009. Jag arbetar halvtid här på universitetet och halvtid som forskningsledare inom landstinget.

Vad är aktuellt just nu?

– Mitt huvudsakliga forskningsområde rör handfunktion hos barn och bedömningsinstrument. Jag vill också undersöka hur vi bäst implementerar forskningsresultat i praktisk verksamhet, det är ett viktigt men ganska outforskat område. Jag arbetar också med att samordna konferensen HAB2012 här i Örebro i april, vilket är ett sätt skapa möten mellan forskare och praktiker.

Men konferenser kostar pengar?

– Ja, arbetsgivaren bör stå för kostnader för kompetensutveckling, men det finns även fonder som ger bidrag för att delta i konferenser. I vissa länder krävs att arbetsterapeuter varje år deltar i vidareutbildning och kurser, för att få behålla sin legitimation. Den idén gillar jag. Det skulle kanske sätta lite press här också.

Vad krävs mer?

– Det är viktigt att arbetsterapeuter har verktyg för att läsa och värdera forskning och det försöker vi ge våra studenter. Vi behöver fler och aktivare kopplingar mellan forskare och praktiker så att forskningen ger praktikerna råg i ryggen och praktikerna inspirerar forskarna med sina frågor. 

Hur är det i Örebro?

– Det finns fördelar med att arbeta på ett mindre universitet, det är lättare att synas och det finns stora möjligheter att ta egna initiativ. Vi har ett öppet och bra arbetsklimat här.

Du är medlem i Utbildnings- och forskningsrådet?

– Ja, det är både roligt och stimul-erande och har gett nya kontakter. Vi är en länk mellan utbildningarna och FSA och diskuterar hur utbildningen ser ut på olika orter och olika nivåer. Vi kommer under våren exempelvis ordna ett seminarium om undervisningen om ämnet barn.

Namn: Marie Holmefur.
Arbetar som: Universitetslektor, arbetsterapeutprogrammet, Örebro universitet och forskningsledare på Habiliteringens forskningscentrum, Örebro Läns Landsting.
Ålder: 43 år.
Bor: Örebro.
Familj: Maken Niklas och barnen Jonathan 11 och Esther 6 år.
Fritid: Tillbringar mycket tid med familjen. Kopplar av med att träna, läsa och se på film.
Läser just nu: Norwegian wood av Haruki Murakami.
Arbetsterapeutens styrka: Vår grundhållning att aktivitet och sysselsättning är centralt för människors liv och hälsa. Oslagbar!

Ansvarig för sida:

Jane Bergstedt 
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Vikarierande redaktör

E-post:
Uppdaterad: 2012-02-10

En film om arbetsterapi

Arbetsterapeuterna använder viss data (cookies) för att försäkra sig om att du får en bra användarupplevelse.